Värsta bussresan kan te sig trivial, men var fruktansvärd. Anlände med ett försenat Ryanairplan till Charleroi, Bryssels svar på Skavsta. Glädjen över att det trots allt skulle gå en buss mitt i natten förbyttes snabbt i besvikelse. Bussen var en Mercedes-Benz från 70-talet. Med plats för cirka 20 barn i lågstadieåldern, med tillhörande smörgåspaket. I "bussen" skulle det nu få plats 20 vuxna, av skandinavisk och belgisk normalstorlek. Med tillhörande packning. Jag har åkt buss på många konstiga ställen. Men ingen resa har fanemig varit mer plågsam än denna. Kroppen var helt jävla mörbultad när man kom fram. Som bonus så kedjerökte den seriefigursliknande chauffören och lät sitt barnbarn sitta på den enda platsen med något benutrymme överhuvudtaget. Om bussjäveln åtminstone hade varit så hög i taket att man hade kunnat stå, så hade det underlättat avsevärt

Ok, i Bulgarien har jag åkt buss där man sett asfalten genom golvet, men man kunde åtminstone sitta som en människa! Jag har åkt fullsmockad trådbuss i Sevastopol där man fått ansiktet instucket i rysk armsvett. Men det gjorde inte ont.

En nattlig taxifärden från Faliraki till flygplatsen på Rhodos. Hastighetsbegränsningarna var 60, men taxichaffisen körde i 100. Nej, grekerna klarar inte av det, vilket de många minnesmärkena vid vägkanten vittnade om. Vägen var kurvig och gick genom ett bergigt landskap, så sikten framåt var för det mesta bara några tiotal meter. Jag sade åt honom flera gånger att hålla hastighetsgränsen, men han tog det som en rekommendation att följa ibland.

Han fick ingen dricks och hade jag kunnat hänga upp honom i tummarna och piska honom för sin dumhet så hade jag gjort det.

I min ungdom så var jag med om en riktig helvetesresa med X2000 mellan Göteborg och Stockholm. Det var mitt i juli och värmen var på rekordnivåer. En stekhet sommardag med hetta som bara kan upplevas i Sverige en sådan här dag, skulle jag åka tillbaka till Stockholm med min mor. Vi gjorde misstaget att inneha 2:a klassbiljetter då vi fick åkte genom hela Sverige i en vecka med samma kort.

Redan när vi kom ombord var det ännu varmare inne i tåget än ute och det var märkligt då luftkonditioneringen hade varit på tidigare under veckan med vi antog att den snart skulle gå på igen så fort tåget startats. Folk började klaga lite det ryktades att värmen i vagnen var allt mellan 30-45 grader. Vi hade som tur var en stor flaska vatten var som vi halsade strupen hela tiden blev torr av värmen.

Snart började tåget rulla och ingen syntes till, nästan tur det eftersom det blev lite lynchartad stämning bland de övriga passagerarna i vagnen. Tåget gick i cirka 45 minuter, rätt sakta, fortfarande stekhett i vagnen och vi stannade mitt ute i obygden. Ingen konduktör hade ens vid denna tidpunkt ens synts till. De var som försvunna. Efter att ha stått stilla en bra stund, runt en halvtimme och lynchstämingen hade övergått till utmattningsstämning, så ropar någon från högtalaren att det är fel på tåget, men att de ska lösa detta och att vi ska rulla om 5 minuter igen, i rätt fart. De påpekade att luftkonditioneringen var trasig i hela tåget, men att den skulle komma igång inom kort.

I vagnen var det fortfarande ingen luftkonditionering på, och när solen gassar på mitt ute i skogen en het julidag på ett stillastående tåg, ja då blir det rätt varmt som ni kanske förstår...

Efter en timme fortfarande stillastående (notera, detta var den enda information vi hade fått, och ingen personal fanns tillgänglig) i den heta vagnen med en full vagn (eller ett fullt tåg rättare sagt) med svettdrypande passagerare utan möjlighet att köpa dricka då bistron var "tillfälligt stängd" p.g.a. att allt var "slutsålt". Plötsligt ser någon i vår vagn personal utanför vagnen (!) och bära på plattor med dricka. Alla blir fantastiskt glada.

- Wow, SJ tänker på oss och ger alla passagerare gratis dricka från närmsta mack som kompensation för detta helvetet! Prisa SJ!, tänkte vi nog alla.

Det kändes nästan som lite av en välsignelse om jag ska vara ärlig... Våra egna 3 liter vatten var slut vid det här laget. Men, naturligtvis gick det ett tag, och ingen kom med någon dricka. Nu fick det andra meddelandet att tåget skulle börja rulla igen, dock saktare än normalt. Äntligen, tänkte vi efter ett par timmar utan att ha kommit iväg. Men vänta, skulle vi inte få dricka?

Ingenting hände och jag skulle gå på toaletten. I min egen vagn var den upptagen så jag gick in i nästa; Förstaklass-vagnen. Trodde jag såg i syne: Luftkonditioneringen på för högsta hugg och flera plattor läskedryck och vatten. Himmelriket för stunden. Men vänta, luftkonditioneringen sades vara trasig i hela tåget! Och drickan var ju slut?

Tåget rullade på en bit, ingen luftkonditionering eller dricka, och väldigt bristfällig information.

Vi klev av på nästa stora station, ganska utmärglade och bokade förstaklassbiljetter med nästa tåg som kom rätt snart efteråt. Sedan dess har jag aldrig åkt i andra klass. Och tänker aldrig göra, oavsett om det är en iskall vinterdag eller varm sommardag. Försöker SJ och tar helst flyget om det är möjligt.

Dagen efter författade vi ihop ett sakligt brev om vad som hade inträffat och även en fråga om det fanns någon möjlighet för biljetterna på det första tåget som vi bifogade med brevet. Efter ett par veckor kom ett brev från SJ där de skrev ungefär:

Vi beklagar det inträffade. Här sänder vi ett par rabattcheckar som kompensation.

Vi fick en check var à 25 kronor i SJ:s bistro.

Det är inte det svinigaste jag varit med om, men definitivt på topplistan. Idag skrattar vi åt det hela. Åt SJ också, för den delen...

Hade gjort upp med en taxichaufför på Barbados att han skulle hämta mig en viss tid och köra mig till flygplatsen. Han är en timme sen för att snuten varit hemma hos honom då han spöat upp sin fru. Handen är inlindad i bandage och gylfen på honom var öppen (!). Han hade inga kalsonger under.
Helt sant.

En taxichaufför i Los Angeles blir irriterad när jag drar ner rutan för att det ska fläkta lite (troligtvis p.g.a. att ACÅœn inte fungerar då. Han låser alla dörrar på bilen och tar en rejäl omväg till flygplatsen. Sen släpper han av mig så långt ifrån terminalen jag ska checka in vid som möjligt.

En taxichaufför i Dublin skjutsar hem mig kl.3 på natten efter jag har varit på puben. Han berättar att han ska till Thailand nästa dag. "Kul, svarar jagÅœ. "Vet du varför?, frågar han. "För jag ska dit och kn*lla småflickor! Fattar du? Småflickor!"
Resten av resan pekar han på olika kvinnor längs vägen och kallar dem för luder och horor. Då vart jag lite skraj.

Jaja, det var några taxiresor i allafall.

Jag var 17 år gammal och skulle flyga till det stora landet i väst för att besöka min syster.

Mitt flyg från göteborg skulle gå runt lunchtid. Jag var tidigt på flygplatsen för att få ett bra säte, jag var redan vid denna ålder ganska så lång och behövde därför lite extra benutrymme.

Under morgonen hade vi hört på nyheterna att det varit ett kapningsförsök mot ett av mitt flygbolags flygplan. Eller rättare sagt, några rebeller hade öppnat eld mot ett lyftande flygplan någonstans i Afrika.
Vi tänkte att det ju var tur, då borde det ju inte kunna ske mer olyckor eller tillbud för detta bolag inom den närmaste tiden. Tyvärr så kommer ju inte en olycka alltid ensam...


Värdinnan vid incheckningsdisken förklarade vänligt att mitt flyg var inställt. Det hade tydligen drabbats av "tekniska problem" i Afrika! Helt otroligt. Samma skitplan som blivit beskjutet var just den kärran jag skulle flyga med!

Jag fick boka om min flight till en senare samma dag.

Denna flygresa gick smärtfritt och jag landade på Bryssels flygplats någon timma senare. Jag letade upp min gate och satte mig för att vänta. Jag väntade och väntade. Information om förseningar ersattes av information av inställd flight. Jag blev åter ombokad. Fram på kvällen kom jag så äntligen ombord på planet som skulle föra mig mot New York. Jag satt längst fram i en stolsrad, nära på oändligt med benutrymme och en flygvärdinna som inte ifrågasatte min ålder när vin och starka drycker beställdes in, jag var lycklig!

Efter ca två timmars flygning känner jag hur planet bankar ganska så hårt. Inom ett par minuter härs kaptenens röst i högtalarsystemet. "This is the Captain speaking, unfortunately we have a technical problem and have to return to Brussels"
Helt sanslöst, när vi har kommit nära på en tredjedel av resan så vänder vi! Ett radarfel sades vara orsaken.

Vi landar sen natt i Bryssel, Sabena har jobbat hårt för att få fram hotell till alla resenärer och har bokat om flighterna. Jag får tyvärr inte plats på ett hotell i närheten av flygplatsen utan får en en timmas transfer med buss till mitt hotell.

Mitt flyg kommer att gå lunchtid följande dag. Jag tar sovmorgon på hotellet för att ta en senare flygbuss än den som Sabena extrainsatt. På bussen förklarar jag min prekära situation för busschaffisen som vägrar köra mig om jag inte betalar. I avsaknad av inhemsk valuta slänger jag fram dollar och frågar om det går bra. Det gör det som tur är!

Åter på flygplatsen. Nu har jag tröttnat rejält på allt vad Sabena heter. Inte ens matkuponger hade jag fått! Jag var bara 17 år, min första resa på egen hand, man var inte allt för världsvan...

För att dra det kort, min lunchflight blir inställd... Likaså min nästföljande. Vid detta laget var jag nog nära på att dräpa någon stackars anställd, kommer ihåg att jag nära på skrek ut min frustration.

Slutligen kommer jag på ett plan som avgår två timmar försenat. Landar i New York 46 h förenad. På flygplatsen möts jag av min syster som varit ute på både JFK och Newark ett flertal tillföllen för att möta upp bara för att få information om att flyget varit inställt.

Hoppas jag aldirg får vara med om liknande igen. Och skulle det ändå inträffa så har jag idag bättre förutsättningar för att hantera en sådan.

SABENA = Such A Bloody Experience Never Again

Det där lät inget vidare. Om jag kommer ihåg rätt så kursade väl Sabena för några år sedan. Om det nu kan muntra upp dig.

Personligen så anser jag varje flygresa som varar längre än två timmar vara hemsk. Det är verkligen aptråkigt.

Vi hade tagit Amtrak från Ottumwa (Iowa) ut till Winter Park (Colorado) för att åka skidor. Resan dit gick bra, träffade en del intressanta och märkliga människor (B.la en kille i suspekta gängkläder från New Jersey som sa att han var på ut till västkusten för att "det hade vart lite trubbel" på östkusten)

Iallafall, på vägen tillbaka så tar vi återigen Amtrak, Vi stannar i Omaha (Nebraska), för att plocka upp folk. 10 minuter utanför Omaha så känner jag hur min vagn börjar skaka, och det är inte lite den skakar heller.

Jag reser mej upp och kollar ut ur fönstret bara för att inse att vi spårar ur! Efter ett jävla skakande och massa liv så lyckas de iallafall få stopp på tåget. Som tur var så var det bara halva tåget (dvs de bakre vagnarna) som hade spårat ur, så vi tog vårt pick och pack och satte oss i de främre vagnarna. Det tog ca 6 timmar innan vi var iväg igen.

Tåget var knökfullt innan det spårade ur och det blev ju inte rymligare när vi fick dela på halva tåget. Efter 5 timmar med en jobbig unge och illaluktande Amishfolk med stora skepparkransar så var vi äntligen framme i Ottumwa igen.

Min värsta resa gick mot Phuket från Arlanda.
Jag och min kompis skulle åka och letade efter de billigaste biljetterna. drygt 7000kr skulle det kosta att flyga direkt till Phuket med Thai, medan det kostade "endast" 5700kr att flyga med Aeroflot till Bangkok via Moskva.
Det var taget tyckte vi så kunde vi åka den billiga bussen från bangkok till Phuket.
Hursomhelst så var planet från Arlanda försenat, men det gjorde inte så mycket då vi ändå skulle vänta på den vidriga flygplatsen i Ryssland.
Trodde först att de var strömavbrott då det var väldigt mörkt. Ryssarna var inte så roliga dom heller. Det var pissdyrt på flygplatsen och det fanns inget att göra.
Hursomhelst så var det dags att sätta sig på planet mot Bangkok.
Det var jag, min kompis och kanske några svenskar till. Resten var ryssar som såg ut att vara uppfödda på ryssfemmor i en kolgruva i Sibirien.
Ca 2 meter långa, stora, med rakade skallar.
De påminde om Alexander Karelin (den store brottaren).
Flygplanet var gammalt och väldigt ryskt.

När vi senare skulle gå bak i planet till toaletterna så såg vi att det var kö. Trodde vi. Det var bara ett gäng ryssar som stod och rökte och halsade sprit ur flaskor. De skulle inte på toaletten.
Att de innan start gått igenom att rökning ombord var förbjudet verkade ingen bry sig om.

Detta var dock bara början. Rätt var det var började ett gäng av de stora brottarna att slåss mitt i gången.
Som ni alla vet är det ganska smala gångar så de stod liksom bakom varandra och hängde över stolsryggar när de försökte slå varandra. Vi fick aldrig någon uppfattning om vilka som slogs med vilka, var bara en stor röra med massor av stora ryssar som slogs hit och dit. Tanten som satt brevid mig närmast gången slet loss det lilla ihopfällbara bordet och använde som någon slags sköld.
När vi trodde att slagsmålet var över så kom någon tillbaka springandes och tyckte att det var dags att slåss igen.

Jag hörde att piloten sa någonting på ryska i högtalarna, men jag vet inte vad det var. Kanske ville han bara att flygvärdinnorna skulle komma in med en drink eller så.

För att späda på detta ytterligare så satt det i mittenraden snett brevid oss en äldre ryss i 60-års åldern med guldtänder, stora ringar med ädelstenar, solglasögon i guld med stenar på och en hälften så gammal fru/tjej som, för att vara ryska, var mycket snygg.
Det var ett jäkla spring fram och tillbaka till den där "gudfadern". Fick bilden av att han inte var bara reseledare utan någonting annat.
Fick senare veta att tatueringarna han hade på händerna var fängelsetatueringar.

Vi räknade kallt med att vi skulle krasha eller i bästa fall att piloten skulle göra en nödlandning för att gripa bråkstakarna.
Men icke, det flöt väl på till Bangkok och när vi lande stod det inte några poliser och väntade utan hela gänget kunde fritt traska ut ffrån planet som om ingenting hänt. Skillnanden var väl att de hade lite mindre sprit i blodet och några extra blåtiror.
Detta är väl vardagsmat på ryska flygplan

Självklart var vi helt utmattade när vi väl landade och orkade inte sitta på nån jävla buss ner till Phuket, så vi fick betala ca 1500kr för en inrikesbiljett till Phuket.

Summa summarum så förlorade vi ca 1-2 dagar på att sitta och glo på flygplatsen och kostnaden blev densamma som det skulle ha blivit om vi flög direkt med Thai.
Jag har dock lärt mig att Ryssland suger, ryssar suger och att ryska plan suger.

Det värsta jag varit med om var nog idag när jag flög mellan Sundsvall-Göteborg. Under inflygningen 10 meter ovanför marken på Landvetter flygplats beslutar sig piloten för att avbryta landningen och istället fyga till Karlstad?!? (av alla jävla hålor i landet) och landa istället. Det gick inte ens att få tag i en hyrbil på Karlstads flygplats ( I Avis servicetelefon svarar någon på riktigt bred värmländska, -Näe nu är det fredagkväll och det är klart att det inte går att få någon hyrbil då. Hade antagligen varit lättare att fixa en hyrbil på månen. Fick åka buss i 4 timmar till GBG istället. Jag flyger mycket i jobbet och är inte flygrädd, men detta är överlägset den jävligaste flygningen jag varit med om, planet åkte fram och tillbaka som en vante under inflygningen. (När bussen kom till GBG till slut var det kav lugnt).

Mitt livs värsta upplevelse var i Thailand mellan Koh Lanta och Phi Phi Islands som tioåring (-99/00).

Vi skulle ta en båt från Koh Lanta till Phi Phi, men resan försenades med tre dagar pga. stormar ute på havet, men den fjärde dagen skulle det vara lugnt där ute så då slog vi till eftersom vi luffade runt bland öarna under fem veckor och ville hinna med så många som möjligt.

Efter en stund tvingades alla gå bort från övre däck till undre däck pga. ökande vågor (båten var en jävla kajuta redo att gå i spillror när som helst såg det ut som) samt för att förflytta tyngdpunkten nedåt.

Efter ännu en stund var stormen i gång och kraftiga vågor spolade över själva båten och det var ett under att den inte tippade eller slogs i spillror när vågorna slog emot från flera håll samtidigt. Eftersom jag och mina yngre systrar samt våra tre kompisar i samma ålder var så små förstod vi inte allvaret i situationen, det enda jag tänkte på var ifall det fanns hajar

Inga flytvästar fanns och folk spydde hejvilt, hela golvet var fullt med spyor och folk grät som utav helvete och flertalet bad till Gud att båten inte skulle gå under för vi var verkligen mitt ute i ingenting. Bättre blev det inte direkt när kaptenen var en 14 årig thailändsk pojke som flög fram och tillbaks i förarhytten :|

När jag tänker på det i efterhand nu när jag är äldre så inser jag vilken jävla tur vi hade, fy fan alltså det vill jag aldrig mer någonsin uppleva i hela mitt liv, och jag tänker på våra föräldrar som fick svara på frågan "kommer vi att dö nu?" under hela turen, det var väl bara att bita ihop, le och klämma fram att vi naturligtvis inte komemr att dö fast man själv är av en annan åsikt.

Min resa hem från New York är det värsta jag upplevt.

Först måste jag säga att vänta på saker, det är det VÄRSTA jag vet och då menar jag att det är ett smärre trauma för mig. Går en buss om 5 minuter går jag så många hållplatser jag hinner osv.

Iallafall, hade besökt en polare i brooklyn och skulle åka hem. Misstog min avgångstid från JFK och var där 6 timmar innan planet skulle gå. Håller på att avlida men håller ut de 6 timmarna, boardar planet som är det mest trånga jag någonsin suttit i, är lång vilket inte gör saken bättre och satt typ fastkilad i mitt säte. Hungrig som en pedofil på barnmatsdiet sitter jag där och väntar på takeoff, vilket aldrig verkar ske p.g.a dåligt väder.

Sitter i det där skitplanet och väntar i 2 timmar! Lyfter äntligen och mååånga långa timmar med tvn ur funktion och min mp3spelare förstörd under en kväll med fullt ställ rätt in i kaklet i det stora äpplet så sitter jag i princip o stirrar i 7 timmar. På grund av 2 timmars förseningen så missar jag självfallet mitt connecting flight i Bryssel (med 20 minuter) och får vänta på den flygplatsen i 11 timmar. Hur jag överlevde det har jag ingen aning om än idag, sov inte en sekund iallafall. Väl hemma i Sverige hade jag lånat ut min lägenhetsnyckel till en polare vilken var fast på jobbet när jag väl kom hem, så fick sitta och vänta utanför min port nån timme innan han kom, som för att sluta cirkeln

Om du kommer att flyga fler gånger i framtiden så kommer du en dag att se tillbaka på den här flighten och skratta åt hur känslig du var