Ursprungligen postat av Stalkerdelux
Ja, man måste också kunna leva med sig själv så det är klokt att inte stödja den branschen
Okaaaay, då kan jag förstå att Carin är torsk på det (tror jag). Om man kan känna sig "on top of the world" som vissa säger när dom har snortat kokain första gången ,då måste ruset crack vara mycket mäktigare än när man snorta.
När jag sportar kokain händer inget i mig. Jag antar att jag är ganska tolerant.
Röker jag kokain får jag ett rus, svårt att beskriva men man får en stärkande känsla i huvudet.
Röker jag crack är det samma sak men starkare. En sten crack för 50 spänn ger ett rus på någon minut bara, efter det kommet man ner men känner sig stark och har stort självförtroende.
De som har problematisk användning av både kokain och crack känner ett starkt behov av att genast ta mer.
Jag känner inte det behovet men gillar som sagt inte ruset särskilt mycket heller. Jag har aldrig känt behov av att ta mer. Däremot känner jag igen symptomen när jag dricker alkohol. Svårt att bara ta en drink.
Jag gillar mest det som ger mig ett lugn. Kanske har det med min lata personlighet att göra. Jag gillar cannabis, mdma, svamp. Har provat amfetamin en gång och blev så aktiv att jag fick träningsvärk.
Många av mina vänner Röker gräs, tar mdma och kokain samtidigt. Uppåt, neråt... jag fattar inte varför men de vill väl bara känna något.
En annan nackdel med kokain är att det är svårt att få stånd, även med ett blått piller. Man får ökad lust men ingen potens. Meningslöst. En del tjejer här sätter det i system. De hänger med dig och lovar sex och allt, sedan ser de till att du drar några linor och inte kan göra något.
Jag tror beroendet av crack går över ganska snart. Det är inte som alkohol eller nikotin men om man som Carin börjar igen efter 8 år så finns det ju en anledning. Jag tror det långsiktiga beroendet av kokain är mer psykologiskt än kemiskt. Man gillar helt enkelt flykten från verkligheten och det rus som crack ger.
De som åker till en klinik och blir inlagda är oftast helt fria efter ett halvår men då får de även samtalsterapi som bygger upp självkänslan.
Psykologen på kliniken tror att det räcker med samtal för Carin då hennes kemiska beroende tydligen inte är så starkt och att hon är motiverad. Hon umgås inte heller med missbrukare när hon själv inte missbrukar, tvärt om får hon många glada tillrop av vänner vi möter när de ser att hon ok, det ger henne styrka.
Även hoppet om en framtid med mig ger henne styrka.
Men som sagt så skulle det vara intressant att komma i kontakt med någon som varit missbrukare tidigare.
Har en kompis här som haft problem, hans mamma jobbar dessutom på en klinik.
Han är dock försvunnen. Förhoppningsvis är han på en klinik men jag vet inte. I värsta fall så har han väl knarkat ihjäl sig. Han åkte till Santiago (en annan ö
i början på året.