Är ute och reser själv just nu ( första dagen klar nu) , sitter i en bungalow byggd av bambuträ ute i djungln på en ö i thailand (gångavstånd till stan/strand) nu. Är väldigt blyg ja så tycker de är läskigt att va själv men endå skönt, lättare att prata med locals än turisterna, en rolig sak ja märkt är att varje gång man möter en svensk så kollar dom bort medans andra brukar hälsa ( förutom tjejerna som tittar på en för man är så het, hah ) Har inte vågat gå på nån restaurang än så har bara blivit burgare och mackor hittils, känns fel att gå på en restaurang själv. Hoppas att man kommer utvecklas och bli mindre blyg nu när man blir tvungen att gå runt o fråga folk om saker hela tiden, nästa steg blir att våga gå till en bar och ta en öl eller två. Funderar på att ta en dykkurs, där hittar man säkert nån och snacka med eftersom man hänger me dom några dagar

Jag tycker det är starkt av dig att åka iväg själv, när du är blyg. Kämpa på att ta kontakt, så kommer du träffa mycket mer folk, än om du hade rest med 3 kompisar. Dykkurs låter väl klockrent, ska ju vara jättefin dykning därnere. Hoppas du får en riktigt bra semester

Cool. Fortsatter du sahar kommer du vara mindre blyg nar du aker hem!

Hur pass skumt är det att resa ensam?

Jag kan förstå en ensamresa till london om man ska shoppa typ, men resor av fetare natur typ afrika asien är de inga konstigheter att åka själv?
Och är de givet att man träffar nytt folk väl på plats som man kan hänga med under en längre period

När du blir vuxen lär du upptäcka svaren på dina frågor själv.

Parentes (Det är det bästa som finns att resa ensam)

Reste jorden runt själv. Hade hur kul som helst! Gjorde precis det som jag ville när jag ville utan att någon gnällde. Träffade nog mer folk än om jag hade rest med polare.

Åkte till NY ensam på julen. Kände mig som i filmen Ensam Hemma. Var hur coolt som helst att få uppleva saker på sitt eget sätt och bestämma precis vad man vill göra och när. Dessutom blir man mer social när man är ensam för att efter ett par dagar av ensamhet så gör du vad som helst bara för att få prata med en människa! go for it!

Har haft denna tanke i bakhuvudet en lång tid om jag ska ut och resa ensam någon gång. Känns så extremt lockande på ett sätt men samtidigt skrämmande. Hur hittar ni modet?

Innan första gången jag åkte själv var jag självklart lite nervös. Man var tvungen klara allting själv och inte få uppbackning av någon om det gick åt pipan. Det jag märkte var att det som tidigare sett så svårt ut var ganska enkelt. Min tips om det är första gången är att dels ta ett ganska nära resemål (London t.ex.) planera en hel del före, men ändå har friheten att göra vad du vill på plats.

Det jag märkte var också att man var mer social än annars. Dessutom är det en fantastisk känsla att göra precis det du vill samt känna hur man växer som person genom resan. Tror många skulle må bra av att resa själv någon gång i livet, man vidgar sin trygghetszon och får tid för sig själv.

Har gjort merparten av mina resor på egen hand. Har aldrig varit något problem att hitta folk längs vägen att dela upplevelserna med så länge resan inte handlat om vandring mitt ute i ödemarken där folk sällan sätter sin fot. Dessa äventyr hör dock till ovanligheterna.

Hur gamla var ni när ni rest själva? Funderar lite på att sticka iväg på en jorden runt mot hösten och känns enkelt att göra det själv just för man inte behöver tänka på vad någon annan vill göra. Är 20 år btw.

ska man resa med kompis/sambo blir det alltid kompromisser. Han/hon vill inte åka dit du vill, vill inte flyga gillar inte storstäder, föredrar sol och bad, vill bara resa till samma ställe hela tiden.

nackdelen med ensamresor: tråkigt, ingen att dricka öl med. Man får dålig självkänsla.