Hela resan var väldigt bra planerad på pappret men så fort vi kom till Beijing så började det dyka upp små problem. Vi skulle ringa den nordkoreanska ambassaden men dem ville först inte känna vid oss så vi fick ringa våran svenska resebyrå för att snacka med dem sen gick det bra. Väl på ambassaden berättar dem att våra tågbiljetter till Nordkorea har tvångsinköpts av det nordkoreanska U21 landslaget i fotboll och att det finns bara fanns två biljetter till korea och vi var fyra stycken som skulle resa. Det löste dem med att vi två av oss fick istället biljetter till Dangdong, gränsstaden mellan Kina och Nordkorea. Jag fick ett brunt kuvert som jag skulle lämna till en Ms Chen så skulle hon lösa problemet. När vi var klara med mötet satt vi i lobbyn för att vänta på handläggarna som skulle ge oss dem sista papperna. In kliver ett mycket välbekant äldre man och hans entourage in. Jag visste att han var känd men kunnde inte riktigt sätta fingret på vem det var. Sen trillade kulorna ner när jag såg dem dra fram sina pass och började prata med bred texas dialekt. Det var Dan Rather från CBS news som skulle åka till Nordkorea med CBS 60 minutes. Han kom fram till oss och frågade om vi kunde prata engelska vilket vi svarade med att vi självfallet kunde det. Vi hade med oss våra backpacks och han undrade var man kunde köpa modellen vi hade, en Haglöfs 60L. Han berättade att han snart skulle till Afghanistan och behövde en bekväm ryggsäck och våra såg riktigt bra ut. Sedan ställde han lite frågor vad vi gjorde på ambassaden och vi sa att vi skulle åka till Pyongyang vilket överraskade honom, fyra yngre killar som utan större problem hade fått visum medan hans bolag hade pröjsat åtskilliga 10,000 dollar bara för att skaffa visum. Vi skildes åt efter att ha tagit kort med Dan.
Sedan hoppade vi på tåget från centralstationen. Två av oss var i den nordkoreanska delen och jag och min andra polare i den kinesiska delen av tåget. Väl framme i Dandong så insåg vi vilket helsike vi hade utsatt oss för. Att hitta en kinesiska/koreanska på en fullsatt perrong i rushhour var inte det lättaste men rent instinktivt såg ja en kvinna som stack ut ur mängden så jag gick fram och presenterade mig och mycket riktigt var det hon. Jag lämnade över det brun kuvertet och hon följde därefter oss till den nordkoreanska delen av tåget som vaktades av koreanska vakter med AK47 och började med sin kvinnliga charm prata med vakterna. Efter lite om och men fick vi kliva på. Vad hon sa eller vem hon var har jag fortfarande ingen aning om.
Sedan åkte vi över till Korea. Mina kompisar som redan var på berättade att en mycket hotfull tränare hade varit i deras kupé och gömt ett 50 tal DVD spelare i deras kupe. Tydligen försökte han smuggla in dem och hoppades att gränskontrollen inte skulle söka igenom oss västerlänningar (vilket är ett jäkligt idiotiskt resonemang om du frågar mig).
Gränsen gick smärtfritt, dem rotade igenom alla skrifter vi hade och kollade all kamera utrustning, det är inte tillåtet att ha med sig LP guider eller starka linser av diverse anledningar. Sedan rullade vi vidare mot Pyongyang, som jag skrev tidigare märkte vi knappt att vi rullade in i staden då vi kom på kvällen och allt var nedsläckt. Vi såg siluetter av några byggnader vi lärt känna igen från bilder på nätet och spelet Mercenaries: Playground of Destruction. När vi klev av kom det snabbt fram två män och bad oss följa med dem, inga protester från vår sida utan vi lydde och blev slussade förbi checkpoints inne i stationen med soldater som granskade en från topp till tå. Sedan var det raka vägen till hotellet. Där en man kom fram i den mörka lobbyn och frågade om vi visste hur mycket vi var skyldiga och jag svarade ja. Bra sa han jag kan ta penarna, vi hade dem kontant så vi lämnade dem till honom, ca 4000EURO i diverse valörer på sedlarna.Han stoppade dem i rockfickan, jag påpekade att han kanske skulle räkna dem vilket han snabbt svarade att det inte var nödvändigt och sedan gick han ut ur hotellet. Det kändes som världens största scam, fyra blåögda svenskar som blev lurade av en man som inte riktigt visste hur mycket vi skulle betala, inget kvitto, ingenting som tydde på att det faktiskt var han som skulle ha pengarna men allt var i sin ordning. Sedan bad dem två männen vi träffat på stationen att följa med oss till hotellets restaurang, . Där hade dem förberett en lättare måltid, och medan vi åt förklarade dem reglerna för oss att nordkorea var inte som vilket land som helst och att det var väldigt viktigt för våran egen säkerhet att vi inte gick någonstans själva utan deras följe och att be om lov för varje foto osv. Restaurangen var helt överdimensionerad och helt folktom. Man kände igen den gamla sovjetstilen och hela intrycket var så bisatt att när vi väl kom till våra rum slocknade vi direkt pga alla sinnesintryck. Alla frågade sig vad i helsike detta skulle bli för en slags resa.

Ska skriva mer imorgon.

/X

Mer, mer, mer!! Detta mystiska och förbjudna land verkar sjukt intressant.

Xaroz ge oss fortsättningen nu!

Åkte själv hösten 05 till Kina - Nordkorea - Kina - Sydkorea (fanns ingen annan väg).

Åkte med Världens Resor (varldensresor.se) och var borta totalt en månad. "Tyvärr" var det då partiet fyllde 60 år så när det var det stora marscherna i Pyongyang så fick man inte vara med utan istort sett alla utlänningar kördes ut ur staden och fick se de attraktioner som låg en bra bit utanför stan (martyrernas gravmonument etc...)

Det var den häftigaste resan jag gjort i alla fall. Tog samma väg.. Tåg Beijing - Dandong - Gränsen Kina - Nordkorea - Pyongyang.

Tips till den som ska åka tåg: se till att ha skitit klart innan ni når Nordkorea. Finns inget värre än att ha tre sura nordkoeranska soldater vrålandes och bankandes på toalettdörren när man sitter på huk på en sån där asiatisk "hål-i-golvet" toa!

Sen körde vi hela paketet: pyongyang med allt, buddisttempel, Arirang Festivalen, Utbildningsmöjligheter och slotten för eleverna, upp i bergen i Norr till Kimpans skattkammare, ner till västkusten,åg krigsmuseer och alla monument över krigets alla offer. O sen ner till Kaeson och DMZ.

Fan så kul o se gränsen från norr!

En vecka senare tåg till Kina och Dandong, sen buss till Dalian. varifrån vi tog färja till Inchon och sen till Seuol i Sydkorea.

Där vi sen vandrade uppe i bergen, bodde och sov på ett buddistkloster, ner till gravhögarna i syd och sen ner till Pusan innan vi åkte tillbaka till Seoul.

Den resan kostade 30.000. Vi reste "fritt" i nordkorea. Koryogruppen var de kontakterna vi hade för att fixa visum etc. Men vi behövde inte bry oss om "deras" regler.

http://www.koryogroup.com/ fixar grymt många bra resor!! Och de är ärliga!

Övriga anekdoter (förutom dass-besöket)
* Vi hade inga problem att ta in kameralinser över 150mm eller videokameror med extremt hög zoom.
* Vi fick knata runt (när guiden var med) fritt på torgen, lekparker och tivolin
* Vi såg landet när vi åkte buss upp och ner i NK.
* Vi behövde inte ens lämna från oss mobiltelefonerna. De lades i ett kuvert och plomberades
* Alla söta nordkoreanska flickor jobbar som trafikpoliser eller servitriser
* vinka inte åt folk på tågstationen vid gränsen. Även om ni får gå till stationsbyggnaden och den restaurangen och käka o dricka. Då skriker militären på er (och de stackare ni vinkar till)
* Lämna inte hotellet utan eskort! Det kan bli rörigt då... plus den som får värsta straffet är inte ni.. utan era "guider".
* Fota aldrig militären - då jäklar kan det bli holabandoola-röj!
* Besök Arirang-festivalen om den pågår. 50 euro är det garanterat värt!
* Räkna med Kimchi till alla måltider

* kröka på Soju är det bästa man kan göra!! Både syd och nordkoreansk!! Bästa spriten som finns tror jag.

Ja efter ett litet uppehåll har jag hunnit författa lite mer text.

Efter första natten i Nordkorea vakande vi upp i vårat Sovjetinspirerade hotell. Vi intog frukost jämförbar med dem flesta kontinentala, dvs. kaffe bröd och marmelad för att sedan ledas till våran chaufför, en herr Chong. Jag tyckte det var oerhört lustigt att Chong påminde otroligt mycket om Angela Channings chaufför i Falcon Crest. Han hade en proper grå kostym och vita handskar med tillhörande hatt.
Vårat första stopp var platsen där Kim Il Sung gav sig av från sin mor som gav honom ett par vapen för att kämpa mot imperialisterna. Inget speciellt men det gav oss en inblick i mytologin runt den store ledaren och hur viktig den var. När vi var klara och skulle hoppa in i vår buss med Chong och våra guider kom det två vita fyrhjulsdrivna bilar. Det var Dan Rather och CBS teamet. Vi stannade för att hälsa och dem frågade hur resan hade gått. Det skulle visa sig under resterande resan att vi skulle utgöra någon slags förtrupp åt CBS så att dem skulle kunna köra sin general repetition på oss så att allt skulle klaffa tills CBS teamet kom. Vi besökte senare den dagen dem flesta sightseeing platser i Pyongyang Juche tornet, Bronsstatyn av den store ledaren, Grand Peoples Library och det stora paradtorget som var fyllt med ca 2000 personer som tränade på att ställa upp i formationer. Jag var enormt imponerad att då dem tog rast så spridde dem ut sig för att på en snabb signal ställa upp sig i snörräta linjer. Jag vet vilken tid det kunde ta för vårt kompani att komma på plats ibland och det var knappt 180 man.
Dem två bästa platserna vi besökte var Friendship Exhibition och DMZ. Friendships exhibition är som taget ur en Bondfilm. Ett palats insprängt i ett berg med en enorm port i brons som skjuts åtsidan. Den vaktas av paradvakter med nickel pläterade AK-47or. I palatset förvaras gåvor som dem två ledarna mottagit av andra ledare och organisationer. Bland annat tycks både KMPL(r) och VPK ha skickat svenskt glas till den store ledaren. Vad jag och mina vänner fann väldigt roligt var att det hängde ett enormt porträtt av Göran Persson, Javier Solana och Kim Jong Il i en av dem större salarna. I övrigt fann man bland gåvorna som stack ut ett guldsvärd från Khaddafi, Noshörningshorn från Mugabe samt en basketboll signerad av Michael Jordan skänkt av USA:s utrikesminister Albright. Man fick se dem två tågvagnarna Kim Il Sung fått av Mao och Stalin. Den han fick av Stalin var bepansrad precis som bilen han fått.
När vi åkte till DMZ så åkte vi genom halva landet på en bred och fin motorväg, och vi såg under hela tiden ca 5 bilar på hela sträckan. Det tycks inte finnas några bilar i landet som används pga bristen på bränsle. Väl framme vid DMZ så blev vi ledda till ett visitorcenter som var fullt med högre militärer av någon anledning. Det var där vi träffade London Times man i Tokyo. Han såg fram emot besöket vi DMZ där han hade varit två gånger tidigare, dock från den sydkoreanska sidan. Han berättade att han tyckte att det var M INDRE propaganda från Nordkoreanernas sida än från Sydkoreanernas. Mycket anmärkningsvärt tyckte vi som under våra resor med guiderna dagligen lyssnade på guiderna och deras förtal av Amerikanerna. Som jag skrev tidigare tyckte journalisten att det var väldigt intressant att vi hade fått tillstånd att åka in i landet via järnvägen, något han själv ville men fick inte då det var på den sträckan Kim Jung Il hade nästan blivit spräng i luften. Den diskussionen innefattade ordet ASSASINATION ca 20-25 gånger, något som inte tycktes bekymra min nye brittiske vän men det var inte utan att jag svettades lite vi blotta tanken på att vi satt 1 meter från ett tiotal bistra majorer som dock inte tyckte förstå ett ord av vad vi diskuterade.
Vi DMZ hade vi turen att se en av dem svenska observatörerna i området. En Svensk överste som spatserade med sin Schweiziske kollega på den sydkoreanska sidan. En annan lustig sak är att sydkoreanerna anordnar liknande utflykter så vi ett tillfälle så står vi två turistgrupper på var sin sida om gränsen och fotar varandra. Mycket lustig om ni frågar mig. En annan sak som var mycket anmärkningsvärd var att när besökte var slut så kommer det fram en koreansk tjej och säger ett par artighetsfraser på Svenska och vi säger Hej och berömmer henne för hennes ord vi antar hon lyckats lära sig av andra svenskar men nej, hon talar FLYTANDE svenska. Vi frågar henne hur det kom sig att hon talar svenska varpå hon svarar att hennes mor är svenska. Vi det här laget vet vi inte vad som är upp eller ner. Men vi passade oss därefter att tom på svenska säga något otillbörligt. Vi träffade henne senare på kvällen på en fest där vi grillade anka på traditionellt koreanskt vis. Man blir paranoid efter ett tag och börjar undra var gränserna för lustiga sammanträffanden och planerad saker går.
Sammantaget kan jag säga att dem få dagar jag tillbringade i Nordkorea var väldigt givande. Jag har en bättre förståelse för hur isolerat detta land är och framför allt hur dem tänker. Jag har insett att dem saknar allt och att det är tom ett under att dem kan lyckas bedriva turistverksamhet. Är man intresserad av, Stalinism, nutidshistoria och diktaturer är Nordkorea ett måste. Men om man inte orkar bry sig så är detta land bara en pest att besöka och Mallorca lockar nog sådana människor mer. Jag har sett saker jag aldrig trodde fanns och träffat människor som öppnat mina ögon så jag kan bara rekommendera folk att åka dit trots att det är jobbigt och oproportionerligt dyrt.


Har ni frågor besvarar jag gärna dem. Har fler historier på lut men orkar inte skriva dme just nu.

/X

Vi måste ha varit där ungeär samtidigt. Vi vartdock inte utkörda ut ur stan, vi vart ihopfösta med alla journalister istället. Håller med om allt du skriver. Mycket bra sammfattning. I hur stor grupp åkte du?

/X

Jag åkte dit i Oktober 05. Det var samma vecka som den stora paraden hölls till partiets grundande.

Vi var 15 pers totalt.. varav 3 guider. Så tretton svenska muppets som storögt kollade på allt! Som du säkerligen! Så du fick vara kvar i stan på paraden? I så fall e man grymt avis. Vi fick sitta o kolla på den nordkoreanska statstelevisionen istället. Kul med flera timmars marscher o parader.

Vi mötte en massa lirare på alla platser och alla hade samma kommentarer att eftersom den store ledaren skulle vara på plats OCH man skulle inte kunna kontrollera gruppen så vi inte kom ikontakt med vanligt folk om vi var kvar.. därför kördes vi ut.

Däremot, vi var på ett Tivoli och det var kul som 17. Åkte bergodal-bana och kollade på alla barnen som åkte attraktionerna, köpte sockervadd, glass o kakor. Inte alls vad man förväntat sig.. speciellt då vi fick en timme okontrollerat! Helt utan (synlig) övervakning.

Konstigaste var... vi ville försöka få lite inhemska stålar med oss hem.. en snubbe försökte köpa en chokladkaka o betalade i euro. Nope!! Gick inte.. vår busschaffis klev fram o slantade upp pengarna och vägrade ta emot något från oss. O när vi var på G in i bussen så kom herrarna i kostym och gick igenom den stackars kioskhandlarens butik.. för o kolla att han inte tagit emot euro eller annan valuta.

Vilket hotell hamnade du på? Yanggakdo Hotel?? Vi skulle bott där men eftersom man "tillåtit" en massa sydkoreaner för festivalen samlade man alla på den ön. Där kan man ju inte lämna ön pga vaktposterna. Därför hamnade vi inne i stan. Koryo Hotel, med en massa fulla ryssar ...

[QUOTE=divinebaal]

Haha, japp stämmer nog. Vi bodde på Haebansan Hotel i centrum så vi fick se en hel del av förberedelserna i centrum. Bland annat Mercedsparaden, 250 svarta, 150 vita och 150 röda Mercedesar som körde en riktig raggar runda.

Hur var nöjesfältet, åkte bara förbi. Vet inte om jag hade vågat hoppa på deras åkturer dock. På vårat hotell fanns det bara massa sydkoreaner och ryssar som tydligen var där för något slags sportevenemang. Vi gissade brottning eller kampsport.š

Vet du om du hade fotografen som tog årets bild då i Sverige i utrikes kategorin med dig i din grupp? Han var där samtidigt som vi såg jag sen vid prisutdelningen.

/X

Verkar vara riktigt äventyr att resa till Nordkorea.
Ni som ville ha Nordkoreanska pengar, det finns på Tradera.
Finns även sedlar från andra udda länder.

Hej hej, intresant läsning från ni som varit där!
Jag har en fråga. Ifrågasatte ni någon gång varför ni var tvugna att ha eskort? Varför ni inte fick ta foton, tala med lokalbefolkning osv? Vad var guidens svar på dessa frågor, eller om ni pratade med nån nordkorean? Ni har väl antagligen inte (vågat ) fråga dem, men kanske...?
Sen en o.t. fråga, jag har dubbelt medborgarskap, usa och sverige. Självklart skulle jag resa dit som svensk, men tror ni de kan kolla upp att man är amerikan då också? Man vill ju helst komma därifrån i en del.

Svaret jag fick var att dem var rädda för spioner. En av guiderna sa det rakt ut utan krussiduller. Mycket bra och rakt svar som jag köper. Det med att snacka med lokalbefolkningen är lite svårare då dem inte talar språket och vill inte prata med en då dem förmodligen blivit lärda sen barnben att se upp för dem vita djävlarna.

Ang att du är Amerikan så kan jag bara tänka mig att ditt namn kan fälla dig (och vad är ett typiskt amerikanskt namn?). Kan omöjligt tänka mig att du inte skulle få visum utan att du själv råkar försäga dig eller något. dessutom har dem släppt in Amerikaner i landet på turistvisum förut. Förbered dig på en hel del Amerika bashing bara.

/X

Nope.. vi hade INGA fotografer/journalister med i vår grupp. Nöjesfältet var det nedanför Martyrernas gravkulle.. och var superhäftigt.. just för man hade 90 minuter fri rörlighet bland folket. Jag gick och kollade.. hörde världens vrål och förväntade mig 10 stridsflygplan på 100 meters höjd ovanför.. men det var berg-o-dalbanan. Ranglig och det mest läskiga man åkt.. just för att det var den.. kvaliteten på det hela.

Sen hade de små kiosker med godis, sockervadd, läsk, mat etc...Barnen åkte radiobilar och mindre karuseller. Sen fanns det ett monorail som gick runt parken. Klart det inte var som Gröna Lund men det var inte i linje med det "fattiga och eländiga Nordkorea" man trott före resan.



Ifrågasatte? Nope! Aldrig!! Vi var där som gäster. Alla ÄR gäster och inte turister. Och man ska aldrig pissa på ett lands regler och villkor för då ska man inte vara där.. inte som turist i alla fall..

Vi fick fota allt.. utom att gå fram till militärer, trycka upp kameran i nyllet och ta bilder. Då fick man "gå igenom bilderna med högsta befälet - radera bilderna - guiden fick piss sen".. Däremot runt DMZ var det ok att fota militärer.. samma sak vid de som stod vakt vid Kimpans skattkammare etc. Annars hade vi inga restriktioner.

De nordkoreaner vi snackade med.. var officiella.. eftersom inga andra kan engelska och nordkoreanska är inte som sydkoreanska. Vi hade en adopterad svensk-korean med oss och han hade svårt att snacka med folk. Främst för att vanligt folk inte ville synas med en vit.. på Tivolit etc var det lugnt.. där var folk mer nyfikna. Små vinkar, leenden etc. Däremot hade vi inga probs att snacka om tabu-ämnen med våra guider. Tillochmed kärnvapen! Jag tänker inte nämna mer än så.. för info så hade de INTE sett filmen JSA(http://www.imdb.com/title/tt0260991/).. men de visste om dess existens men de vågade inte ta risken att försöka få in den.

Nuff said.

2005 var amerikanare inbjudna. Samma sak iår. Så det ska inte vara problem. Men som X säger.. räkna med att få alla hemskheter slängda i ansiktet. Det finns ett enormt hat mot japaner och amerikaner.. men det märks mest på propagandan.. inte något som märks. Dock, undrar jag hur det skulle kännas att bli anklagad för att vara ansvarig för 30.000 döda civila på 52 dagar.. det är sånt som amerika står för i NK.

Alla som vill besöka landet måste lämna in officiellt brev från arbetsgivare, ett officiellt CV, pass-info etc. Sen kollar de väl allt mot öppna källor. Däremot.. lär du inte få problem med dubbla medborgarskap.. för är det problem kommer du inte in från början!