Nehej,
Och du har flugit och rest runt mycket med småbarn då förstår jag, det har jag i allafall, och det är därför jag förstår varför barnfamiljer i högre utsträckning väljer att resa på charter som oftast är anpassat till barnens behov i högre grad än vad det är annars.

Har man bara råd med en resa per år och den första hand handlar om att vila, sola och bada så väljer man nog den enklaste utvägen. har barnen roligt och bra så får nämligen de vuxna lite mer tid för sig själva och det kan ju vara det de behöver, söker och vill?

Därför tror jag många radhusfamiljer (som du kallar dem) väljer de här resmålen, dessutom så enligt min erfarenhet av vänner som anser att Thailand är bland det mest exotiska som finns, så är det sådana som inte söker äventyr och utmaningar.

Det jag fann spännande och kul när jag var 20 år upplever jag mer som rätt jobbigt idag.

Då menar jag typ hänga på flygplatser i flera timmar för att vänta på flyg, sova på tågterminaler osv. och att göra det med småbarn (vi kan väl utgå från de åldrar jag nämnde ovan) som behöver speciell mat, blöjbyten och som oftast blir rätt påverkade av tidsskillnaden är kanske inte det man vill ha på sin 2-veckors semester för surt ihopsparade pengar.

Självklart väljer man nog den enklaste vägen medans barnen är små om man bara har råd med en resa per år. Nu handlade inte mina funderingar endast om småbarn utan om medelsvensson överlag. Jag vet att mina föräldrar reste mycket med mig och min syster utanför "den snitslade vägen" när vi var små, trots att vi är medelklass och jag var ett relativt oroligt barn. Samtidigt så tror jag att många tror att det är svårare än vad det egentligen är att inte åka charter. Jag vet så många exempel på familjer med tonårsbarn samt utan barn som trots allt inte vet om något annat än Thailand.




Om dina vänner tycker Thailand är det mest exotiska som finns så tror jag att de är sådana personer som jag har funderingar om. Varför söker de inte andra "exotiska" ställen som inte innebär "svenskt kaffe på hotellet"?



Nu har jag lyckligtvis inte behövt övernatta på tågterminaler och väntetiderna på flygplatserna innebär inte att jag sitter och väntar utan att jag försöker upptäcka så mycket som jag kan medan jag väntar.
Frågan är om du kommer vilja upptäcka mer än charter när dina barn har blivit lite större. När dina barn är 5 och uppåt är det egentligen bara att tuta och köra?

Precis, man lär sig lite mer om resmålet var man än skall åka, man kikar i guideböcker, ställer fåniga frågor på forum mm.

Åker man charter vill man veta vart man hamnar och att det finns en strand till ungarna och en kall pilsner. Sen kan man få lite exotiskt i "byn", kan vara praktiskt för barnfamiljer, pensionärer, folk som är "fega" och för partyprissar som lika gärna kan vara i Visby, Ibiza eller Pattaya. Inget för mig dock

Korrekt. Planerandet är halva resan.

Fast nu talade vi inte om mig här, utan om varför vissa väljer föredrar charteralternativet.

Mina barn är över 5 år allihop och jag har rest med dem väldigt mycket (inte charter då sedan de var ganska små.
Bilade t.ex. till Spanien med en bebis och bodde i en liten bergsby i 3 månader utan att kunna prata spanska.
Jag har f.ö. bara varit i Thailand över en weekend för att fixa permanent uppehållstillstånd i Indonesien, till mig och mina barn som då var 4 resp. 6 år.

Om du är nyfiken på fler av mina resor med och utan barn kan du ju PM:a för de är alldeles för många för att nämna här.

Så det jag skriver handlar inte om mig eller vad jag väljer utan jag försökte förklara varför jag tror att så många, framförallt barnfamiljer väljer charterresorna framför andra alternativ.
Jag har vänner i Sverige som tycker att Thailand och Phuket är en enormt spännande resa, de trivs där och det fungerar för dem.
Alla gillar inte att resa mer äventyrligt, faktiskt så är det rätt främmande för de flesta jag känner, de upplever det som lite väl besvärligt och osäkert.

Sedan upprepar jag återigen, om man ska iväg på en utlandsresa som man kanske bara har råd med en gång om året, så handlar det ofta om att man söker lugn och ro samt kanske sol och bad, har man då barn så är det väldigt praktiskt att dels åka charter och dels välja länder där det är lätt att ha barnen med då även de vuxna vill få lite egen tid.

Det är vad jag tror och hur jag har uppfattat det av de jag har talat med.
Jag försökte alltså bara förklara för dig vad jag tror är anledningen många gånger till folks val i den här frågan.

Tack.
Jag tror att det mycket av det du säger stämmer. Speciellt detta:



Jag tror dock att folk vänjer sig vid detta. Även när barnen blivit större.
Men folk blir trots det mer imponerade av en resa till Thailand än av en resa till ett ställe som, låt oss säga Franska Polynesien. Borde det inte vara tvärtom, även fast man inte kan relatera till resmålet?
Det verkar slå högre att man varit hos "Grabbarna Grus" och "Peppes Bodega" än suttit på ett fik i Avarua där det endast serverades mangoglass...

Jag tror att det beror på att de kan relatera det till dem själva och vad de rimligtvis kan tänka sig att göra för resa.

Personligen brukar jag numera avstå från att berätta för folk om såna saker (ja, jag har varit i Franska Polynesien) eftersom de flesta ändå inte är särskilt intresserade av det.

Jag har diskuterat det här ett otal gånger med mina vänner som tycker att Thailand är världens grej och det var utifrån dem jag svarade på din fråga.
Har också försökt att se det ur deras synpunkt även om jag har en annan uppfattning.

Visst man kanske vänjer sig vid att göra såna resor, som jag tidigare skrev så blir man ju bekvämare med åren och det jag gjorde och tyckte var okej när jag var 20 år upplever jag som betydligt mindre lockande idag.

Jag tror att barn som bara åker på charterresor blir resvana också och kanske senare väljer att söka sig till en annan typ av resor.
Dock kräver de mer ovanliga resorna enligt min uppfattning både mer tid och pengar än vad kanske radhusfamiljen har möjlighet att spendera på en semester.

Mmm, precis.
Ta min syster som exempel. Väldigt äventyrslysten med massor av långresor i baggaget, men sen fick hon tre barn och nu gör hon endast resor hem till familjen i Sverige. Hon säger som du, att hon är lite mätt på det andra resandet.
Ibland blir jag dock lite smått frustrerad på de som inte sett världen och nöjer sig med t.ex Thailand när det finns så mycket vackert att se. Men men, det kanske är deras melodi.
Du verkar i allafall sett en hel del och kan därför komma med en objektiv bedömning...

Finns det vuxna människor som uppför sig så? Låter mest som något som tonåringar ägnar sig åt.



Detta fenomen är också något jag märkt av. Kanske beror det på att det är bekvämare att prata om något som man i större utsträckning känner till.

/Pu

Varför skulle man undvika att åka någonstans bara för att andra varit där? Har man aldrig varit i t ex Thailand ser jag inget fel med att åka dit (ens på charter) oavsett om grannarna, släkten eller alla man nånsin har träffat har varit där.

Tror folk verkligen att alla som åker charter bara går med som får efter guiden varje dag tills det är dags att åka hem eller?
Har gjort det några gånger då det faktiskt varit billigare (inte alltid men vid de tillfällena) än att boka resa och hotell separat. Att sen transfer ingår är ju bara smidigt, utöver det behöver man ju inte ha någonting alls med charterbolaget att göra.

Edit: Jaha, såg inte att tråden var helt sjukt uppbumpad. Tog för givet av de få svaren att det var en relativt ny tråd.

Charter eller ej. Det är vad man gör av resan som spelar roll.



Ursäkta om jag gjorde dig ledsen men trots att tråden är gammal så kan ju diskussionen fortsätta. Även om TS inte återkommer.

/Pu

Gammal tråd men jag vill bara säga att en gång när jag var ute på vischan i ett nordamerikanskt land så träffade jag min granne från Sverige. Där jag var var absolut ingen turistmagnet och många jag träffade hade aldrig sett en europe irl innan.