Åk då din jude. Det är inte svårt. Om det är de rent praktiska detaljerna vad gäller ekonomi som får skon att klämma kan jag dela med mig av den glädjande nyheten att jag spenderade runt en månad i området kring Everest samt i en närliggande nationalpark som jag tror kallades Gaurishankar, och detta utan att betala mer än runt 350 dollar, med transport, mat, trekking-permits, boende och diverse andra småsaker inkluderade.
Det går varje dag en buss från Kathmandu till Jiri. Resan tar runt tio timmar och är av det minst sagft påfrestande slaget i o m att både väg och buss var i behov av reperationer. Därifrån tar det något under en vecka att vandra till Lukla. Leden går huvdsakligen på ganska låg höjd, men naturen är orörd och vacker och det finns gott om scensiska platser, bl.a något pass på runt 3000 meters höjd där ett par nedgånga stupor överväxta med mossa och sly stod och förföll i dimmorna.
Överlag är naturen bättre efter Lukla och betydligt bättre när man nått över kanske 4000 meter, men vägen från Jiri till Lukla har sin charm den med, inte minst eftersom området är väldigt outvecklad i relation till områdena krings vandringslederna längre upp i bergen, där ju ofta varje hus är ett gästhus.
Och så slipper du tänka så mycket på höjdsjuka etc, i o m att du när du kommer fram till Lukla redan varit uppe på över 3000 nog åtminstonde två gånger sedan innan. Kroppen är förmodligen (min högst ovetenskapliga gissning) redan igång och förbereder sig för att komma ovan 3000 en gång till.

Ett budgetalternativ till att komma tillbaks igen utan att behöva vandra den långa vägen tillbaks är att gå ned till ett annat samhället, där du backtrackar kanske två dagar vägen ifrån Lukla till Jiri, för att sedan ta av söderut, varifrån du sedan kan ta lokaltransporten till Kathmandu. Lokaltransporten är en fyrhjulsdriven jeep och vägen till Kathmandu är den sämsta jag någonsin skådat. Någon gång ungefär halvvägs måste man till exempel gå ur jeepen och så vandra en bit, bland annat över en hängbro över en flod, för att sedan hoppa in i en annan jeep längre bort, just eftersom terrängen är så jävlig att man inte kunnat bygga en riktig väg än. Det sägs att när man tidigare skulle transportera varor inom Nepal så gick man rakt söderut tills man nådde Indien, sedan öst eller väst beroende på vart varorna skulle, och så rakt norrut, för att minimera antalet dagar i Nepals överjävliga terräng. Och fortfarande idag finns det ju minst ett autonomt kungarike inom nepals gränser, just eftersom terrängen är så svår att centralmakten inte riktig kan etablera sig i vissa områden.
Är hur som helst inte allt för bekvämt att jeepen, men trots allt en rolig och prisvärd upplevelse. Om man har dåligt om tid kanske det är att överväga att ta flyget, eftersom det ju går först omkring tre dagar extra för att ta sig dit från Lukla och därefter ytterligare en morgon, dag och kväll att komma tillbaks till Kathmandu landvägen.

Att pruta lite är ett sätt att ytterligare dra ned på kostnaderna. Jag bodde för det mesta antingen gratis eller för runt en dollar natten. Under lågsässongen har folk så få gäster att de ger en gratis boende bara man lovar att äta på deras restaurang. Där kan man också pruta lite för det mesta, men just med maten blir det svårare ju längre upp man kommer. De säger alltid att det är så dyrt att frakta upp maten men sanningen är att det är turist- och ockerpriser och att lokala valutan är inflaterad i området, just p.g.a alla turister som kommer och betalar 40 kronor för ett stekt bröd i ett av världens fattigaste länder. Finns gott om ekonomiska migranter från andra delar av Nepal. Föds man i en familj med ett gästhus längs leden till Everest har man sitt på det torra enligt nepalesiska standards. Åker de ner till t.ex Kathmandu tycker de att det är lika skitbilligt som många internationella turister.
Träffade någon man som hade ett potatisfält utanför huset. Fem dollar ville han ha för en talrik stekt potatis. "Vi måste ju bära upp det hela vägen ifrån Kathmandu". Jojo, tjena, din jude.
Och i Kathmandu får man en buffee med hur mycket ris, curry och linsgryta, ibland även bröd och sallad, man vill för mindre än en dollar.
Hur som helst är det lätt att pruta lite på de flesta ställena. Åtminstonde under lågsässong.

På tal om lågsässong tror jag att det är bättre. Visst, sikten är inte lika klar, men det är väl den enda nackdelen. Det är inte fullt i gästhusen stup i kvarten, leden är inte kantad av spy- och skitpölar som folk som är ovana vid bakterierna lämnat kvar efter sig, det är inte så jävla mycket människor (någon som bor där sa att ibland är det bara som en lång rad människor som går nästan som i en kö på vissa ställen - säkert en överdrift men ändå, och det behöver ju inte nödvändigtvis betyda att det är sämre bara för att sikten inte är klar, jag tyckte t.ex att den ständiga dimman och ljudet av de sprickande glaciärerna och jordskreden bidrog med mycket stämning (en gång bidrog ett jordskred med lite väl mycket stämning om du fattar vad jag menar) och när det någon gång klarnade till sig och man såg bergen omkring sig var man inte hemmablind efter att ha sett dem varje dag den senaste veckan, utan det var en fröjd för både kropp och själ. Oj oj, hujeda mig, jag vill tillbaks.

Jag gick precis under början av monsunen/innan monsunen satte igång på riktigt.

Du behöver ingen guide. De enda jag träffat på som hade problem med höjden var folk som hade guide, just eftersom guiderna hade för bråttom. Det verkade i regel vara så att de tog ett engångsbelopp och sedan ville få det hela avklarat så fort som möjligt. Träffade någon grupp på tre som betat 1000 dollar per person. Någon klagade över huvudvärk, de andra två sa att de hade också huvudvärk "men bara lite" och guiden sa såklart att det är ingen fara. Samtidigt hade guiden tagit dem till någon släktings gästhus och lurat i dem att de inte skulle pruta på mat eller boende. Jag träffade någon enstaka annan som haft problem och en gång t.o.m varit tvungen att avbryta p.g.a inkompetenta guider. Jag träffade ingen utan guide som haft problem. Men alla "missing person"-posters handlade å andra sidan om någon som gått utan guide. Jojo, de flesta såg stenade ut ändå på bilderna, kanske ville de gå ut och leva i harmoni med naturen någon gång efter en bong hit och det gick väl inte helt som förväntat.
Jaja. Ta det för vad det är. Kan mycket väl vara så att de flesta guider är bra. Men jag kan ju inte understryka nog att de flesta nepaleser har en årslön på långt under 1000 dollar och att det förmodligen finns gott om människor där ute som helre riskerar ett par turisters hälsa än att stå ut med den trots allt extrema fattigdom som är i standard i stora delar av landet.
Så så länge du inte ska gå bortom lederna och så länge du inte saknar GPS eller karta så behöver du enlig mig ingen guide. Så länge du läser på lite innan kommer du inte ha några problem. Du behöver heller inte vänta tills nästa gång med att vandra upp till Everest. Det är inte värre än att gå till bussen egentligen annat än vissa etapper.

Vad sitter du och väntar på din jude? Att du ska bli gammal och skröplig och inte orka gå upp? Var inte en sån jävla kyckling nu va. Eller rättare sagt... var inte ett sånt fruntimmer. Jaja. Fråga farbror din: "Farbror, ville du gå upp till mount everest när du var ung?". Han kommer med största sannolikhet att svara "a. Men han kommer säga, att nu är han för trött, nu har han för mycket jobb, jaja, du kommer själv bli likadan snart. Det är lite trist egentligen. Undrar hur många som velat gå upp dit men avstått av diverse kassa anledningar. Säkert miljontals människor.

Edit:

Glömde tillägga att ska du till Gaurishankar behöver du ansöka om ett trekking permit i Kathmandu. Har för mig att det kostade tjugo dollar eller något åt det hållet och att de lämnade ut det runt tio minuter efter ansökan lämnats in.
Permit för området kring Everest får du på plats. Också för ett tiotal dollar.

Haha, vilket peptalk! Tack för det! Det vore onekligen tråkigt om resan dröjde så länge att jag hann bli gammal och skröplig innan den blev av, även om jag inte tror att det händer än på ett tag. En kombination av osäker ekonomi och att jag har svårt att ta ledigt från jobbet är nog mer troligt. Tack även för alla dina tips.
Jag är fortfarande fundersam angående säsong dock. Som du säger verkar det vara liiiite för mycket folk där under högsäsong, men att åka dit och inte kunna se bergen skulle kännas trist. Lite som att åka till Hornborgasjön när tranorna firar jullov i Afrika. Och monsunsäsong är inget som lockar. Å andra sidan säger alla att det ska vara fint där under våren när allt blommar, och i ärlighetens namn vore det skönt att slippa slåss om rummen med svettiga tyskar och amerikanare.

Vad gäller guider är det troligt att de som vandrar utan guide har läst på en massa själva och därför klarar sig bättre. Vandrar man med en guide är det lätt att lita på honom för "han vet bäst". Och som du säger - att man har ett för tight tidsschema.
Men jag får snabba mig om jag ska gå utan guide, för jag läste att de funderar på att förbjuda ensamvandring efter dödsfallen i höstas...

Men jag måste fråga dig hur du hade tänkt att jag ska lösa det med GPS:en. Hade du med dig en GPS? Finns det ens el i tehusen så att det går att ladda den? Det känns lite overkill, jag tror att jag hellre kör på en karta och Kausalitets tips om att fråga varenda nisse jag möter om jag är på rätt väg.

Motobike

Vill minnas att när jag var i Nepal så avråddes man att vandra lederna nedanför Luckla (Jiri-Luckla) under monsun-säsongen pågrund av "landslides" orsakade av monsunen. Kan komma ihåg fel.

Annars är en tusenlapp för flyg till Luckla en no-brainer. Du förkortar trecken från 3-4 veckor till 1-2 veckor och spar därmed ofta in hela, eller en stor del, utav flygkostnaden.

Vidare kan du leva med vetskapen att du har överlevt en landning på världens farligaste flygplats

Om du verkligen vill vara säker på att se bergen så är det såklart bäst att åka dit under högsässongen. Det blir fler människor där som sagt, och högre priser, men säg att du istället för att gå upp till baslägret går en annan led - då kommer du förmodligen slippa undan de värsta horderna. Och det är ju knappt någon förlust gissar jag. Baslägret i sig är ju egentligen ingenting särskilt, det är mest en liten campingplats, och utan någon bra utsikt eller liknande. Det är ju ett basläger, det är meningen att man ska utgå därifrån under bestigningar av Everest, inte sitta och njuta av utsikten.
Everest syns lång väg ifrån. Du kan säkert gå upp till typ Gokyo eller någonting. Kanske är det fullt i gästhusen där med, jag vet inte, men det är förmodligen lugnare.

Jag har GPS i telefonen. Den var mest avstängd och sattes igång bara när jag skulle fota eller kolla min position. Jag laddade den genom att koppla in den i laptopen emellanåt, de gånger det inte var gratis på gästhusen. Ofta tog de ett par dollar i timmen. Löjligt tattarbeteende.

Jodå. Blommorna är fina. Jag såg några som växte på över 5000 meters höjd. Såg ut som en blandning av glas, snö och kaktusar. Mycket underliga växter. Helt vita.

Mycket möjligt, men jag tycker vandringen från Jiri var fin trots allt, och där var på något sätt trevligare med. Det kändes lite mer äkta, tycker jag. Byar med vanliga hus, stigar istället för stenlagd väg t.ex. Och folk var goare. Många av nepaleserna i närheten av Everest är ju där bara för att tjäna pengar på turister. De sitter ju inte året runt i Gorakshep, eller vad den där sista byn nu hette, för att det är särskilt roligt. Längre ned är det amatörmässigt, på ett charmigt sätt.
Överlag var det bättre längre upp men det går inte riktigt att jämföra eftersom de två ställena är helt annorlunda. Men nästa gång flyger jag, om jag inte trekkar någon annanstans istället. Humla och Mustang verkar bra, men betydligt krångligare att ta sig runt i.

TakasakiShinden>>Det ÄR mycket folk i de här områderna.Det är ju bland världens populäraste trekkingsträckor så det kommer man inte ifrån om man vill dit.

När man ska åka beror ju också på vad man själv prioriterar.Vill man njuta av resan så lungt så möjligt och insupa atmosfären,sitta stillsamt och dricka te och filosofera etc så undvik högsäsongerna.
Är man bergtagen och är där för att se Himalaya så åker men när det är bäst chans för bra väder.

Jag valde att åka straxt före den riktiga vårsäsongen började för att slippa de värsta massorna men jag hade också en klättring att ha i åtanke så det var tvunget att infalla under rätt tid vädermässigt.
Ville egentligen åka under hösten men blev av andra skäl i mars månad.Hade fint och klart väder i stort sett hela tiden,däremot blåste det en hel del.

Åker jag tillbaka kommer jag; 1/gå från Jiri.Uppleva mer,spara pengar,acklimatisera bättre.
2/ta med tält och tälta istället för att bo i lodgerna.

Jag har varit i Nepal förut men är sugen på att göra en tripp enligt nedan.

Först tar jag mig till Katmandu, därifrån bär resan av med sikte på Manasarovar i Tibet som är en sötvattensjö på ca 4500m. Sjön är kristallklar och källan till floder som Brahmaputra, Indus med flera. Området verkar väldigt häftigt. Hade känt mig som Sven Hedin där

Därefter följer en vandring kring Kailashberget.

Resan fortsätter därefter åter in i Nepal med besök i Chitwan och Annapurna innan jag åter är i Katmandu. Väl i Katmandu kan det bli en tur till Everest.

Något som gjort något liknande?

Har själv genomfört trekken Katmandu > Everest Base Camp/Kala Pathar vilket var fullständigt fantastiskt. Har skrivit mer om det i tråden.

Häftigt

Jag har läst hela tråden.

Är det någon som varit vid Manasarovarsjöarna?

Träffade nyligen en man från Polen som berättade för mig att reseförsäkringar för Nepal är bland de dyraste reseförsäkringarna i världen. På grund av bergen, höjdsjukorna osv antog jag då såklart, men han fortsatte med att berätta om hur många av de lokala guiderna jobbar i maskopi med helikopterpiloterna, som ju som bekant kan ta väldigt dyrt betalt för att rycka ut och rädda någon höjdsjuk jävel. Guiden får efteråt betalt av helikopter politen för att ha sett till att en vandrare tvingats ta helikopter ned p.g.a höjdsjuka.
Minns ju själv att jag flertalet gånger träffade klockrena idioter till guider som sa "Ja, men det är ingen fara om det bara är lite" när någon klagade över huvudvärk. Skulle tvärtemot vad läkarboken säger inte försöka ta sig nedåt eller vila, utan klättra ännu längre upp.
Kanske var han inkompetent, kanske ville han ha en slant av helikopterpiloten. Vem vet. Säger då det, att hyr inte någon guide åtminstonde. Ladda ned mapswithme+ till er telefon istället sedan har ni om ni lägger till en powerbank med allt vad ni behöver.

Låter inte orimligt att det är någon form av scam som enstaka oseriösa guider skulle kunna ägna sig åt. Däremot är min erfarenhet att guider och andra sherpas ofta tenderar att underskatta höjdsjukan en del då denna drabbar västerlänningar i mycket större utsträckning (sherpas är redan acklimatiserade).

Sen har de inte lika bra koll på symptomens innebörd. Att man får lite huvudvärk när man klättrar vet ju varje sherpa. Att det kan vara HAPE eller HACE på väg måste man ha läst guideböcker för att veta.

Visst är det så. Inget utbrett fenomen. Och majoriteten av problemen lär bero på okunskap. Att någon eller några bokat en guide på plats, som inte har någon tidigare erfarenhet av att guida, utan bara vet vägen och kanske hjälper att bära en väska eller två för en mindre summa.
Men man ska aldrig underskatta vad folk hittar på. Just den mannen jag träffade var bokad via agentur i Kathmandu och gick leden ett par gånger per år. Jag tror han var väl medveten om vad som skulle kunna hända. Sedan kan det ju helt enkelt ha berott på att han såg en chans att minska antalet dagar på berget. Han fick ju betalt för att ta dem upp till baslägret och ned till Lukla igen. En klumpsumma. Går det sedan på fyra dagar eller sju blir lönen densamma medan arbetet minskar avsevärt. Klart många tar risken. Det är förmodligen inget som bekymrar dem särskilt, att någon eventuellt skulle kunna bli sjuk. Finns folk som barn till bordeller för motsvarande pengasummor. Klart då att det finns folk som är villiga att riskera främlingars hälsa. De tjänar ju pengar på det.
Jag tycker fortfarande att guider är fullständigt överflödiga sålänge man inte ska ut i avlägsna områden, bort ifrån leder, gästhus osv. Hellre betalar jag isåfall för att slippa gå med dem, om jag måste välja.

Himalyan Rescue Association driver en klinik i Pheriche på Everestrutten sen slutet av sjuttiotalet , och har dagliga , mycket uppskattade föreläsningar för trekkers. Dom håller inte med .
Den här sortens tänk har varit bekvämt för dom som anställer sherpas : i en blandning av snålhet från organisatören , egen chauvinism och rädsla för att förlora både nuvarande och nästa jobb så mörkar Sherpas sina egna symtom och pressas/pressar sig själva att gå mycket fortare upp än gosers. Det här har blivit värre i takt med att Sherpas flyttar ner till Kathmandu där dom får giget , och inte har någon acklimatiseringsfördel när säsongen börjar. Jag såg ett bra exempel på det här vid Gosaikhund ett antal år sen , när en tonårig Sherpa var sjukast i hela huset.

För dom som har läst Krakauers klassiska " Into Thin Air " om dom katastrofala dagarna på Everest 1997 : det här var första , och såvitt jag vet enda , gången som det dog fler västerlänningar än Sherpas på berget.