Gick Annapurna Base Camp förra oktober, och är på väg om någon vecka igen. Normalkondis räcker gott och väl. Det är bara att tugga, låta benen arbeta och tänka på andningen. That is all folks.

jag trekkade basecamp under 4 veckor för två år sen, hade inte tränat något alls innan, mest suttit stilla i flera år fram till avresedagen, jag hade inga som helst problem, gick ju ändå många timmar om dagen.

gjorde en annapurna bascamp för 1,5 år sen. var i mitt livs sämsta form innan med 5 månaders fest innan, det var rätt lugnt ändå. Kände mig i riktigt bra form efter dom 11 dagars trekking också

Tror jag kommer att befinna mig i Nepal om ett par månader. Funderar på om man ska ta och hyra en lokal guide som man kan gå runt i lite mer avlägsna delar med. Om jag gissar rätt är det väl som överallt annars, med gott om gästhus, restauranger osv. längs de vanliga turistlederna, medan det på annat håll kan vara svårt att ens styra upp en homestay?

Vilka av de lite mindre turismanpassade provinserna är mest besöksvärda?

Tänkte ta och svara på min egen fråga, och säga att Tansen-provinsen var jäkligt besöksvärd. Ett par timmar norr om Buddhas påstådda födelseplats i absoluta söderns Terai, men redan på den korta sträckan stiger höjden så pass att klimatet är mycket behagligt t.o.m under monsunen.
Tidigare var "staden" huvudstad för ett eget kungarike. Kallas för Tansen, Palpa eller Tansen-Palpa beroende på vem som pratar om't. Den gamla stadskärnan, som utgör i stort sett hela staden om man bortser från någon liten nybyggd förort, är mycket gammal och välbevarad och inslängd wholesale i UNESCO-listan. Här finns gamla slott, gamla tempel och sjukt goa lokala restauranger. Befolkningen är guld den med, vilket illustreras i stycket nedan.

I utkanten finns det en del naturreservat, och en del icke-naturreservat som är mer välbevarad natur än t.ex Chitwan nationalpark. I botten av en del finns det ett övergivet slott som jag gav mig ut att besöka. Någon lokalbo såg att jag verkade lite lost och visade mig vägen. Tre timmar ner och fyra timmar upp... Gav mig därefter frukt och te. Jag tänkte att nog vill han ha betalt för det här och försökte räcka honom en tusenlapp, men han vägrade (trots att han verkade fattig även för att vara nepalier) ta emot den och sa att jag helre kunde köpa honom tre glas risöl för sammanlagt 60 rupees/4 kronor.

Ytterligare fördelar med Tansen är att det är ganska outvecklat. Hängbroar av lianer och grenar, för att ta ett exempel. Det är en jävla Kalle Anka-värld där ute, man anar skattkistor och äventyr i fjärran. Byarna är fortfarande små och underliga, redskapen är fortfarande handgjorda, vägarna är fortfarande icke-existerande. En bieffekt av detta är såklart att det är ganska fattigt, men folk trivs och har det chill, de åker till Dubai ett par år och jobbar och sen bygger de ett hus i Palpa och lever i frid och harmoni. En positiv bieffekt av att de åker till Duabi, Qatar eller liknande är att de är rasistiska allihop. Aldrig träffat så många arab-fientliga människor på en och samma gång innan. Inte underligt med tanke på hur araberna behandlar gästaretande nepaleser. Särskilt kvinnorna.
6000 kvinnor per år kidnappas av indier och araber, och även de som kommer dit och inte kidnappas kan enligt kännarna i Palpa och Kathmandu räkna med att utsättas för våldtäkter av manliga medlemmar ur värdfamiljen, o så länge de inte vill åka hem igen djupt skuldsatta p.g.a flygbiljetterna får de ta och försöka räkna får medan araberna gör vad de gjort sig kända för att göra, kanske i ett år, kanske i två eller fem. Sen lever de ett stilla och arab-hatande liv i Palpa.
Slår vad om att någon PK-jude hemma i Sverige snyftar om att jag är rasistisk just nu. Ni är sjuka i huvudet. Må ni slukas levande av valrossar och krokodiler. Ha.

Kan rekommendera att inte besöka Lumbini. Inget vidare.

Hur lång tid tog det för dig?

Har nyligen bokat en resa och ser verkligen fram mot det, det är ju idel godo ord man läser om landet när man kikar runt.

Behöver jag en utresa bokad redan vid ankomsten till landet eller får man komma in annars med? När jag åkte till Thailand för två år sedan blev jag nämligen stoppad då jag inte hade någon utresa inom 30 dagar att visa upp. Vet att flera asiatiska länder har liknande regler (men att de heller inte alltid följs till punkt och pricka).

Jag har på egen hand backpackat Nepal. Jag var där i ungefär 5 veckor och han på den tiden uttömma landet rätt bra. Har ni specifika frågor Nepal kan ni kontakta mig via PM. Annars kan ni läsa nedan.

Thamel

Thamel ligger i centrala Kathmandu och är stället "där det händer". Är du backpacker ska du bo på Alobar 1000 vilket är ett centralt beläget, och mycket billigt, hostel med magisk stämning. Är du hyfsat socialt lagd är det omöjligt att inte uppleva en spännande kväll på deras balkong. Alla människor i hela Thamel kommer att försöka sälja dig hasch, annars är Thamel en oerhört häftig plats.

Lumbini

Undvik. Jag var där under sommaren och värmen pendlade mellan 40 och 45. Det fanns praktisk taget ingenting att göra och halva staden var höga som hus. Har du vägarna förbi kan du kolla in Buddhas födelseplats samt ett Osho-center som ligger lite avlägset, en bit ut i djungeln.

Trekking

De två stora trekking-områdena är Annapurna samt Everest. Mycket grovt indelat kan man säga att Annapurna är något mer turistigt (ligger vid pitoreska staden Pokhara) och Everest är något mer hardcore. Everest kan bli lite dyrare då man måste flyga till Luckla (om man inte är beredd att genomföra en vandring på flera veckor). En flygresa till Luckla kostar ungefär 2000 kr men är i mina ögon värt det då Everest är fräckare. Jag vandrade själv från Luckla till Mt Kala Patthar/Everest Base Camp och det var en av mitt livs häftigaste upplevelser.

Behöver man en guide? Jag skulle aldrig kunna rekommendera någon att gå själv av säkerhetsskäl. Det försvinner ett tiotal västerlänningar om året. Själv gick jag själv men har förhållandevis hög naturvana samt utbildning i kartläsning. Jag kände mig aldrig otrygg (lokalbefolkningen, sherpas, är otroligt hjälpsamma) men det finns många risker - höjdsjuka, fall, skada och att helt enkelt gå vilse är det vanligaste.

Om du tar beslutet att gå själv så måste du ha en bra guide-bok. Detta är mycket viktigt. I det avseendet är märket Trailblazers överlägset enligt mig. Du måste även vara mycket försiktig när det gäller acklimatisering. Att slarva med bara en dag kan vara livshotande (HAPE och HACE) och är du själv har du ingen som kan släpa dig till sjukstationen. Medtag Diamox.

Rörande skor använde jag vanliga löparskor vilket fungerade bra. Ta med dig mycket böcker eller en läsplatta då du kommer att behöva vänta extra kvällar i diverse byar utan TV eller Internet.

Bjuds du på fermenterat jak-te med socker och salt, försök inte förkorta lidandet genom att dricka det fort. Det kommer en sherpa tolka som uppskattning och fylla på mer.

Tack för ett bra inlägg! Jag planerar själv att åka till Nepal och vandra runt, fast det dröjer nog ett par år innan det faktiskt blir dags.
Jag är dock inte så sugen på att gå i grupp eller med en guide, jag föredrar att gå ensam (eller möjligen med en vän) och bestämma min egen takt, stanna och fotografera när jag vill, pausa en extra dag i en by om jag känner för det osv. Jag vill helt enkelt inte ha så mycket planerat. Om man går i det mest turistiga området i Annapurna - hur svårt är det att följa lederna med en karta? Är de uppmärkta på något sätt? Träffar man andra turister då och då eller är det helt öde?
Hur lade du upp det hela med boende när du var där? Sov du i tält eller finns det någon typ av rum att hyra i byarna längs leden? Finns det mat att få tag på? Hur långa dagsetapper är rimligt? Något annat som du kommer på?

Som du märker är jag bara i första planeringsstadiet än så länge. Jag har kollat lite på paketresor, men som sagt är jag inte så sugen på att traska runt i grupp och vara beroende av en guide. Jag har läst lite om Annapurna Circuit också, och där verkar det vara en hel del turister när det är högsäsong, så ska man gå ensam kanske det är ett bra ställe att börja på?

Hur många du träffar beror helt på när du reser. Högsäsong är den svenska hösten då vädret är klart och du ser bergen som bäst. Då kommer det krylla av folk längs lederna och i byarna. Lågsäsong är den svenska sommaren tillika den nepalesiska monsun-perioden. Då är det betydligt färre turister. Jag var dock där i Juli, som är den månad med minst trekkers, och jag träffade fortfarande folk. Av 20 nätter i bergen så spenderade jag kanske 15 stycken med andra västerlänningar och resterande med lokala sherpas som spelar kort och dricker Raksi - hembränd nepalesisk sprit. Dessutom behöver ju alla trekkers följa samma schema för acklimatisering - det gör att du sannolikt kommer matcha upp ditt tempo med en eller flera andra grupper som du träffar under kvällarna.

Boende är rätt straight-forward. Du äter och sover på vandrarhem, kallade "teahouse" i den by du kommer till. Det brukar finnas flera stycken i varje by. Boendet är mycket enkelt, rinnande vatten, Internet och el saknas alltid men det är mysigt och man träffar ofta intressanta personer.

Att följa lederna med en karta var inte svårt enligt mig. Problemet är att man bara behöver gå vilse en gång för att de ska gå illa. Du kommer dock ständigt passera sherpas med jak-karavaner samt sherpas som bär förnödenheter mellan byarna. Att bara fråga om du är på rätt väg för den by du ska till är väldigt enkelt och effektivt. Sherpas pratar dålig engelska men är väldigt hjälpsamma (de ser det som sin uppgift att hjälpa människor i bergen) och de känner ju igen ortsnamnen som är på nepali. Jag gjorde det till en vana att fråga varje sherpa jag passerade, så om jag var på väg fel hade det blivit uppfångat. Tack heter "dhanybhat".

I regel vandrar man från 08.00 till kanske 14.00 eller 15.00 innan man slår läger i byn för natten. Att vandra längre än så är svårt på grund av behovet av acklimatisering för höjden och det är jobbigare än man tror på grund av den tunna luften Dessutom drar mörker, dimma eller monsun (under säsong) in mot kvällen.

Går du en enkel led i Annapurna, har bra utrustning, bra karta samt är någorlunda streetsmart så klarar du dig nog bra. Kom ihåg att ta med dig mycket kontanter. ATM:s finns av naturliga skäl inte uppe i bergen så hellre för lite än för mycket. Att få slut på pengar uppe i Gorak Shep eller liknande är bedömt dåligt.

Prismässigt var jag där i ungefär 1,5 månader och klarade mig på 15 000 kr inklusive flyg tur och retur. Uppe i bergen är det paradoxalt nog nästan svenskt prisläge eftersom bärandet ett par tusen meter uppåt är inräknat i priset. Det, tillsammans med flyget till Luckla, gjorde att min budget drog iväg lite. Men det är ändå en skitsumma att betala för ett minne som detta.

Den ultimata leden är enligt mig:

Luckla > Namche Bazaar > Gorak Shep/Everest Base Camp/Mt Kala Pathar (med alla småbyar i mellan) samt passage över Cho La Pass på hemvägen. Från toppen av Mt Kala Pathar ser du toppen av Mt Everest bara någon kilometer bort.

Detta tar ungefär 10-15 dagar och är nog den mest hardcore, men roligaste, led du kan göra. Trailblazers har en dedikerad guidebok för den.

http://trailblazer-guides.com/book/trekking-in-the-everest-region

Fan, nu blir jag ju än mer sugen på att åka. Jag skulle sitta och jobba hemifrån idag egentligen, men det känns som att hälften av tiden istället spenderades på att googla och läsa reseberättelser

Jag har dock lite svårt att bestämma mig för när under året jag vill åka. Enligt de berättelser jag har läst är det MYCKET turister runt de populära lederna i oktober och det känns inte roligt att trängas, plus att det kanske finns en risk för att rummen tar slut? Å andra sidan är det ju bergen jag vill se, samtidigt som jag vill undvika kylan i den mån det går (alltså inte åka i november eller senare under vintern).
Monsoon season känns ju sådär lockande... men våren kanske kunde vara något?

Och tack för tipset om hardcore-leden, men jag tror jag håller mig till något enklare till en början. Jag skulle i och för sig vilja se Mount Everest, men det får bli nästa gång. Om jag gillar upplevelsen åker jag säkert tillbaka

Edit: Förresten; jag kollade lite på Trailblazer-böckerna och råkade se att de har ett helt kapitel om "trekking as a single female". Jag hade inte ens reflekterat över att det skulle vara ett problem... är det det enligt dig?

Nej. Jag träffade flera ensamma tjejer och ingen hade upplevt något problem (till skillnad från vad de hade gjort i Indien). Sherpas är överlag mycket lugna och snälla människor till sättet, jag har mycket svårt att tänka mig att de skulle hända något. Det stod till och med i min guidebok "violent crime is virtually non-existent".