Det är bra och billigt att åka med Svensk-Koreanska föreningen, man får ett bra pris och kan styra innehållet.


Man får en visumstämpel i passet.

inte funderat på att åka tillbaka då?
buba

Men hur funkar svensk-koreanska då?
Blir man mer fri med dem?

Sedan har väl dem inga resor i september?
Man vill ju uppleva Mass Games som går då.

Är Air Koryo enda bolaget som flyger dit?

Nordkorea är väl ett land i världen där regeringen får hålla på precis som dom vill utan att någon utifrån vågar göra något.

Inte ens den duktiga och rättvisa världspolisen USA.

De har ju arbetsläger som direkt kan jämföras med tyskarnas koncentrationsläger eller japanska Unit 731, med experiment på levande människor och annat.

Kul när "hela" världen gråter över judarna och säger att samma sak aldrig får hända igen när det händer i allra högsta grad -.-

Men det är väl som allt annat. Jänkarna går ju inte in såvida det inte kan gynna dom ekonomiskt.

Så att människokött säljs på svarta marknaden i Nordkorea bara för att Kim Jong hellre lägger pengar på vapenindustrin än att föda sitt folk är ju saksamma.

Människan är sannerligen ett patetiskt dåligt skämt.

Man blir aldrig fri i nordkorea.

jag vet inte hur det är med en vanlig rese byrå men när jag åkte med svensk-koreanska fick vi gå utan guide på stan 1-2 ggr.
buba

Jo, jag har läst att det går att komma ut utan guide.
Dock av vad jag lyckats läsa mig till på internet så brukar det vara så att om man åker fast så är det inte man själv som får skit, det är guiderna som får ta smällen så det känns ju lite taskigt.

Att regimen tycker det är helt okej med västerlänningar som springer runt hur som helst i landet och kan se alla möjliga saker tvivlar jag på.



Helt fri förstår jag ju att man aldrig blir men det kan ju finnas gradskillnader.

Klart man vill åka tillbaka igen! Men nu är det familj och barn som gäller i några år innan jag kan resa igen. Hade vart kul att se vad som hade hänt 5 år efter jag var där senast.

Det stämmer att det är guiderna som tar smällen om det skulle hända något(vad nu det skulle vara). Får man något infall och förstör något får man skylla sig själv.

Jag tror att man är mer fri med svensk-koreanska, den koreanska resebyrån litar nog mer på en svensk stödförening än en "vanlig" turistresa om du förstår vad jag menar. Det antogs att vi var pro-Juche under samtal med guiderna folk vi träffade. Pratade med ett par andra svenskar i kön till Kim Il Sung-palace som åkte med en annan arrangör för att se mass-games, de verkade vara väldigt styrda.

Man kör massgames 2 gånger per år om jag inte minns fel, det massgames vi var på var på våren. Har för mig att det kostade 40 Euro eller liknande och det var det värt.

när jag var där körde dem massgames i flera veckor i sträck.

Intressant, berätta gärna mer om din vistelse där. Är själv nyfiken på Nordkorea och i viss mån även Sydkorea.

Publicerar valda delar från min resedagbok som jag precis hittade i bokhyllan.

Dag 5 - Kim Il Sung Palace

Vi var förväntansfulla när vi skulle åka till Kim Il Sungs mausoleum. Bussen gick 7.00 från hotellet och vi var framme vid mausoleumet vid 9. När vi kom dit var det smackat med folk, militärer, män i kostym och kvinnor i traditionella kläder. Inga kameror eller metallföremål var tillåtna. Vi gick före alla koreaner i kön och fick lämna av oss jackor och föremål. Vi åkte med tullband längs en lång korridor, säkert 100 meter lång. Utanför fanns en vallgrav. Man byggde upp förväntningarna inför vad som skulle hända. Vi åkte på ytterliggare ett rullband genom en korridor utan fönster, väggarna var täckta av marmor. Vi åkte upp i en hiss för att sedan gå i med om 4 och 4. Vi gick sakta fram till en enorm staty av Kim Il Sung. Hela situationen blev ännu konstigare när det var ett kamerateam på plats för att dokumentera de utländska gästerna. XXX och XXX hamnade på TV senare på kvällen! Vi bugade inför statyn och gick in i rummet där Kim Il Sung låg. Vi gick 3 om 3 och bugade vid varje sida. Han låg i en glasmonter och var helt gul i ansiktet med såg ut att vara i bra skick. Vi gick vidare till ett annat rum där vi fick en portabel bandspelare med en gråtfylld röst som berättade om dagen då Han dog. Massor av koreaner stod med lipen i ögat. Om allt var skådespel eller äkta vet jag ej. Vi åkte på samma rulltrappor tillbaka till bussen. Nu var det säkert 1000 personer som köade in.