DN:
Skrivet av Niklas Wahllöf 19:28, 13 augusti 2009 i kategori Way Out West
GÖTEBORG. Det var en lokalradiostation påslagen i taxin. Nyheter. Hamnarbetareförbundet är förbannade.
Samtliga uppmätta fordon utanför en skola i stan hade kört för fort, precis vartenda ett. Någon surar över ett uteblivet kommunbeslut. Någon annan skulle strejka, eller blockera eller sätta sig på tvären på annat sätt. Jag hörde inte så noga.
Allt är som vanligt i Göteborg, med andra ord. Och precis som vanligt gillade jag det. Den där surheten som ofta misstas för, öh, surhet, men som man också kan tolka som uttryck för en tradition av sunt kritiskt tänkande. Kanske säger man ”Nae, vänta lite här nu va” aningen oftare här, och för en luftlandsatt ofrälse från lismandets huvudstad kan det kännas befriande.
Men för 031-befolkningen är nog den stämpeln förödande. De kanske har fått nog. För här har det – samtidigt med Way Out West – nämligen ställts till med kulturkalas i stan - och alla jag möter ler. Överallt ler folk. Jag har väl aldrig sett på maken. Min snabba promenad till ett annat hotell för att hämta ut ackrediteringsarmbandet, och sedan tillbaka, har inneburit ett kryssande mellan liveband på trottoarerna, mellan dansande indianer, trollkarlar, gatuteater och, förstås, åskådare, massor av åskådare. Leenden, leenden. Har jag en matrest på kinden? Nej. Knäppt skjortan fel, glömt stänga gylfen, tappat en tand? Nej. Jag ser likadan ut som vanligt, och det brukar man sannerligen inte le åt. Snart ler jag tillbaka.