Ni har tyvärr helt enkelt fel. Systemiskt kvinnohat finns överallt, absolut. Men när du kommer ner på individnivå och pratar med vanliga människor ser det inte ut så.

Jag har förståelse ibland att folk åker till "kända" ställen för människan är ett flockdjur.

Problemet är (ifall det är ett problem) att följer man vad alla andra gör kommer man alltid vara tvåa eller en kopia.
Antagligen en rädsla att sticka ut eller bli utstött.
Resor blir så mycket mer intressanta om man följer stigar och vägar som ingen annan har trampat på.

Jag tror vi missförstår varandra.
Syftar mer på typ faran för en kvinna att vandra själv en sommarnatt på väg hem från "puben".
Mötena mellan människor på individnivå har kvinnor antagligen faktiskt lättare för.
Män i flock är inte roliga att möta en mörk kväll på en gågata för en kvinna.
Jag kanske romatiserar minnet, men jag trampade första gången på Italiens nattliga kullerstenar för 40 år sen och det var inte ovanligt att träffa ensamma kvinnor på väg hem då.
Tveksamt idag

Hade ett ärende ut på Djurgården idag, lördag, och fick en oväntad och mindre angenäm upplevelse:

Redan en bit före Djurgårdsbron var trängseln kompakt, och från det att jag anträtt bron var det så trångt att det var svårt att ta sig fram. En liten malström av fotgängare, cyklister, joggare mm - åt båda hållen. Ihopstötningar, ilskna ord, tjutande barn, skällande hundar i en salig blandning som höll i sig hela vägen till, och förbi Skansen. Nedanför Djurgårdsbron låg några snabba motorbåtar och varvade sina dubbla V-8or med enorm ljudnivå, och någon spelade musik på en sådan volym att det hördes en kilometer bort.

Var det något jippo på gång? Tydligen inte. Det är så här det är numera, trots att det är slutet av september.

Jag, som tillbringade en hel del tid på Djurgården som barn, ser nu stora delar av området som mer eller mindre förstört, eller kanske ska man säga ”ointressant”. Ett mycket naturskönt område som blev offer för turister och alltför många storstadsbor.

Man skulle egentligen kunna ha en helt ny tråd om liknande ämne där ens barndomsplatser blivit turistinfekterade.
För mig är Krakow i Polen ett sådant ställe. På 90-talet var Krakow fortfarande lite okänt bland svenskar och hela Östeuropa var lite sunkigt och farligt.
Visst du hade turister i centrala Krakow även då, men det fanns gott om skön och bohemisk lokalbefolkning. Idag är det helt soprent på lokalbefolkning runt torget. Folk jag känner i Krakow åker inte ens in till gamla stan då de inte har något ärende där.
Hela stället är fullständigt utlämnat åt turister och i somras var den Englandkoloni där.

Har en god vän som flydde från just Kraków till Sverige under kommunisteran. Efter Sovjets fall har han åkt tillbaka någon gång då och då, men han säger ungefär samma sak som du. Dock verkar det vara betydligt färre turister där på vintern om jag förstått honom rätt?

Jodå han har helt rätt. Krakow är fastlandsklimat och det kan vara rejält kallt och obehagligt där under vintern.
Sedan har man höjt bostadspriserna till helt sjuka nivåer och de där sköna bohemlyorna i innerstan är borta numera.
Krakow är en stor konst och teaterstad. Förr hade du små konstataljer lite här och var där vissa målade himmelskt fina tavlor medan andra var totalt flummiga och utflippade.
Idag har ingen råd att sitta i en stökig lokal på markplan vid Florianska och kladda färg på en duk. Jag saknar visserligen inte det gamla Polen, men tyvärr har en del skön stämning gått förlorad från förr.

Kan tänka mig att ditt barndoms Djurgården genomgått liknande förvandling. Om ställena där tar 300:- för en räkmacka och riktar sig till Bianca Ingrosso med selfiekamera i högsta hugg så kommer tyvärr en normal barnfamilj med inte alltför stora ekonomiska resurser att trängas ut.

Din beskrivning av Kraków stämmer på pricken med min gode väns. Numera låter han litet resignerad.

Finns väl tyvärr många städer och områden som gott från att vara särpräglade och charmiga, med många kvaliteter, till att bli utslätade, gentrifierade hotspots med höga priser. Som väl är finns det gott om charmiga ställen som inte blivit upphaussade i press och reseguider, eller utsedda till världsarv. Det blir kanske aldrig lika bra som ens barndoms smultronställen, men det är ju också kul att upptäcka nytt.

En stor del av problemet är att man knappt bygger något nytt som är trevligt eller värt att se. Överallt utan undantag så bygger man samma byggnader i glas och stål eller fula billiga modulhus. Man anlägger nästan aldrig parker och man bygger aldrig torg. Man bygger aldrig slott eller museum likt nordiska eller nationalmusem . Eller en byggnad som Stockholms stadshus.

Ingen turist åker till Stockholm för att titta på eller hänga i Djurgårdstaden med sina modulhus eller titta på de hemska tornen i vastaden. Så turismen ökar men alla vill uppleva det som byggdes för 100 år sen eller mer. Strandvägen, grand hotell, kungsträdgården, djurgården osv. Så här ser det ut på alla platser på jorden. Mycket fler människor men samma gamla sevärdheter.

Hade man byggt en ny stadsel längts österut ut på norrmalm som ser ut ungefär som Östermalm med en ny Strandvägen, en stor vacker park och någon häftig vacker byggnad i nordisk stil så hade turisterna spridits ut dit. Samma sak gäller överallt. Rom, Prag, Paris, Barcelona.

Har varit frekvent i Krakow ända sedan järnridån. Föräldrarna köpte konst i Krakow på 80-talet och det var ett jävla kalas med att fixa papper och tillstånd för att få köra ut tavlorna ur landet.
När det gäller hotspots så är jag uppväxt i Halmstad och faktiskt glad att Galgberget med tillhörande Hallandsgården inte blivit någon känd hotspot så som Tylösand.
Galgberget ligger trappor rakt upp från stan och ger en gudomlig utsikt över Halmstad, speciellt på sommaren. Där finns också ett utkikstorn.
Allt detta är gratis medan folk trängs för att komma till Tylösand där man får betala hutlösa pengar för en blaskig drink och konfronteras med en cirkusgorilla till vakt.



I Stockholm har man kanske inte byggt något nytt och mysigt, men i Malmö finns det faktiskt exempel på där nytt har blivit turistattraktion och dessutom håller på att bli en hotspot.
Det är Västra Hamnen som tidigare varit en dumpningsplats för skrot från Kockums fartygsvarv. Varvet är för länge sedan borta och i Västra Hamnen huserar numera Turning Torso och stället bjuder på riktigt fin utsikt över Öresund med Öresundsbron i bakgrunden.
Tyvärr har även mindre trevliga figurer i Malmö upptäckt denna hotspot och diverse buskörning med bil och MC är en pina i röven på de boende där.

Intressant!

På väldigt många håll runtom i världen bygger man mest moderna stål- och betongkonstruktioner som är så lika att man inte kan säga var i världen man är. Den som tvivlar kan t ex ställa sig på Klarabergsviadukten i centrala Stockholm. Det som är byggt efter 1980 eller så, kunde ligga i precis vilken storstad som helst. Turister, däremot, vill se något äkta, och då får det bli gamla saker.

Och är det inte så att även många invånare gärna vill ha arkitektur och en stadsbild som har en särprägel? Se bara på bostadspriserna; de är betydligt högre i sådana områden.

Ibland tänker jag, att dagens stadsplanerare, politiker och arkitekter borde ta sig en funderare på hur de vill utveckla sina städer. Fortsätter de som de gör nu så skapas definitivt inga fler Venedig.

Så det är vakter i Tylösand nu för tiden? Då blir det genast litet mindre intressant. Inte för vakterna per se, utan för att de rimligtvis finns där av en anledning.