Var i Marseille..stan var trygg och säker jämfört med Genua som jag besökte nån dag senare. Mellan hamnen och Genuas centrum drog det omkring massor med män i 20-45 års åldern med bistra aggressiva ansiktsuttryck. Det stod personrån,slagsmål och allt annat jävelskap skrivet i pannan på dem. De verkade vara kanske Libyer,marockaner el liknande.. känslan var att de var desperata efter pengar.
Tur det var mitt på dagen men det kändes obehagligt. Alldeles intill männen var Genuas typ gamla stan. Massor med trånga mörka gränder som fick gränderna i Barcelona att verka rymliga. Tippar de var runt 1.5 m breda. Dvs du måste nästan hålla åt sidan för att nån ska kunna passera. Visst hade man velat gå in i nån gränd men det var det av förklarliga skäl inte tal om. Såg ingen gå där heller. Fy F och bo i nåt hus i gränderna. Du skulle aldrig gå ut på natten ens om du kände dig dödssjuk med dessa lirare nånstans därute.Antar de hade rejäla lås för dörrarna och vapen. Lite surrealistiskt hade de en stor turistattraktion i hamnen, ett stenkast bort.En byggnad med pingviner,kameleonter och andra djur.
Sedan måste jag säga att ofta är det nån region eller del av land som är fattigast och tristast. Det kan skilja väldigt mycket. I bland förstår man inte ens varför det är så heller. T ex, då jag var i Nya Zeeland så framstod,helt rimligt, Waikato-området söder om Auckland mest välmående, med centralorten Hamilton. Tog uttryck i t ex mest fina hus i mängd. Nog genom att vara det bördigaste jordbruksområdet. Fattigaste området av nån anledning jag inte förstod, verkade vara området öster om staden Gore nästan längst söderut. Inte minst sett till mängden riktigt ruffiga hus. Lite har jag kanske teorin att marken var väldigt näringsfattig och bar inte jordbruk, för min minnesbild är att det ändå var lite typ farmland. Staden Invercargill allra längst söderut verkade dock välmående, kanske genom fiske,skeppsverksamhet.