Får intrycket att många har rest själva "sommartid", dvs när det är varm och gött.

Sticker ev en sväng ner i europa om ett tag och undrar om någon har erfarenhet av att luffa under den tiden av året. Lite kallare lite mer instängt, färre turister.

Jag funderar på att försöka couchsurfa lite, umgås man då normalt med sina boenden eller är det bara sova som gäller?

Haha jo den filmen har jag allt sett!
Bratislava är inget resmål som jag har tänkt att åka till om man säger så heller hehe.
Nånstans i Asien skulle vara nice och även om man skulle få uppleva det som personerna i filmen "hostel" fick uppleva så får man väl ta det isf.
"Shit happens" liksom.

Bumpar den här tråden med en egen fråga.

Jag är väl inte precis någon överdrivet extrovert person, men jag brukar inte ha problem med att träffa nya människor. Problemet är att jag alltid umgåtts med ett mycket tajt kompisgäng, som jag även rest med.
Nu är det så att alla är på väg åt olika håll, som det blir, och jag har börjat tänka på att resa iväg ensam en längre tid. Har någon erfarenheter att dela med sig av, jag hoppas ju att resan tvingar mig att utmana mig själv och bli mer öppen, men det gnager också i bakhuvudet, tänk om jag istället blir skrämd och bestämmer mig för att bara gå på museum och besöka sevärdheter hela dagarna. Tror ni jag skulle få ut mer av resan om jag drog med mig en polare?

Nej, jag tror inte du behöver oroa dig. Nöden har ingen lag, är du ensam så kan jag typ garantera dig att du kommer att förändras till det mer sociala och diplomatiska. En annan bra grej är att det är en skill som man tar med sig hem efteråt. Reser du mycket ensam kommer du tillslut överens med varenda jävel, det kan jag garantera dig.

Jag rest en del ensam och jag tycker det kan vara skönt ibland. Alltid nice att kunna bestämma själv till 100%. Men att äta ensam är tråkigt tycker jag. Blir bara snabbmat för mig när jag reser ensam. Känns meningslöst att sitta på en restaurang och beställa in mat när man sitter ensam vid bordet.

Pubar (eller i Holland coffeeshops ) är dock utmärkta att besöka ensam. Alltid hittar man någon att tjöta med, och oftast har man riktigt trevligt. Ge ensamresandet en chans!

Jag har rest på många resor själv, och har inget större problem med det. Till den allra största delen är det ganska skönt, man får göra vad man vill och åka dit man vill. Jag vill resa och att man inte råkar hitta någon att åka med, så hindrar det inte mig. Men det är lite som i "the beach":
"And as for traveling alone... fuckit. If that's the way it has to be, then that's the way it is."

Det jag saknar när jag reser själv är väl att ha någon att dela upplevelserna med och att prata om allt man sett när man kommer hem. Kollar man på bilderna är det till största delen en massa landskapsfoton, vilket blir lite av en påminnelse att man var där själv.
De senare åren har jag faktiskt börjat sakna resesällskap mer. Visst träffar man folk längs vägen och jag är inte direkt asocial heller. Men just det där att göra saker tillsammans börjar kännas viktigare.

Jag känner också igen mig i det där med att äta också. Värdelöst att sitta själv på en restaurang, det blir oftast enkel mat från affären eller snabbmat. Men fördelen med det är ju att man sparar pengar också!
Jag har tänkt att jag inte kommer göra en långresa själv nästa gång, men trots det så sitte rjag nu och funderar på att dra till Kina över påsk. Resesuget är starkt!

Jag har precis kommit "hem" efter 2 veckor pa Iberiska halvon. ("Hem" = annan europeisk storstad dar jag har gratis boende och vanner etc.) Dar jag reste runt sjalv. Kan dra lite kort om det hur det var.

Startade med 4 natter i Algarve. Det var fruktansvart, inga unga manniskor och inget hande nanstans, det var smutsigt och zigenare och hela rulltartan. Jag var sa nara att boka en hembiljett. Vid den har tiden hade jag forsokt fa kontakt med folk, locals samt resenarer, men hade inte lyckats prata med nagon langre an tio minuter. Jag madde inte bra, och kande mig fruktansvart ensam. Det tog hart och jag blev mer och mer introvert.
Allt vande nar jag bestamde mig for att ta taget till Lissabon. Var dar i 6 natter, bodde pa grymma hostel, traffade asmycket roliga manniskor och hade det helt enkelt otroligt bra. Lissabon har bra klimat och ar billigt. Blev mer och mer social med folk och mer avslappnad. Tog mig till Valencia, couchsurfade i Castellon (prova det, det var en riktigt bra upplevelse!!) avslutade sedan i Barcelona i 3-4 dagar. Madde valdigt bra nastan hela tiden.

Det var min forsta resa ensam, och det var utvecklande pa sa satt att man accepterade saker mer och mer och inte blev stressad for minsta lilla. Man var den ende som hade hand om saker och ting, vilket ibland var oerhort skont och befriande. Det var ocksa befriande att man slapp leva efter andras moral. Nu kunde jag gora EXAKT vad jag ville, utan att nan annan radde mig att inte gora det eller tyckt att det var tontigt vad jag gjorde. T.ex. sitta och meditera vid en strand, for att sen roka cigarr i en park.
Ibland hande det ju att man kande sig ensam, oftast var jag ocksa ensam pa dagarna da man oftast sysslade med sightseeing, men pa kvallarna hangde man med massa folk som man traffat under dan eller som bodde pa hostelet och festade till morgonen. Larde kanna sa mkt folk som jag saknar sa otroligt mycket. Nar jag reste med vanner traffade jag inte halften sa mkt skont folk, och da reste jag anda under en langre tid.

Den stora skillnaden ar ju att man ar friare att gora vad man vill. Jag svar pa att hade jag haft med mig nan kompis hade de velat gora annat pa minst 50% av alla val jag gjorde. Nackdelen ar saklart ensamheten som kan sla till ibland, SAMT paniken de forsta 2-3 dygnen som de flesta med sakerhet har. Se da till att vara i en storstad och inte i sma halor som jag...

God tur

Jag skulle aldrig åkt iväg ensam, man måste ha någon att dela den sköna resekänslan med. Jag är social och verkligen inte rädd för att åka ensam, men hur jävla tråkigt blir det inte om du inte har någon som du kan dela dom roliga grejerna som man upplever. Visst man träffar folk på vägen som är sköna osv, men dom kommer man bara ha en ytlig kontakt med.

Forklara lite snabbt varfor du skulle vilja resa over hela Jorden for att umgas med Dina svenska kompisar.

Japp, det där med restauranger känner jag igen, man känner sej bara uttittad när man sitter själv på restaurang.
Nej, snabbmat är den ensamresandes bästa vän och meningen med ensamresandet är ju att slippa tänka på någon annan, så bäst är ju att lära känna det lokala folket, så är ju chansen stor att man ändå kan bli fler till en restaurang.

Ett gigantiskt minus med att resa själv är just att man inte har någon att dela upplevelsen med och att visa bilder osv till de där hemma ger iaf inte mej ett skit.

Har alltid rest själv, med ett enda undantag, hade med mej en kompis ner till alperna - killen hade aldrig stått på ett par skidor förut o gick ju åt helvete redan första dan så blev så att jag åkte skidor på dagarna, när han sov o när jag sov hängde han på natthaken - så kändes som man åkte själv ändå..

En rolig sak med yngre ensamresenärer är ju att det är mycket vanligare att tjejer reser ensamma än killar.
Jag är inte så säker på att jag skulle våga om jag var tjej, men ni är tuffa!
Själv känner jag mig trygg, ska man råna någon, så är det lättare att hoppa på någon som är hälften så stor som mig, så tänker jag i alla fall.
Brukar inte vara svårt att hitta någon att prata med och mycket lättare att få kontakt med locals, när man är själv.

Hellre åka själv än med någon annan.. Man träffar ju nya människor hela tiden, så jätteensamt är det väl inte!
Bara jobbigt att åka med nån polare som inte tycker samma som en..