Det är det som är så vackert med backpacking, när man hittat ett ställe man tycker om så stannar man kvar där ett tag. Har genuint aldrig bokat en retur-biljett.

Aa men då hänger jag med trodde mer att du jämt åkte runt och aldrig stannade till det var min fördom om backpackers

Jag känner en som gillar att resa men han är aldrig mer än 7 dagar på ett ställe visst man hinner se mycket när man jämt byter plats men jag tycker om när man börjar bli lite "tjenis" med dom lokala gubbarna o man kanske till och med om man är trevlig blir inbjuden på någon lokal liten grillfest etc

Försöker få frugan att förstå detta med. Jag fattar inte hur man tycka att det är trevligt att betala många tusen för att stressa iväg till ett varmare land som oftast är alldeles för varmt. För att sedan bara ligga vid en pool.
Givetvis ska de flesta göra detta när det är som finast i sverige också, kan verkligen inte förstå det.

Personligen skulle jag mycket hellre sätta mig i bilen med någon polare, dra till Norge och vandra eller nått, helt i vår egen takt 👍

Dubbelpost.

Håller med när det gäller att ta sig från plats A till B. Ett veritabelt helvete dessa resdagar med transport till flygplats, köer, väntetider, själva flygresan etc etc, men tycker det har varit värt det för att komma till vissa platser. Hade inte råd innan 50, men sen så… Varit i New York 9 gånger (älskar den stan), Florida 3-4 gånger och bilat runt, Milano (älskar den stan), Venedig, Nice x flera, Pariiis x flera (kollat champion league-match PSG-Man U på Parc des Princes), firade 60-årsdagen med sönerna i Florens, såg Sverige – Italien i Toulouse fotbolls-EM…. bland annat.

Jag har rest mycket tidigare men har inte riktigt reflekterat över att jag lagt ner innan jag läste din trådstart. Jag tror jag tycker det är onödigt dyrt och mycket känns redan gjort. Kan inte komma på något som jag absolut vill uppleva just nu. Bekvämlighet är en annan sannolik faktor kopplat till restid osv..

Jag har rest främst för äventyret; åkt iväg utan bokat boende, kuskat runt i hyrbil där jag inte kan språket särskilt väl osv. men det lockar inte längre. Har jag rest för sista gången? Sannolikt inte, men just nu finns det inget som lockar. Charter skulle jag inte åka på under några omständigheter.

Är 40+ och blir mer och mer ressugen för varje år som går. Reser utomlands cirka 12 veckor/år. Det är vad jag lever för. Upptäcka världens natur och kultur. Oavsett ålder, intresse, energinivå finns det alltid massa att göra vart man än landar. Dega på beachen, vandra i djungeln, snorkla med knölvalar, spela schack med kvartershustlaren, slakta en speciell kaka 2 timmar innan solnedgången.

Älska livet. Kanske resor är inget för dig eller kanske du fått depression 🤷🏼‍♂️. Carnivore dieten hjälper.

TS låter som en typisk svennebanan som inte klarar av att planera en bra resa eller för den felan lära sig något. Nä du, bli kvar i Danmark så blir det bra för oss andra.

Jag följde med på en flygresa en gång och det var en av de två värsta sakerna jag gjort i mitt liv. Turkiet skulle vi till. Nån jävla sandstrand. Hade lock för öronen och huvudvärk under flygresorna. Sen var det varmt och jävligt och det enda som fanns att göra var att kolla på strandraggare som sprätte fram och tillbaka i sanden. Jag satt full på hotellrummet hela veckan, där varmvatten för övrigt saknades p.g.a. en oannonserad renovering. Nä, jag kommer aldrig mer att resa någonstans. Det där var första och sista gången. Fruktansvärt på alla sätt och vis. Den andra av de två värsta sakerna jag gjort var att uthärda en konsert på ståplats. Tror aldrig jag varit så yr och utmattad i hela mitt liv. Precis som under charterresan kändes varenda minut som en evighet.

Själva flygresan är vidrigt med allt vad det innebär och blir värre med åren. Att resa - i bemärkelsen att komma fram och vara utanför Sverige, är dock bland det bästa jag vet numera. Det finns något mycket ömsint och samtidigt besynnerligt med att befinna sig någon annanstans och plötsligt vara nyfiken på allt.

Känns som ett InterRail-kort hade kunnat göra den drömmen till en hyfsad verklighet, väl?

När man reste utan barn var det väl trevligt men nu när man har två småbarn känns det mesta resande som en pärs.
Bara en kortare tåg- eller bilresa är ett projekt.