Nej inte alls men du undviker min fråga, vad tycker du om att man kan gilla Italien? Det är en diskussion inte en tävling föresten.

Nu har jag svarat på just den frågan två gånger.
Vad jag tycker om att man kan gilla Italien?
Mitt svar: jag tycker att det något en typisk tant kan klämma ur sig.
Ordet "poäng" används i vanligt tal utan inriktning på tävling t.ex "det finns en poäng med.." "poängen med.." "Du har en poäng...".

Ska jag fortsätta?

Precis min erfarenhet också. De är generellt mycket trevliga och hjälpsamma. Språket är något jag uppskattar mycket med och som bidrar till en levande atmosfär.
Mycket kultur och finess med det kulinariska och konst samt kultur. Viva Italia!

Min erfarenhet är att kvinnor med supernordiskt utseende hatar Italienska män. Dom har råkat ut för någon svarthårig tomte som kallat sig Italienare, och som varit väldigt påflugen. Inte sällan är den sk "Italienaren" i själva verket en Nordafrikan från Tunisien, Algeriet eller Marocko.

Spansk mat framför italienskt alla dagar i veckan. Om något är det italienska köket närmast komiskt överskattat.

Inte konstigt att alla arabiska pizzabagare försöker leka italienare då alla vet att italienare är den folkgrupp araber bäst kan replikera. Till skillnad från Spanien som förde en nobel reconquista för hela världen att beundra som motmedel mot Islam och arabisering tog italienarna (och kanske främst syditalienarna) den i röven och började uppföra sig som araber.

I övrigt har du helt rätt. Finns inget värre än svenskar (läs: svenskor som drar med sina cuckmän) som drar ner till Italien för att vinna kulturpoäng om man postar hundra bilder på ett glas vin i Toscana.

Det är klart man ska försöka blåsa turister, vad annat är dom till för? Hele turistgrejen är en blåsning.
Viva Italia!

Kortsiktigt tänkande men funkar för italienarna.

Om en restaurang i Sverige satt i system att lura sina kunder känns det som de inte blivit så långlivade men italienarna kommer undan med allt.

Skönt att jag slipper åka dit mer på ett tag i alla fall. Kanske slipper nästa år med om förhandlingarna går som jag vill.

Italien måste vara det mest beundrade landet i världen. Ni som inte hajar grejen är en liten minoritet som hakar upp er på petitesser.

Italien är:

- Ett av världens vackraste länder. Berg i norr och turkosa stränder i söder.
- Historia och Europas vagga. Romarriket och renässansen. Många städer är utomhusmuseum.
- Vackra städer, byar och landsbygd. Förmodligen rekord i vackra städer/byar.
- Ett så ikoniskt kök att det finns i hela världen med fantasiska signaturrätter.
- Vackert språk och skön livsstil.

Det är bra att värna sin egen kultur och vara misstänksam mot multikultur!

Men det är ändå svårt att ens föreställa sig hur det ser ut i huvudet på dessa Italien-haters.

Att inte rent intuitivt uppskatta skönheten i dessa historiska städer, byggnader och konst - måste helt enkelt innebära svåra själsliga handikapp.

Det var inte något som de har gemensamt med våra förfäder iallafall. Dessa förstod definitivt att uppskatta och imitera italiensk konst och kultur för allt de förmådde. Kurbitsmålningar i Dalarna är bokstavligen en lokal appropriering och imitation av ursprungligen italiensk renässans- och barockkonst. Liksom i stort sett alla våra slott och kyrkor.

Hej, känns som en väldigt onyanserad trådstart. Är inte en storälskare av italien men bilade i umbrien i två veckor i somras och landet fyller en funktion i min semesterportfölj. En befolkning på 59 miljoner så svårt dra alla människor eller exakt hela turistnäringen över en kam.

Det finns absolut en arrogans i italien och många många turistfällor. Trots att många hotell/restauranter/barer får dåliga omdömen online så behöver många inte bry sig - det är så många turister där varje år så en usel restaurant kan vara full av folk (sådana som inte bryr sig researcha) varje kväll året runt.

Sedan är de stora städerna jävligt stökiga/kaotiska med folk överallt. I Rom brukar de lokala människorna säga det är viktigt att ”evitare le rotture di coglioni” du kan ju googla själva uttrycket men det kan översättas med att det är viktigt att aktivt göra sig av med alla pain-in-the-assfaktorer i sin vardag om man ska orka leva i Rom t ex. Och det är lite samma sak om man ska vara turist där på ett bra sätt.

Det andra man måste veta om Italien är att det är ett extremt klassicistiskt samhälle. Det gäller såväl italienarna själva som invandrare som turister. Man behöver inte vara rik nödvändigtvis (men det hjälper) och majoriteten är absolut inte rasistiska men man måste kunna uppföra sig på ett sätt de anser vettigt. jag skulle betrakta italienare som relativt sofistikerade människor överlag med en uppsjö sociala koder, kunskap om historia, konst, filosofi och inte minst hur man klär sig rätt både till vardags och i olika sociala sammanhang. Det är samtidigt ett väldigt teatraliskt samhälle. Viktigt inte vara fet heller, det ses alltid ner på! Om man vill bli bra bemött konsekvent måste man helt enkelt veta hur man för sig och det hjälper om man gillar att spela med i den sociala teatern. T ex måste man definitivt höja rösten emellanåt för att göra sig hörd eller få service men man måste veta HUR man höjer rösten på ett socialt acceptabelt sätt i Italien och HUR man klagar på service på rätt sätt. Om man klampar in som en bonnlurk och gapar och skriker på fel sätt ser de bara ner på just som en bonnlurk och både etablissemanget och andra italienska gäster kommer att se ner på dig som just en bonnlurk (som således får vad den förtjänar). Det här har jag lärt mig själv efter gått på många många sociala bomber som briserat under fötterna på mig.

Så uppför man sig enligt deras koder, klär sig väl och vet hur man helt enkelt undviker de värsta fällorna (som det bara inte går att bli väl bemött på hur man än skulle anstränga sig) så kan italien vara ett rätt bra land att semestra i. Om man sedan lär sig hur man ska röra sig för att undvika de värsta folkmassorna på daglig basis och vilka klockslag det är bäst att röra sig på så är man flera steg före.

Italien som samhälle är inte ett system med en stat som bara står och fungerar som Sverige typiskt fortfarande gör. Det är istället 59 miljoner individer som rör sig i olika personliga nätverk och man ska sträva efter att komma in i ett eller några nätverk så kan man få stor hjälp av dem. Förra året sprang jag och damen på tre herrar på cykel i Narni och vi började tala med dem om cyklingen. Visase intresse för deras passion, vilka coola cyklar de hade, vilka coola kläder samt hur oerhört trevliga de är. Stryk italienares feta egon medhårs och ge dem lite komplimanger så blir de ers bästa vänner. Eftersom dessa herra också skulle övernatta i trakten tog de ut oss på middag, de visste så klart var som var bra att gå, vi hade en otroligt kul kväll samt så betalade de för oss eftersom vi nu plötsligt blivit deras ”ärade gäster från utlandet”. Det här är ganska vanligt om man bara kan stryka italienare medhårs. Nu har vi blivit en del av deras ”nätverk” och de gav oss tips när vi var tillbaka i somras och talade varmt om oss åt sina kontakter även om vi tyvärr inte lyckades ses. På detta sätt har vi skaffat flera kontakter runt italien under åren. Tidigare i våras vart vi hembjudna till en bankdirektör lite utanför rom som min fru lärde känna. Nämner just direktörsgrejen för att återigen koppla till det - att kan man förs sig väl enligt deras sociala koder inklusive klä sig väl och har ett propert yttre så öppnar det dörrar. Det kan te sig ytligt och är kanske det till en början. Men när man väl lär känna dem så skulle jag säga det uppstår genuin vänskap. Frågar mig själv hur sannolikt det är att jag skulle lära känna en lite högre chef på handelsbanken som sedan skulle bjuda in mig till sitt hem.

jag har aldrig känt att italienska män stöter på min mycket vackra dam framför ögonen på mig. De respekterar andra män/par och de respekterar vänner och familj.Däremot behöver vackra kvinnor utveckla mycket tjock hud när de är ute själva. Men även det lär de sig efter ett tag och det hela blir bara ytterligare en del av det sociala spelet.

Väldigt intressant och utförligt inlägg! Tror du är något på spåret.

Det är ju helt enkelt olika vad man gillar. Det blir en kulturkrock helt enkelt när italienarna måste fjäskas för och skällas ut (på rätt sätt som du skrev) för att man skall bli bra behandlad. Som svensk sätter man ju en ära i att alla behandlas likadant och att man inte ska lura någon bara för att man (kanske) kan.

Något som jag tror skiljer nordeuropéer/amerikaner från andra folk i världen är vår öppenhet och nyfikenhet. Vi kanske inte uppskattar hedersvåld och gängvåldtäkter men utländsk mat, innovationer, kultur etc tar vi lätt till oss. Känslan i tex Italien och Frankrike är att man är sig själv nog, man har inte lust att lära/inspireras av andra. Det är kanske något som jag stör mig på. Det positiva är ju att vårt nordeuropeiska sätt att vara gör att vi utvecklas mycket mer än de andra.