Hej! Vet inte om detta har tagits upp förrut, hittade i alla fall inget vettigt med sökfunktionen. Det är så att jag med all sannolikhet ska ut på en långresa i sommar. Då jag fastnat mycket för medveten närvaro och meditation på sistone så slog det mig att man kanske skulle försöka tillbringa någon/några veckor i ett buddistiskt kloster, tror att det skulle ge en ganska mycket.

Är det någon här som har erfarenheter av att bo i ett buddistiskt kloster, eller vet någon som har gjort det? Hur går man tillväga?

Två av mina släktingar har gjort det, i Thailand.

Här finns info: http://www.palikanon.com/vipassana/tapotaram/tapotaram.htm

Lycka till, det är tydligen väldigt psykiskt påfrestande i början, men renande mot slutet.

Ett tips kan förresten vara att se till att du inte är kinkig med att gå upp vid fyrasnåret på morgonen och att du kan sitta i hel- eller halvlotus åtminstone 45 minuter utan att byta ställning eller somna. Det blir mycket sådant oavsett var du nu hamnar, om du vill ha något som i alla fall liknar the real deal.

Tack så mycket! Var något åt det hållet jag letade efter, dina släktingar - vet du hur länge dom stannade?

Inte jättelänge, jag tror det rörde sig om max tre veckor, om ens det. Båda grät mycket under vistelsen, det är som sagt en väldigt omtumlande och påfrestande upplevelse. Förbered dig på att det kan gå flera dagar då du undrar vad fan du håller på med.

Att jag visar tråden ett sådant intresse är förresten för att jag själv länge funderat på samma sak, men jag har nog tänkt mig en lösning som ligger geografiskt närmare...

Poängen är i alla fall att medveten närvaro och meditation är roligt och spännande när man själv får disponera över tiden man lägger ner på det, men inte ens den mest välvillige svennebuddisten kan hoppas på att hålla modet uppe i de oändligt långa sessioner som man tvingas sitta i riktiga kloster. Jag går på kvällssittningar på knappa en och en halv timma, och det är rena tortyren ibland, inte minst för benen och ryggen. Men givetvis är det väldigt givande ibland också.

Jag menar mest att det nog är bra att inte ha några illusioner om hur upplyst man kommer bli eller hur mycket man kommer utvecklas för att man bor i kloster ett tag, det kommer vara precis lika tråkigt att sitta där i timmar som hemma...

Interessant! Påfrestande på vilket sätt, den känslomässiga, levnadsättet eller tristessen? Känner dina släktngar att det gav dom något?

Båda var i 40-årsåldern när de gjorde det, jag tror inte att de haft någon erfarenhet av liknande övningar förut. Det kan säkert ha gjort det rent fysiskt påfrestande. Oavsett om man sitter i proper posture eller bara sitter så gott man kan gör det till slut ont i ryggen, axlarna, benen, fötterna, knäna... I theravadakloster äter man dessutom inte efter 12.00 på dagen, vilket gör att man förmodligen blir en aning energilös mot slutet. Båda hade gått ner ett antal kilo i vikt när de kom hem.

Men enligt båda var den psykiska biten svårast. Dels det enkla faktum att man faktiskt sitter helt tyst och (förhoppningsvis) försöker koncentrera sig på en övning man fått eller bara på att räkna sina andetag, vilket kan driva vem som helst till vansinne när den första tjusningen lagt sig. Dels också att så mycket minnen som legat begravda i sinnets slagg på något vis lättare kommer upp till ytan och gör sig påminda när man bara är försjunken i sitt eget på det viset... Nu är vi båda knappt byxmyndiga (22), men när man kommit upp i deras ålder har man sannolikt mycket som man ångrar, saknar eller sörjer på olika sätt...

Båda var dock eniga om att det var en renande upplevelse, och åtminstone en av dem har fortsatt meditera efter hemkomsten. Samtidigt får man väl ta det för vad det är, två livskrisande västerlänningar i den postmoderna eran som ger sig ut i exotiken för att finna ro och livets mening... Det är lätt att vifta bort.

Dina upplevelser kommer säkert skilja sig mycket från deras, hoppas att det blir av.

Du kan ju kolla på denna sidan:
http://buddhist.se/

Dom vet nog en hel del om detta.

Tack för att du delar med dig! Intressant att läsa.. Hoppas verkligen själv att det blir av, det som skrämmer mig lite är som sagt det fysiska, måste vara extremt jobbigt efter ett tag att sitta i dessa ställningar och äta mycket mindre än vad man är van vid. Det rent psykiska däremot lockar mig, även om det säkert kan vara väldigt jobbigt så måste det vara en bra erfarenhet..

En fråga bara: Hur mycket mediterar du idag? Hur ofta? De flesta jag talat med är ense om att det handlar mer om att göra det regelbundet än mycket per gång. Hellre tjugo minuter dagligen än två timmar varje söndag. Det är svårt, förstås, men jag tror man kommer tacka sig själv om man har vanan inne när man kommer till en plats där det kan vara ganska oförlåtande upplägg.

Jo jag vet, är ju nybörjare, men om det blir helt säkert (kostnadsfråga) att jag åker någon gång i sommar så kommer jag självklart lägga ner ganska mycket tid för att vara lite förberedd. Som det är nu så mediterade jag ca 30 min om dagen fram tills för ett litet tag sedan då jag blev ganska upptagen, jag har därför "slarvat" lite på sistone men jag ska skärpa till mig nu när det lugnar ner sig.

Hur mycket mediterar du själv?