Ursprungligen postat av kukpasta
Sverige är väl inte särskilt kul heller men fy fan jag var i England för inte så längesedan och hela deras samhälle genomsyras av en slags extrem deppighet, allt är grått och alla ser ut som de givit upp på livet. Diskbänksrealism-känslan där är verkligen inte att leka med och jag var i flera städer. Tycker ni att Sverige är grått och trist så kommer ni skita på er i brallan om ni besöker England, verkligen på en helt annan nivå. Riktigt deprimerande. Sen är deras käk vidrigt. England har också ett annat stort problem som jag lämnar utanför denna tråd, men jävlar... sätter aldrig min fot där igen. Fi fan!
Vilket är det mest deppigaste landet ni besökt, eller plats? Trist och grått. Kom ihåg att nu pratar jag inte om värsta resan ni varit med om utan bara där ni kände... näh fy fan vad deppigt det är här, vad fan gör jag här? Diskbänksrealism deluxe! Tänk typ åka till någon bondgård och se på några slitna gamla kor i Polen...
Bjud nu på er själva!
England, eller brittiska öarna i största allmänhet, är väldigt omväxlande. Jag var i England senast sommaren 2019, och bodde då några dagar i närheten av Colchester norr om London. I sydöstra England finns det gott om idylliska småbyar med korsvirkeshus och typiskt engelska tegelkyrkor, en stil som engelsmännen själva kallar för "Chocolate box-villages". Men så finns det också gråa, nergångna och skitiga industristäder, eller rent av före detta industristäder, i Midlands och norra England, som får Sveriges övergivna bruksorter att verka lika ljuvliga som en sommaräng i jämförelse.
Ett annat land som bjuder på en hel del sunk bortom turistorterna är Spanien (jag älskar Spanien, men då jag har besökt alla delstater i landet har jag också sett en del mindre trevliga områden). 2018 åkte jag tåg mellan Madrid och Salamanca, för att besöka karnevalen i Ciudad Rodrigo (nära Salamanca), och åkte då över Kastilianska högplatån i februari. Överallt så långt ögat nådde utbredde sig snöklädda eller leriga åkrar och fält, med en stålgrå himmel ovanför. Och tåget stannade i flera små byar ute på vischan där det verkligen inte fanns någonting förutom några dystra tegelhus. Knappt asfalterade gator och inte ens en bykyrka (och då är det verkligen en håla med spanska mått mätt, om det inte ens finns en kyrka!). Där kan det nog vara tämligen ångestframkallande att bo. Det måste vara så långt ifrån den typiske svenske charterresenärens stereotypa bild av Spanien, de palmkantade playorna på solkusten, som man kan komma inom Spaniens gränser.