Nej, massor av folk som reser i syfte att uppleva nåt man inte kan göra hemma. Korallrev, elefantsafari, fan som helst. Har du tråkigt på semestern är det du som är tråkig.

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/sa-kan-klimatforandringarna-paverka-sverige

Gör som ni vill- men ta på er vadarbyxor och stormhatt i framtiden.

Decenniet innan pandemin så reste vi väldigt frekvent och dessutom väldigt långväga, vi besökte Oceanien, Sydamerika, Nordamerika, Afrika samt flög regelbundet till familjens bostad i södra Spanien.

Till slut så blev vi väldigt mätta på långa flygningar, säkerhetskontroller och tidsomställningar. Sedan dess har vi skaffat en stor hund, vilket försvårar längre sejourer utomlands men lockelsen och längtan till att gästa främmande länder och kulturer samt att ta del av deras kulinariska konstverk har börjat att växa sig starkt igen.

Reste till medelhavsländer några gånger på 1980-talet. En del medresenärer drev bara omkring halv eller helfulla hela veckan. Det enda tillfälle de verkade riktigt glada var när de kunde kvittera ut den skattefria spriten på hemvägen. Tänkte, hade de trots allt inte fått mer för pengarna på systemet hemmavid.

Förstår dig. Jag reser bara till 3 länder utanför Sverige samtliga i Europa och samtliga med max 3 timmar flyg och alltid till samma platser. Samma krogar. Samma stränder osv. Så för mig är det som ett till vardagsrum.

Jag insåg senaste jag var utanför Europa och bytte flyg och det var försenat så hela hemresan blev ett helvete. Så beslutade mig för INGA MER BYTEN på vägen det var väl 7-8 år sedan är 43 idag

Jag reser väldigt mycket och det är framförallt flygplatser som påverkar mig negativt. Även med fast track service, airport lounge och egen hytt så är det förbenat invecklat att förflytta sig längre sträckor. Ett avstånd på mer än 3 timmar fågelvägen driver mig i det närmaste till vansinne.

Inte ens en andel på ett privatflyg hade fått mig att ogilla just flygresor som mycket som jag numer gör.

Jag vet inte om det kommit med åren av erfarenhet (bitterhet) eller om nånting annat förändrats i reseindustrin.

Men för mig är känslan av att man är en vandrade bankomat det som äcklar mig med att nöjesresa. Oavsett om man åker till en turistort eller en storstad.

Först söka flygresa och boka hotell där man blir dribblad av fejkade recensioner och algoritmer på massa olika sajter som försöker få en att betala så mycket som möjligt med sken av att man får en rabatterat resa.

På tal om hotell så tar vilken liten skithåla betalt som i en exklusiv storstad. Kostar fan lika mycket att bo i Warsawa eller Göteborg som att resa till Paris. Förut var det billigt att åka mindre länder, men nu tar även skithålor turistpriser på allt.

Och överallt är det avgifter och extra kostnader. Och på flygplatsen kostar en vattenflaska 60 kr. Det är ren jävla ocker. Stöld. Och så här fortsätter det. Sätter man sig på en restaurang får man turistmeny med saltade priser. Tar man en taxi så vänder de sig in och ut för att blåsa dig på strumpor och skor. Så tröttsamt.

Så här har det ju såklart alltid varit på de värsta charterorterna i Spanien och Grekland. Men nu känns det som beteendet är överallt.

Man måste fan vara en snål jävel som Joakim von Anka med plånboken i ett järngrepp för att kunna känna att man inte blir totalt rövknullad.

Absolut håller med, det är så nära man kan komma en hyfsat stressfri reseupplevelse

Har tågluffat hela europa och kan säga att det är inte så stressfritt som man kan tro. Precis som på flygplatser så kan tågstationer ute i Europa vara sjukt otydliga med var man ska. Är ett tåg försenat så kan det blir problem tex en del tåg kräver platsbokning. Detta hade jag till exempel missat när jag skulle ta tåget från Tyskland till Köpenhamn första gången jag tågluffade och fick reda på detta sent på kvällen av en go tjej jag hade träffat ute, men denna gången var konduktören snäll så fick åka med ändå även utan platsbokning. Så tågluffa kan vara minst lika jobbigt som att åka till USA tex

För fyrtio år sedan kunde man som turist ses som ett udda inslag i stadsbilden till och med i en storstad i Europa. Lokalbefolkningen tyckte det var kul och intressant med främmande människor. På de senaste resorna jag gjorde innan pandemin så kändes det som om jag trängdes med miljoner asiatiska turistgrupper och amerikaner oavsett vilken liten Tysk bergsby, östeuropeisk stad eller nationalpark man besökte och de visste knappt vilket land de var i. Fullt på hotell och restauranger fast det var off season.

Har rest så oerhört mycket de senaste 50 åren. Under några decennier en weekendresa varje månad.

Under pandemin var man tvungen att stanna hemma och förstod värdet av att faktiskt ta det lugnt på semestern. Har inte rest sedan 2019.

Håller med när det gäller flygresor, det är helvetet på jorden. Tar lång tid, barn skriker, är obekvämt, kan inte sova, osv osv.

Ge mig dock en husbil och en trevlig man för resor på de mindre vägarna i grannländer/EU. Stanna till och kyssas var som helst, besöka härliga kuster, byar och landskap. Det är ju ren och skär lycka… 😍

Tyvärr kan jag inte köra, så jag skulle behöva skaffa mig en man som kan sköta den biten.. 😂🤷‍♀️

Tills dess är man fast i flygrese-helvetet… lol.

Jag gjorde en resa för några år sedan. Det var så mycket hålla reda på. Tider. anslutningar. Språk. Tänket och sättet i landet man kom till. Pengar. Hitta tillräckligt bra boende. Lokaltrafiken. Internet. Hitta en livsmedelsbutik var inte lätt! Och hålla reda på var jag befann mig i staden.
Kort sagt det var överväldigande många saker att hålla reda på, sådant som jag normalt inte behöver tänka på. Mentalt utmattande.
Och jag insåg att jag hade lagt så mycket möda på att orientera mig - på alla sätt - och jag skulle inte orka ta mig igenom en sådan process på varje nytt ställe - Ska jag resa vill jag helst resa tillbaka dit, för att slippa all mental ansträngning.
Men jag älskar stället (Lissabon), och nu när jag varit där, skulle det vara enklare att återvända.