Jag har hemskt dålig disciplin, så det blir oftast inte mer än kanske max tre kvällar i veckan, oftast två. De passen är mellan 75 och 90 minuter. Jag är helt enkelt rätt lat, och har dåliga rutiner. Jag är inte världens morgonmänniska, och därför ger jag mig inte tid på morgonen innan jobbet, och på kvällen tränar jag eller försöker klämma in lite kvalitetstid med flickvännen... Att sitta i grupp underlättar markant, eftersom man inte vill störa de andra och därför uthärdar långt efter den gräns där man själv hade gett upp om man suttit hemma.

http://eng.templestay.com/

Lite Zen, istället för teravada. Kan rekommendera Korea.

Intressant. Jag har alltid velat utforska seontraditionen. Koreaner verkar inte lika disciplinfetischistiska som japaner...

Sant. Man mediterar t ex på det vis man finner bekvämast, med mindre fokus på den fysiska riualen. Korea är dessutom unikt i att det är det enda land inom mahayanabuddhismen som fortfarande i stor utsträckning upprätthåller sommar- och vinterreträttsystemet. Lekmännen i Korea är rätt aktiva och buddhismen är väldigt levande.

Finns massor av möjligheter att komma buddhismen nära i Korea. Får ju promota lite här, när fokus brukar ligga på billiga alternativ i Thailand.

När vi ändå är inne på zen måste jag ju tipsa om det jag själv eventuellt tänkte besöka i sommar: http://www.zazen.se/zengarden.html

Knappast ett kloster, och kanske inte samma "autentiska" känsla eftersom det är rätt tunt med asiater där, men man gör ju till stor del exakt samma saker som i "riktiga" kloster, så jag är optimistisk. Det är dessutom förmodligen en tiondel så dyrt som att åka till asien.

Men det kanske inte är vad TS är ute efter.

Ja, efter att ha fördjupat mig lite i seontraditionens historia och buddhismens utveckling i Korea i stort har jag blivit väldigt nyfiken. Dessutom är jag ett stort fan av Ko Un, som som bekant har varit munk i seontraditionen i tiotalet år.

Har du själv varit där? Endera dagen ska jag ta mig till Korea, men det är dyrt både att åka dit och att bo, så... Det får vänta.

Intressant. De är till och med arbetar med jorden. Icke att förringa vid en klostervistelse. (Stannade dock bara över natten själv i Korea)

Men det verkar vettigt att besöka något liknande. Sen att det inte går att jämföra med atmosfären i andra länder behövs knappast förklaras. Mat, dofter, språk blir till en del i hela mediationen. Men i och för sig, om man önskar meditera kanske till och med det svenska alternativet är bättre eftersom fokus hamnar på meditationen och inte omgivningen. Vet inte du förstår min poäng.

Befann mig för två år sedan på tvåmånadersfältstudie i Korea som ett led i mitt examensarbete i religionsvetenskap, där jag ser på kristendomens inflytande i Korea utifrån vissa perspektiv. Fick då möjlighet till ett mini-templestay på två dagar. Det fick räcka för mig.

Antingen älskar man landet eller så hatar man det. Jag tyckte väldigt mycket om Korea och vill gärna tillbaka dit. Maten är suverän och människa vänliga.
(Eller så hatar man maten och menar att människorna är rasistiska.)

Har inte läst något av honom själv, men känner till honom.

Korea är ju väsentligt för att förstå Buddhismen i Japan, som du säkert känner till. Jag gillar Koreanernas stil. Om templen i Kina är magnifika och templen i Japan är delikata så är templen i Korea i harmoni med naturen.

Ojoj, mycket intressant! Vi delar flera intressen förstår jag nu. Korea är för mig extra intressant just för att det varit en sådan - ursäkta det slitna uttrycket - smältdegel historiskt, och för att kristendomen så snabbt blivit en del av det koreanska samhället. Det vore spännande att ta del av din forskning, om du känner dig bekväm med det.

Flera av mina vänner som luffat i regionen hävdar att koreaner har varit sällsynt vänliga och enkla att vara med, och dessutom ganska glada i spriten, helst då den koreanska sojuvarianten... De kallas inte asiens italienare för inget antar jag, då de enligt uppgift kör som dårar också.

Träffande iakttagelse. Korea är ju det enda buddistiska land som har en riktigt levande eremittradition också, med små pyttekloster utspridda i skogar och berg där gamla gubbar (en och annan gumma också sitter och blir visa på heltid... Dessa klosters oländiga placering anses av många vara det som bevarade munktraditionen så väl i Korea, även under de mest antibuddistiska åren.

Nu är jag sen till jobbet, det här var en spännande utveckling av tråden...

Tyvärr, röjer inte gärna min identitet här på flashback. Är väldigt skönt att vara anonym ibland. Inget illa menat. Men visst är det koreanska samhället spännande. Varje religion som anlänt har smält ihop med den tidigare religionen och traditioner blandas i en härlig röra.

Kör som idioter gör de ja. Fast det är iofs inget nytt under solen i Asien. Och dricker gör männen som galningar (trots att de inte tål det), även om det är mitt veckan. Fullständigt accepterat för en man att vara bakfull på jobbet.
Men visst är de artiga och vänliga, inte minst om man som västerlänning bor i korridor som jag gjorde. En del som jobbar som engelskalärare har dock andra erfarenheter och känner att det är väldigt svårt att komma koreanerna nära i deras hierarkiska system.

Men för att återgå till topic. Temple-stay i Korea rekommenderas i högsta grad för alla som är intresserade av den nordliga buddhismen!