Gick igenom de första 9 sidorna av tråden men fick fort. inte fram svar på frågan; boende... Det stod att att kostnaderna skulle hamna runt 1000-2000 svenska kronor i månaden (?) / veckan (?). Dock stod det inte om W&T fixade boende efter dessa 2-4 dagar som man väljer att spändera med bolaget och dess andra resenärer.

Och samt... (just i detta fallet, är jag personligen en översocial person som har lätt att komma överens med folk) däremot så vill jag ändå inte utesluta den möjligheten att man epic failar och inte lyckas knyta någon kontakt med de som också åker genom W&T som man möjligtvis skulle bott med. Därav frågan; Finns det någon hemsida där man kan hitta möjliga boenden?

Slutligen, ingen som åker nu förre sommaren 2010?

Boende kan du kanske googla på?

Google.com.au.

Boendet är oftast dyrare än i Stockholm , räkna kallt med det. Hyr du lägenhet vill de också oftast ha en deposition. Är du utåtriktad och social får du lätt napp på plats, kanske t om bättre på det sättet! tror jag!! Lycka till!

Ps! 1000-2000 kr i månaden kan det knappast vara, snarare per vecka då! 8000kr på en månad låter rimligt för en tvårummare i Sydney. Och ja, det är dyrt!!

Till er som blir kata i Australien av att lasa traden, ska veta en sak som i alla fall jag fick helt fel syn pa av att lasa i traden innan jag kom hit. Fick kanslan av traden att det mesta ar lite billigare an Sverige.

Men ALLT ar dyrare, till och med alkoholen, en 33cl ol i affaren gar pa 13-20kr.

Det enda jag inte har koll pa ar bensinen, men ALLT annat jag kollat pa har varit samma pris som Sverige (typ datorer) eller dyrare (mat och allt annat jag kan komma pa).

Helt ok land i ovrigt, forstar inte varfor alla blir sa sjukt kara i det dock, ak hit om ni vill kunna tjana pengar samtidigt som ni reser (eller starta upp ett seriost liv i ett varmt land), annars finns det mycket battre stallen i varlden att resa till.

My 5cents.

Mitravle:

Välkommet med ett nyktert inlägg i debatten! Jag kan hålla med om att det kan bli lite väl mycket halleluja ibland och jag är säkert själv medskyldig till det. Min egen flytt till Oz innebar en ordentlig nytändning och kanske har jag ibland svårt att hålla mig neutral.
Jag tycker att det är nödvändigt att skilja på om man permanent flyttat till Oz eller bara är här som "tillfällig" besökare. Det skiljer nämligen väldigt mycket om man ska försöka överleva på en reskassa med surt förvärvade svenska kr eller om man får sin inkomst i dollars. Att vara svensk turist utomlands idag kan inte vara någon lek och det är jag den förste att hålla med om. Jag kan också hålla med om att exvis matkassen blir överraskande dyr här om man översätter rakt av till dagens kronkurs, men så kan man ju inte riktigt räkna (tycker jag). Jag kan medge att de prisuppgifter som förekommer i maratontråden kan vara missvisande numera - all information har ju ett bäst-före-datum och det har ju hänt en hel del på världsmarknaden de senaste åren...

Jag vill passa på att diskutera några brister i ditt resonemang, bl a:

- Värdet på den svenska valutan. Sedan jag flyttade hit (och började skriva inlägg på Ozforumet) har dollarn gått från typ 5.20kr till 6.40kr. Det är en enorm skillnad och svider förstås rejält för den som använder sig av svenska kronor i sin prisjämförelse eller får sina pengar från CSN. För mig som däremot får ut min lön i dollar har kronans rejäla värdeminskning inte påverkat alls, förutom att jag nog kommer känna mig lite lagom nyrik på nästa Sverigebesök

- Köpkraften. Ett typiskt WHV-jobb här i Sydney bör ge grovt räknat 25 dollar/h, dvs 20 dollar efter skatt. Nu har jag varit borta ett tag men jag misstänker att du har svårt att hitta ett okvalificerat jobb i sverige där du har ut 130kr/h efter skatt? Det tycker jag säger mer än att jämföra priser exakt krona för krona.


Det finns självklart många olika metoder att jämföra prisnivån internationellt. Samtliga har väl sina brister men det kan ju ge en fingervisning i alla fall. Vi gjorde nyligen en ovetenskaplig jämförelse med priset för en Ipod i maraton-tråden och kom fram till att Ipoden var ganska mycket billigare i Oz. Här kommer en annan variant, (Big Mac index), från Wikipedia:

Five most expensive (as of 4 February 2009)

1. Norway - USD 5.79
2. Switzerland - USD 5.60
3. Denmark - USD 5.07
4. Japan - USD 4.94
5. Sweden - USD 4.58

Five most affordable

1. Malaysia - USD 1.70
2. Hong Kong - USD 1.71
3. China, People's Republic of - USD 1.83
4. Thailand - USD 1.86
5. Sri Lanka - USD 1.95

Ten fastest earned

1. Tokyo, Japan - 10 minutes
2. Los Angeles, United States - 11 minutes
3. Chicago, Illinois United States - 12 minutes
4. Miami, Florida United States - 12 minutes
5. New York City, New York United States - 13 minutes
6. Auckland, New Zealand - 14 minutes
7. Sydney, Australia - 14 minutes
8. Toronto, Canada - 14 minutes
9. Zürich, Switzerland - 15 minutes
10. Dublin, Ireland - 15 minutes

Den här länken tycker jag också har en del nyttig info: http://en.wikipedia.org/wiki/Purchasing_power_parity

mvh/nickname

Mitravle- jag förstår ditt argument precis faktiskt! Mycket är bra och så i Oz, men det finns andra länder också som är minst lika bra. Att framställa Oz som ett underverk rakt igenom är att ta i.. Den som säger det kan inte ha rest speciellt mycket!

Och Leenie- varför ville du bli en shiela? För att passa in bättre, bli mer omtyckt eller för att det kanske var cooolt? Själv kommer jag aldrig göra mig av med mitt EU pass och alla de privilegier som följder med det, även om jag kan ha "dual passport" med Australien..

Jag älskar knäckebröd, årstiderna, Kalles Kaviar, midsommarfirandet och allt annat. Sedan kan jag dock åka och sola ibland i Oz,

Hyror framförallt är mer kostsamma i OZ och man får heller inte alls samma standard som i Sverige. Allting kan inte räknas i kronor då man skall jämföra dessa länder tycker jag. En del saker är betydligt bättre i Sverige, faktiskt!

Mitravle, Nickname, Sthlmstjej och leenies (inlagget i den stora Australien traden) inlagg skulle nastan passa battre att ha en egen trad!

Valdigt intressant att lasa positiva/negativa asikter om Australien.


Jag ar bade stolt att vara Svensk och stolt att bo i Australien.

Jag upplever att livet har nere inte skiljer sig alltfor mkt emot mitt liv jag levde hemma i Sverige. det har varken blivit battre eller samre (det enda som ar samre ar att jag inte har min familj har).

Jag flydde inte ifran nagot eller tyckte att Sverige ar/var "trakigt" eller att vi Svenskar ar/var "kalla,stela, reserverade och allt annat som vi Svenskar spyr ut over vara landsman" utan jag akte till nagot eller rattare sagt nagon.

Hade det inte varit for henne sa hade jag aldrig lamnat Sverige.



Fan det dar ar det varsta jag vet... "invandrare" som borjar anklaga landsman for att vilja smalta in och anamma det nya landets kultur.
Jag vet att leenie inte gor det for att vara cool eller for att bli omtyckt.

Australien har inte bett oss att komma hit utan vi har valt att aka hit!
Da tycker jag det ar det minsta man kan gora ar att forsoka lara sig landets kultur,seder och sprak.

Hatar sjalv vara svenska invandrare som inte annat gor att spotta och pissa pa allt svenskt och Sverige och vagrar att bli en del utav det svenska samhallet och darfor gor jag allt for att smalta in har nere.

Sedan ar det skont att ha detta forum som man kan skriva av sig all frustration som man har inom sig ibland.

Aven fast Sverige och Australien ar ganska lika varandra sa ar det man ar uppfodd med battre.
men det innebar inte att jag gar runt har och kor upp den Svenska flaggan i fejan pa folk och skriker Sverige ar bast, Svenskar ar det basta folket det later jag Lebsen gor och vi alla vet hur omtyckta dom ar har nere.

Lika illa som jag tycker om att lasa om Exil-svenskar som inte tvekar om att spy galla over Moder Svea och sina landsman.

Vad manga verkar ha glomt bort ar att dina medmanniskor ar en spegelbild utav dig sjalv, om du ar en sur snubbe sa ska du se att manniskor kommer att behandla dig som en sur snubbe.

Ge ett leende och du kommer att bemotas med ett leende.

Samtidigt sa sitter man i sitt nya land och tycker allt ar sa charmigt, t.ex att folk som sitter och snackar med framlingar pa bussar och tag, medans dom hemma i Sverige behandlad sadana som dom var fulla eller psykiskt sjuka.

Om nu jag kommer att bo kvar har om fem ar sa kommer jag att skaffa dual-citizenship.
Om jag bor i Sverige sa kommer jag inte ge upp mitt Australiensiska permanenta visum eller om jag bor har nere sa kommer jag inte ge upp mitt Svenska pass och det behover man inte gora heller.



Personligen sa tror jag dom flesta som ar kata i detta land ar folk som har varit har under en begransad tid typ WHV/backpacker/turister/semesterfirare , och da umgas man oftast med folk som ar ute efter samma sak att ha en rolig tid, folk pa semester tenderar till att bli mer avslappnade .

Da ar det inte sa konstigt att man far en uber-foralskelse for detta land, las Electric boogies inlagg i den stora Australien traden, sa ser du skillnaden emellan en WHV:ares foralskelse och Nicknames som ar P.R foralskelse (ledsen Nick om jag blandar in dig i denna jamnforelse ) for detta land.

Skillnaden att bo har permanent ar att du inte kan bara bryta upp nar man vill for att flytta till "nagot" roligare stalle.

Dina grannar ar inte sugna pa att dra igang ett party mitt i veckan.

Maten tycker jag inte ar dyrare har an hemma i Sverige, men det ar mest for att jag storhandlar numera pa Aldi och bara gor kompletteringshandling pa Woolies,coles.

Spriten kan jag inte direkt uttala mig om eftersom jag inte var en frekvent besokare hos Systembolaget och inte dricker alltfor ofta har nere heller.

Bensinen kostade pa nyarsafton runt 8SEK/Litern dyrt men fortfarande billigare an hemma i Sverige.

Manga verkar ha den formagan att sitta och lyssna pa Kalles reseskildring ifran Australien och tro att man kommer fa lika roligt som han eller rattare sagt forvantar sig det.

Aven fast vi svenskar ar mer upplysta an manga andra folkgrupper, sa tror jag att vi forvantar oss att fa se crocodile dundee look-a-likes ga omkring pa gator och torg, att alla Aussies ska vara blonda surfare, saga G'day mate, no worries och vara laidbacka etc.

Vi hoppas att se kangurus overallt, bli bitna utav giftiga spindlar/ormar och ackliga insekter.

Samtidigt som vi skrattar at "hollywoods" dumma stereotypiska bild om Sverige och Svenskar, isbjornar pa gatorna i Stockholm, alla svenska tjejer ar blonda heter helga, sager JAJA och vill ha sex sa fort dom ser en buske.

da ar det sjalvklart att man blir besviken nar ens forvantningar inte infrias.

Japp, det är väldigt intressant att läsa hur ni andra funderar runt det här med att bo utomlands. Speciellt aktuellt blir det ju nu runt jul.
Sedan tycker jag (utan att peka finger) att man faktiskt får ta lite eget ansvar som läsare också. Att just jag stormtrivs i Oz har ju mycket med min egen personlighet och mina ideal att göra, dvs det finns ingen garanti för att det gäller alla andra. Jag kan ju bara försöka förmedla hur jag själv uppfattar läget och motivera varför jag tycker som jag gör och sedan är det upp till var och en att själv bedöma om det kommer att passa in på just dom. Och jag brukar svara med nöje och stort intresse på alla dessa pm med mer detaljerade och individuella frågor!

Jag har också full förståelse för dom som kommer hit mera tillfälligt och lever loppan i några månader och sedan åker hem med uppfattningen att Oz är paradiset på jorden. Jag tillhör inte själv den kategorin men jag kan förstå hur man tänker. Och jag kan även förstå att besvikelsen infinner sig när det visar sig att vardagen inte riktigt motsvarar förväntningarna. Lite krasst att säga kanske kanske men man får antagligen se det som en nyttig lektion i livets hårda skola.
Visst var det första halvåret i Oz en smekmånad och mycket av nyhetens behag även för mig och jag förväntade mig att det skulle avta efter hand. Det gjorde det väl i viss mån också men nu törs jag påstå efter flera år i Sydney att det verkar som det håller i sig. Jag har det skitbra här och så är det med det!
Men det kan ju förstås också ändras i framtiden.

Hur man anpassar sig tror jag handlar mycket om grundinställning. Att just jag hamnade i Oz var mest slump och resultatet av lite olika omständigheter. Jag är nästan säker på att jag hade kunnat trivas lika bra om jag hade hamnat nästan varsomhelst och just det gör det säkert lättare att möta dom hinder som onekligen poppar upp efter hand. Jag flydde inte heller Sverige även om jag visserligen tyckte att jag trampade vatten. Någon sorts nytändning kom bara mycket lägligt.

Att starta om i ett annat land handlar (enligt mig) mycket om att vara flexibel och i viss mån att gilla läget. Ibland tycker jag att det finns en osund glorifiering av att bo utomlands. Vissa drabbas av grym hemlängtan och/eller har svårt när inte allt är som man är van hemifrån. Det är inget pinsamt med det, vi är alla olika och förhoppningsvis lär man känna sig själv lite bättre på köpet. Nu blev det flummigt...

Personligen har jag inte kännt något behov av att regelbundet samlas i grupp för att "bekräfta min svenskhet" lika litet som det är något jag förnekar. Med all respekt för dom som börjar leta landsmän när man åker utomlands - det är bara inte min grej. Somliga svenskar verkar av någon anledning tycka att detta är väldigt provocerande.
Att jag stormtrivs här i Oz gör inte att jag tycker mindre om Sverige och allt som är bra med det. Varför skulle det göra det? Och mitt svenska pass tar jag med mig i graven!

Precis som det är en självklar rättighet för mig att ta med mig en lagom dos av Sverige så tycker jag att jag har en sorts skyldighet att ta till mig en del av den lokala kulturen och vad som gäller på plats. Det har funkat bra för mig och det handlar för mig inte ett dugg om att vara cool eller bli omtyckt. Jag är nog helt för nyfiken av mig för att inte ta del av vad som händer runt mig. Det skulle inte funka annars för mig. Det är väl upp till var och en att hitta en lämplig balans?

Hade tänkt fatta mig kort men det sket sig som vanligt...

Ser fram emot ev. ytterligare funderingar i ämnet!

mvh/nickname

För mig är det alltid självklart att försöka anpassa sig när man kommer till ett nytt land och en ny kultur. Bara för att vi gör saker på ett visst sätt i Sverige och det funkar behöver det ju inte betyda att det finns andra sätt att göra samma grej på som funkar lika bra - eller bättre. Som exempel så har jag efter tidigare boende i New York ett mer amerikanskt uttal och ordförråd. Men för mig ligger det ingen prestige i att säga "candy" istället för "lollies" som ett ytligt exempel - då kan jag ju lika gärna anpassa mig och säga "lollies" liksom.

Jag har aldrig eftersträvat att bli en australiensare - det kan jag aldrig bli ändå. Jag kommer alltid ha mina rötter, min accent, mina grundvärderingar präglade av mina 30 år i Sverige. Jag kan återkomma och säga hur dessa påverkats efter att ha spenderat lika lång tid i Australien kanske, då är jag över 60... Mitt svenska pass skulle jag inte ge upp, när den tiden kommer så kan jag undersöka dual citizenship om/hur det funkar osv. Om jag får barn med min australienare kommer de barnen lära sig svenska, få med sig svenska traditioner och ha dubbla pass (om det går, jag har som sagt inte anledning att läsa in mig på detta ännu).

MEN. Givetvis har jag efterstävat att anpassa mig efter mitt nya land och deras seder och traditioner. Jag har tittat på Anzac Day's tv-sändningar och jag har gått på femdagars cricketmatcher och jag har försökt äta christmas cake. Vad jag menade med mitt inlägg... som ett exempel. Jag har kollat på otroliga mängder cricket, eftersom min karl är sporttokig och framförallt i cricket. Jag har försökt se meningen i det, lära mig regler, lyssna på hans statistikrabblande, lära mig namnen på spelarna osv. Men jag gillar inte cricket. Jag tycker det är skittråkigt och helt ointressant. Det är något som det i stort sett är spöstraff på att säga i vår bekantskapskrets. Därför har jag försökt anpassa mig. Men no more anpassning. Jag tycker cricket är trist, och jag tänker inte pina mig igenom fler matcher. Detta var ett konkret exmpel på vad jag menade när jag skrev mitt inlägg om att vara svensk i australien.

Jag hade aldrig drömt om australien innan jag träffade min karl. Australien fanns inte ens på min tio-i-topp-lista över platser jag ville resa till. Jag flyttade hit för att vara med min karl. Hade han bott i Sydafrika hade jag flyttat dit, hade han bott i Peru hade jag flyttat dit. Men nu när jag bor där så älskar jag det mesta med Australien. En del tycker jag är knäppt och en del tycker jag är skitjobbigt och fel. Jag får ofta en wow-känsla när vi är ute och gör saker "WOW, jag bor i Australien, jag älskar detta!". Men jag dras också med en annan känsla, som jag tror är vanlig för väldigt många ex-pats i Australien, känslan av dåligt samvete och skuld för att man lämnar sin familj. Jag har otroligt dåligt samvete och mår dåligt över detta, som ensambarn och med en pappa som är över 80. Och det tror jag är den stora skillnaden mellan oss som flyttar mer eller mindre permanent och mellan whv som kommer och stannar 1-2 år för att bryta sitt vardagsliv i Sverige. Jag har bytt vardagsliv mot vardagsliv liksom. Största skillnaden för mig är att jag nu lever med en man jag älskar men långt ifrån den familj som jag älskar. I Sverige hade det bara varit tvärtom.

Det var väl lite detta jag försökte säga som Nickname skrev: "osund glorifiering av att bo utomlands."

Båda länderna har ju sina för och nackdelar och man skall inte tro att allting blir till det bättre per automatik bara för att man flyttar till ett annat (varmare) land.

Det krävs lite envishet, "gilla läget" som nickname också skrev, kanske inte tro och begära att allting är som man är van vid "hemma". Mycket handlar ju självklart som också sagts, om vem man är. Är man utåtriktad och social så får man det nog lättare. Som man ropar får man svar..

Huvudsaken är kanske just att man inte har förväntningar på att saker är lättare eller enklare, för oftast är det svårare i ett annat nytt land än ens hemland då man kanske inte känner till allting hur det fungerar där och det är en hel del saker man måste vänja sig vid. (vare sig man vill eller inte)

Sedan måste jag säga att jag tycker det är en klar överdrift detta med att alla aussies skulle vara så väldigt mycket trevligare än vi svenskar.
Aussies har ofta en lite hårdare jargong, vassare och råare humor, mer burdust sätt, tar ofta mer plats och ibland rentav också ohövliga- väldigt "kaxiga".
(i jämförelse med svenskar)
Så jag tycker heller inte om att man glorifierar deras sätt då det inte heller riktigt stämmer alla gånger. Alla aussies är inte mjuka och trevliga!
Därav menar jag heller inte att de alla är kaxiga..

Tjooo, nu tror jag att jag satte bränsle i diskussionen, få se vem som reagerar först? Nickname??

Haha, tack för den passningen! Nja, det var svårt för mig att reta upp mig på ditt senaste inlägg eftersom du ju höll med i nästan allt vad jag just nämnt. Så tråkigt! Men det går säkert fler tåg framöver

Vi är nog ovanligt eniga även när det gäller vad du tar upp i ditt sista stycke, även om du har en mer negativ inställning än just min egen. Det förvånar mig iofs inte och det kan säkert delvis förklaras av hur annorlunda OZ och Sverige är när det gäller jämlikhet och jämställdhet. Det är säkert svårare för en tjej/kvinna att få en syl i vädret här, att ta plats och/eller vinna respekt i den här kulturen. Det är ofta en grabbigare stämning än i Sverige.

Ska man generalisera (och det är ju det vi gör här allt som oftast) så vill jag påstå att aussies är definitivt mer pang på rödbetan, mindre politiskt korrekta och det framgår ganska tydligt när dom har en annan åsikt. Jag tycker sällan att någon är ohövlig eller liknande mot mig personligen men det kan ju säkert bero på vad jag tog upp alldeles nyss.
Man får ju oftare vara beredd att skaffa sig sitt eget utrymme och vinna repekt på ett sätt som jag sällan har upplevt som nödvändigt i Sverige. Där brukar det ju räcka att man öppnar munnen så tystnar folk och lyssnar. Och väntar på sin tur att prata. Så funkar det inte riktigt här.

Som personligt exempel kan jag ju nämna att jag tyckte mig behöva sätta mina "nya" manliga släktingar på plats i början. Det låter allvarligare än det var och gjordes givetvis med glimten i ögat. Det handlade om att jag tröttnade på återkommande skämtfulla tykningar gällande bristande grammatik, uttal och ordförråd, värme(över)känslighet och liknande "svenskrelaterade" tillkortakommanden. Jag svarade med att dra lite lumparminnen om snöskottning och tvåsiffriga minusgrader och ursäktade mig med att det är så lätt att blanda ihop begreppen när man pratar 6 språk flytande (självklart räknade jag med danska och norska!) En "infödd" aussie behärskar väldigt sällan mer än engelska och det brukar dom ha rejäla komplex för...
Spädde därefter på med att supa dom rejält under bordet några gånger (jättetufft, jag vet). Efter det har det varit betydligt lättare att få prata till punkt, men som konflikträdd svensk med parollen lagom är bäst kändes det förstås inte helt naturligt att behöva ta till så "drastiska" metoder.

Allt som oftast tycker jag dock att aussies överraskande ofta lever upp till klichén med ett vänligt bemötande, en avslappnad inställning till livet och snabba att räcka ut en hjälpande hand. Även om det förstås inte stämmer in på varenda kotte och nog är betydligt vanligare utanför "storstäderna".

----------------

Jag har inte varit riktigt lika tålmodig som Leenie när det gäller min "aussifiering". Själv tenderar jag mer att plocka russinen ur kakan och koncentrera mig på de företeelser som intresserar mig. Och det har varit mer än tillräckligt hittills. Jag har visserligen gjort några tappra försök att förstå tjusningen med cricket men där gick min gräns. Det var inte min grej. Nån halvtimme pliktskyldigt gluttande efter släktmiddagen kan jag stå ut med men längre än så fixar jag inte. Däremot har jag som bekannt snöat in ganska rejält på de olika rugbyvarianterna som spelas här, till mina aussievänners stora förtjusning... Och övriga typiska "nationalsporter" som surfing, dykning, snorkling, pubrundor och bbq etc har det också varit ganska lätt att engagera sig i.

mvh/nickname

Du drog mer specifika exempel på det jag försökte säga! Ja, de är kanske inte direkt otrevliga, nej, men just det- men kanske de inte lyssnar direkt då man pratar o sv..och speciellt då de inte håller med en!

Här gäller det att själv avbryta och ta plats om man skall få något sagt!
Fast jag har ju inget problem med att prata direkt men ibland kan det kännas otroligt påfrestande att alltid mer eller mindre bli avbruten, ifrågasatt, ignorerad mm.. Säkerligen har det med att göra att jag är tjej också, tråkigt nog!!
"Jargongen" är inte som hemma i Sverige i alla fall, den saken är säker!!

Nu har jag mott fler skitstovlar an trevliga aussies, men jag tror det har mer att gora att jag bor i en storstad.

Tror det handlar mer om en storstadsmentalitet, att det galler att armbaga sig fram, hoja rosten och vara "otrevlig" och framfusig etc. for att fa det man vill.
Har racker det inte med vara snall, tyst och forsoka smalta in i mangden da kommer du ingen vart, tyvarr sa lonar det sig inte att vara trevlig alla ganger.
Det har jag fatt erfara manga ganger, det galler att ata eller att atas.