DDR. Fast det finns ju inte kvar längre. Men det var ett elände. Fanns knappt mat heller, vilket var lite surrialistiskt på hotellet vi bodde på utanför Dresden: Jättefin byggnad, ett gammalt slott med fin park och grejjer. Men mat? Lite te och tort bröd. Det var vad som fanns. Det var ett för östtyskar svindyrt hotell (billigt för oss västerlänningar).
Maten vi hade fått till lunch dagen före i Östberlin gick knappt att äta alls, jag fick inte ned mer än typ halva. Vet inte vad dom gjort med käket.
Alla i lokalbefolkningen verkade sura.
Det var som natt och dag när vi kommer över gränsen till Tjeckoslovakien: Där fanns riktigt mat i mycket bra kvalitet och hur mycket som helst. Väldigt trevligt rent allmänt.