Om man ser till tätbebyggelse och täta kvarter (dvs fjärran från betongförorternas uppsplittrade, solitära höghus som står för sig själva i en asfaltsdjungel) så är Wien svårslaget inom Europa. Håller man sig till den "riktiga" sidan om Donau och inte åker över till Kagran och 22 Bezirk så kan man gå mil efter mil på någotsånär raka gator som kantas av affärer, kontor, fyrkantiga kvarter osv. Det här beror mycket på att Wien var en internationell storstad fram till första världskrigets utbrott då det bodde ca 2 miljoner i staden, sen dess har stadsbebyggelsen och befolkningsutvecklingen stannat av. Utvecklingen har dock kommit igång igen sen östkommunismens fall, och i Kagran och UNO-City på andra sidan floden byggs det t.o.m. skyskrapor
Gillar man att gå omkring i vad som känns som mil av innerstadsbebyggelse kan man med fördel åka till Wien och hålla sig väster om Donau (där flest människor fortfarande bor f.ö.)
Berlin är ochså en tätbebyggd stad men det är rörigare där än i det ordnade Wien. Man kan gå igenom ett klassiskt 1800-tals hyreshusslumområde kantat med höga hyreshus för att sedan mötas av 60-talsbetong, rivningstomter och byggarbetsplatser på samma gatusträckning. Innerstaden är så uppsplittrad att det finns gott om "centrala" områden som känns trista och förortsaktiga.
New York kan med fördel nämnas i det här sammanhanget, det tar en hel dag att gå längs med hela Broadway t.ex. Att gå gata upp och ner på "bara" hela Manhattan tar väl en livstid eller två, om man nu överlever Harlem.