Ursprungligen postat av Zingho
Mr Sander:
Tycker det är jäkligt starkt och bra gjort utav dig att komma in här på Flashback och skriver om dina motgångar och hur tufft det är för dig här i Australien, intressant läsning och en påminnelse för alla framtida backpackers att Australien inte är alltid guld och gröna skogar och allt går som på räls.
Lycka till iframtiden
Det riktiga Australien är det Crocodile Dundee eller Mad Max?
Jag upplever mitt Australien att det är mer likt det Australien vi kunde se i Mad Max filmerna hahaha, fula frisyrer, stylade bilar, kriminella gäng och ogästvänligt.
Men visst finns det oaser där det finns genom trevliga människor men dom är sällsynta
Tack ska du ha! Det var snallt sagt!
Jo det ar inte alltid en dans pa rosor, men gud vad man lar sig och upplever mycket.
Speciellt nar man har begransade resurser for da
maste man lixm ta det man far och vara riktigt flexibel och bara gora det basta utav det. Sa grymt mycket battre an vanlig chartersemester till Cypern. Wwoof:ing ar en riktigt bra mojlighet, hade aldrig overlevt utan det. Man traffar sjukt mycket trevligt folk - bade aussies och utlanningar som ar i samma sits som du sjalv, och man kommer till platser som man aldrig kommit till annars. Nar man val lar kanna nagra locals sa traffar man deras grannar och alltmojligt folk omkring och man far en massa bra insiderinfo och mojligheter till coola upplevelser. T.ex kan jag tipsa om Hinchinbrook island som ligger utanfor Ingham, QLD. Vi var i Ingham och wwoofade och hosten dar sa att den on var typ den vackraste platsen i hela Australien men att man ville halla den lite inkognito sa inte massa turister skulle komma och forstora. Det ar namligen en nationalpark och man far bara vara typ 19 pers at gangen pa den on. Vi hade chansen att aka dit pa fisketur med hostens granne, men vadret var bara for daligt, det oste ner konstant under den 1,5 vecka vi var dar.
Forresten sa kan jag beratta lite om hur det gatt med var bil. Vi var ju i lite av en knipa dar ett tag, skrev om det tidigare i traden. Det hade aldrig fixat sig om vi inte hade wwoofat och kommit i kontakt med lite riktiga aussies.
Saken med den bilen var att vi kopte den genom ett forhastat beslut. Det var en
hel del fel pa den bilen kan jag lova. Inte fysiskt da utan pappersmassigt, men det var minst lika illa skulle det visa sig. Den stod inte i forra agarens namn, utan i nagon koreans namn, och denna korean hade redan akt hem. Bilen hade inget rwc (roadworthy certificate) vilket den
maste ha nar man saljer den, sa att man kan overfora bilen till sitt namn. Man behover ocksa ett rego-paper for att overfora, och det hade den inte heller. Vi ville absolut overfora bilen till vart namn av manga anledningar. Inte minst ar det ju olagligt att salja en bil som inte star i ditt namn.
Men vi trodde ju att det skulle vara enkelt att fixa detta rwc och rego-paper. Men ack vad fel vi hade. Vi akte till en verkstad i Cairns och de tyckte att bilen var langt ifran roadworthy (trots att den gar mkt bra), utan ville ha $1500 for att fixa iordning den, dvs ~10000kr. Fyfan vilken chock vi fick! Endast skitsaker var det ocksa pa listan over fel. Vi trodde detta var slutet, att vi aldrig skulle fa salt bilen nu, att vi payyat $2100 for den utan att kunna fa ett ore tillbaks.
Men sedan kom vi till Ingham och traffade denna sjyssta snubbe. Han hade en
annu skrapigare bil an oss och vi undrade hur fan den hade gatt igenom besiktningen om inte ens var gjorde det. Han sa att det fanns en cool tomte ute i bushen som fixade det at honom. Tydligen var han riktigt slapp. Detta menar jag ar de sjuka mojligheterna man far nar man wwoofar. Anyway, vi behovde inte hora mycket mer an sa utan stack ivag ut i bushen med bilen. Snubben dar sag ut som en blandning av troll och tomte och han bodde mitt ute i regnskogen pa en alldeles egen soptipp med bilvrak o.dyl precis OVERALLT. Han bara sneglade lite latt pa bilen i princip och det var allt, rwc fixat for $70 + $50 for nagra glodlampor. Han lyckades tillochmed mata bromskraften till exakt 80% utan att ens sitta i bilen, det sager ju lite hur grym han var
Vi var overlyckliga over vad vi lyckats med, men sen kom jag pa att vi behovde ett till rwc eftersom man maste ha det nar man saljer den ocksa (det forsta rwc:et skulle vi anvanda till att voerfora till vart namn). Vi ringde saledes snubben i skogen igen och forklarade varat problem. Han forstod helt och hallet och gick med pa att kapa oss en sjysst deal for ett 6-pack XXXX GOLD (beer) samt priset for ett rwc ($70). Sa vi akte ut dit och igen med olen och satte var plan i verket. Saken var den att det ar typ 2500km fran Ingham-Sydney och ett rwc racker bara 2000km. Sa det hade egentligen blivit ogiltigt nar vi val kommit fram till Sydney, men denna snubbe var som sagt extremt cool sa han skrev upp odometertalet med 2200km sa att vi istallet har 4200km att kora innan rwc:et gar ut. Detta ar ratt olagligt och han sa att visar vi det nya rwc:et for nagon innan vi kort 2200km sa kan vi alla aka i fangelse. Inte varje dag man gor nagot sadant, men noden har ingen lag, och ja, vi var verkligen i nod. Overforingen till vart namn gick faktiskt helt smartfritt trots att vi inte hade nagot rego-paper. Jag minns fortfarande kanslan jag hade i salen medan jag vantade pa att de fixade papprena. Dar hade vi gatt genom eld och stormar for att fa tag i detta jakla rwc och nu verkligen gallde det, allt eller inget! Vi forsokte verka sa coola och nonchalanta som mojligt for att inte vacka nagon misstanke om att det var nat fuffens pa gang. For vi overforde faktiskt fran en koreans namn, en snubbe vi aldrig ens traffat, och som lamnat landet for lange sedan. Att nagon agt bilen emellan fick absolut ingen veta! Och rwc:et var ju mer eller mindre olagligt ocksa.
Kandes javligt gott efterat nar precis allt var i ordning och bilen var helt var och helt laglig. Detta hade vi kampat for och stressat vara sinnen med i typ 4 veckor innan. Javlar vad vi firade pa donken sen efter det! Riktigt nice!
Sa nu hoppas vi fan att vi far salt biljaveln nar vi kommer fram till Sydney. Annars ar vi ratt roekta!