- När Killinggänget är på väg till Göteborg, lär de ha en gimmick. När tåget närmar sig slutstationen, reser sig en av dem upp och påkallar uppmärksamhet: "Tåget anländer snart Göteborg och det är dags att vrida tillbaka klockorna - tre år".

Episoden illustrerar den sunda konkurrens som finns mellan Sveriges två största städer. I bästa fall sporras vi av den. I sämsta fall innebär rivaliteten att vi, kanske framförallt i Göteborg, riktar energin åt fel håll. I stället för att glädjas över Stockholms framgångar, riskerar vi att fokusera på hur vår region missgynnas:

- Vi irriteras över att närhet till Kaknästornet verkar styra vilka idrottsevenemang som visas i tv. Vi irriteras över att en allt för stor andel av kulturstödet ges till institutioner i närheten av tunnelbaneuppgångar.
- Vi irriteras över att 70 procent av den del av E 18/E 20 som förbinder Göteborg och Stockholm, och som fortfarande är outbyggd, råkar vara outbyggd just i Västsverige.
- Vi ilsknar till över orättvisorna. Men nackdelen med att knyta nävarna är att det gör det svårt att kavla upp ärmarna.

Ligger det då något i Killinggängets skämt? Har vi västsvenskar en tideräkning som ligger tre år efter stockholmarna?

Till stora delar har de fel.
Det västsvenska näringslivet har inget att skämmas för. Här finns ett flertal internationella företag och AB Volvo, Stena-gruppen, SKF och Astra Zeneca är bara fyra av många framgångsexempel.

Det ligger i företagens DNA att följa sin tid; att anpassa sig till marknaden eller gå under. De västsvenska företagen är expansiva och tar ett stort ansvar över forskningen. Företag i Västra Götaland investerar 5,3 procent av BRP på forskning och utveckling, medan företagen i de två andra storstadsregionerna satsar två procentenheter mindre.

När det däremot gäller viktiga delar av den offentliga sektorn ligger vi efter. Våra högskolor rankas lågt och vi tappar fart på infrastruktursidan. I Västsverige utförs 25 procent av allt trafikarbete och vi skapar 20 procent av alla skatteintäkter. Ändå satsas här - räknat över en längre period - bara 15 procent av alla infrastrukturinvesteringar.

En av anledningarna är vårt bristande inflytande.
Handelskammaren mäter regelbundet andelen västsvenska beslutsfattare. Våra 20 procent väljare ger bara drygt 10 procent beslutsfattare. Denna underrepresentation leder till att det är tyst om Västsverige. I viktiga styrelser nämns vår region i lägre grad än de två andra storstadsregionerna.
För att vrida klockan rätt, måste vi västsvenskar kräva att få makten över vår egen vardag. Västra Götalandsregionen måste få mer makt över väg och järnväg, liksom över de beslut som har med den högre utbildningen att göra.

Som det nu är tvingas vi motvilligt ge Killinggänget rätt. Göteborgsregionen har inte riktigt lyckats lösa övergången från en mental bruksort till en akademisk stad av världsklass.

Omvärlden skämtar på vår bekostnad.

Anders Källström
vd, Västsvenska industri- och handelskammaren

http://gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=114&a=397935