Hej!
Jag har faktiskt gjort en egen tråd om fenomenet med Kanarieöarna. Det ger kanske en hum om hur in åt helvete mycket folk där är och varför man inte skall knö sig dit.
Det blir liksom inte kul att trängas med för mycket människor. Hyra bil i det där kaoset är heller inte att rekommendera.
Sedan är frågan vad miljörörelsen vill uppnå med sin skatt, var skall pengarna investeras och vad händer om de gör det så bra att det slår hål på turistnäringen som de ju lever av?

För travestera en gammal sanning ”Man ser inte skogen för alla trän”

Ogillar trängsel i alla former, allt från julskyltning till gruppresor. Vad gör det för skillnad egentligen att åka upp i Eiffeltornet eller ej? 3 timmars kö, och sedan? En stunds gloende över Paris.

Ja så det det ju. Man kan väl se alla de här avgifterna och skatterna som trängsel- och miljöavgifter.

Har du en länk till din tråd om Kanarieöarna?

Ja, frågan är vad som händer om motståndare till turism lyckas allt för bra. Kanske blir svaret att höjda turistavgifter, förbud mot Airbnb, dyrare hotellrum etc, medför att resmålen får in lika mycket pengar fast antalet turister ökar?

Tycker att ni är inne på pudelns kärna. Vem vill åka på semester för att trängas? Jag har nästan börjat se turistavgifter som en varningssignal.

Det riskerar att bli en rip-off med pengar. Lite som med parkering i Malmö. Det blir bara dyrare och dyrare samtidigt som Skånetrafiken blir sämre alltså inget alternativ, så det enda som händer är att livet blir svårare och dyrare.
Jag är lite skeptisk till diverse miljöavgifter. Många gånger är det avancerad förskingring. Många gånger står det "representation" i bokföringen, men egentligen döljer "grisfylla på Östermalm".
Lite samma sak kan det bli med turistavgifter. Det riskerar att bli dyrare och stelare stämning utan att man får något ut av det.

Mullret sammanfattade det hela riktigt träffsäkert. Kom att tänka på när jag var med min sambo och ett annat par i Köpenhamn efter att tjejerna hade tjatat hål i huvet på oss om julskyltning. Den andra killen gick och köpte chokladdryck i en svindyr exklusiv chokladbutik med sin tjej och hann en œ meter ut på Ströget innan en gubbjävel gick och tittade åt ett annat håll. Pang! Choklad över jacka, byxor och tjejens kappa.
Med färre människor får du mer kontakt med skönt folk och kan snacka med lokalbefolkning. Hur många infödda parisare flummar runt vid Eifeltornet? Jag skulle gissa på att den siffran är ganska nära noll.

Kolla in min länk https://www.flashback.org/t3586932

Tack! Gjorde ett inlägg där, med bl a en gissning om framtiden. Har jag rätt eller fel, tror du?

Frankrike är ingen höjdare. Trångt som fn överallt,föroreningar och cigaretter är fortfarande populärt i detta rövhål till land.

Tack, svarade på det! Tror att du har ganska träffsäkert rätt där.
Just trängsel och människor är intressant. Människan är ett flockdjur och man vill uppleva något på sommaren. Man vill kanske inte sitta där helt ensam för sig själv (några få kanske vill) utan komma i kontakt med någon eller några. Så man åker dig folk är.
Problemet uppkommer när människor blir för många på samma ställe. Då kickar en form av överlevnadsinstinkt in och vi blir plötsligt fientliga mot varandra. Samtidigt blir man väldigt ensam i det där enorma tumultet.

Exempel, jag var med tjejen i Italien. Hon tjatade hål i huvet på mig om den där jävla Trevi fontänen och att vi skulle äta där i krokarna. Resultatet blev trängsel och världens sämsta upplevelse. Jag var sur som fan och vi armbågade oss fram samtidigt som jag höll öga på tjejen väska.
Senare åkte vi vidare till Bari och Lecce. Folktomt, men vi stod och snackade med en servitris om vilket vin som är bra och hur det är att bo i södra Italien. Träffade helt underbara och vänliga människor.
Var hade vi bästa upplevelsen? Vilket ställe är världskänt? Någonstans här har jag gett upp hotspots som Venedig, Eiffeltornet och liknande. Dags att hitta de där fina pärlorna och träffa vänliga människor. Har hört att Rumänien skall vara värt att utforska.

Känner igen mig hundra procent i det du skriver. Äta vid Fontana di Trevi är väl litet som att äta på Västerlånggatan i Gamla Stan i värsta turistrusningen i juli. Helt onjutbart.

Några av mina bästa upplevelser har jag fått i nordöstra Italien, tio mil eller så norr om Venedig. Där är det landsbygd och inte mycket turister. Men litet överallt finns små, utmärkta restauranger som drivs av lokala entusiaster som inte har maximal omsättning som främsta mål, och som gärna tar sig tid att prata. Är man nyfiken och artig händer det att ägaren slår sig ner och berättar om omgivningarna. Naturen (södra delen av Dolomiterna) är fantastisk, och där finns gott om sevärdheter som inte finns i några turistguider. Städer och borgar från romartiden, t ex.

Det är väl litet av det jag hade i bakhuvudet när jag startade den här tråden; när något ställe inför avgifter eller restriktioner så är det en varningssignal för mig: Här är det så mycket turister att det personliga och genuina försvunnit.

Jag tänker just det här https://www.dn.se/varlden/venedig-infor-avgift-for-dagsturister/ en skatt för att man skall in i stan, utan bil alltså.
Bland annat det här gör att jag inte tänker besöka Venedig, men jag tvingas att föra en kamp med tjejen som har någon sorts osund romantiserad bild av stället.

Annars tack för Italien-tipset. Vinet som produceras i trakterna där är kickass likaså deras glass med färska valnötter.
Själv har jag åkt en del till Ukraina tidigare. Lviv har varit en fantastiskt fin stad att upptäcka. Fina minnen därifrån.
Sköt med Kalasjnikov på skjutbana. Träffade en mamma med sin 7 åriga dotter på ett cafe där den lilla tjejen var stort fan av Nils Karlsson Pyssling och blev helt tårögd när hon fick dåtidens 20-sedel med Selma Lagerlöv av mig. Träffade två glada tonårstjejer som jag jävlades med genom att bjuda på Extra lakritstuggummi något de spottade utav helvete efter. Tyvärr åker man inte dit numera.