Jag kan ju säga att jag stör mig på göteborgarnas medelhavsattityd. Jag som Stockholmare går omkring i min privata sfär och blir irriterad av osnutna telefonabbonemangsförsäljare som glider fram och lystet undrar vilken operatör jag har. Så åker man till Göteborg och inser snabbt att alla göteborgare är som de där försäljarna.
Folk glider fram och frågar om de kan få en cigg. Det är väl inte helt sällsynt att man bommar en cigg av nån främling på stan i fyllan och villan men i götet verkar det vara helt socialt gångbart. Som Stockholmare grymtar man då och håller fram cigarettpaketet, och det verkar i sin tur betyda att jag plötsligt blev bästa polaren på göteborska. De börjar prata om sin familj och deras hund som precis fått en fästing. Vafan, sluta antasta folk på stan. I Stockholm är det bara utvecklingstörda människor och alkisar som glider fram och börjar dra sitt livs snyfthistoria för vem som helst.
Och nu är cigaretten i ovanstående bara ett exempel. Göteborgare har ingen som helst känsla för personlig integritet eller privacy. De drar sig inte för att glida fram på stan för att be att få låna din mobiltelefon, kommentera din t-shirt, börja snacka om fotbolls-vm eller undrar om de får knulla din flickvän.
Stockholmare, prova åka spårvagn i Göteborg får ni se. Det dröjer fan inte länge förrän någon jävel glider ner i sätet bredvid, flinar och börjar snacka om melodifestivalen på bred göteborska.
Göteborg som stad har jag väl inget emot, det är ju folket där som beter sig som vilken turistfälla som helst i sydeuropa. "Ey kompis! Köpa billig värdelös porslinselefant, ja, kompis? kompiiiis?"