Bara forlorare som maste resa med andra.
Att resa sjalv ar fan livet, jag lovar dig, speciellt om du backpackar.

Du kan bestamma vad fan du an vill gora, vart du an vill dra och nar och hur. Du har ingen du behover kompromisa med eller tanka pa.

Du har ingen du ar bunden vid, nagon du maste ha med nar du ska hitta pa nagot eller prova natt. Du kan valja att umgas med vilka som helst du vill pa ett mycket smidigt satt.

Du ar aldrig ensam heller, det ar tusentals andra som gor samma resa som dig, manga av dem som ocksa reser sjalva och som garna vill spendera en dag eller en vecka med dig och resa runt, du kan valja vilka vanner du an vill som du vill umgas med.
Sjalv brukade jag alltid hitta en tjej att resa ihop med

Tycker att folk som påstår att det är patetiskt eller pinsamt måste vara riktigt tråkiga människor själva som är på tok för osäkra i sig själva för att ens i överhuvudtaget våga åka ut själva. Jag skulle lätt vilja åka ut själv någon gång. Skulle inte heller ha något intresse av att lära känna någon heller. Bara utforska och göra precis vad man själv vill. Härligt!

Ja, som rubriken. Vet att det finns en del trådar om att resa ensam, men jag har imga som helst problem med "vad folk ska tycka", eller att jag tror att det kommer kännas ensamt eller liknande.

Min fråga rör dock mest om det inte är mycket roligare att resa tillsammans med någon? "Man hittar vänner på vägen" är ett vanligt svar, men jag gissar att det mest blir ytliga bekantskaper som man tappar kontakten med ganska snart efter man kommit hem, så blir det inte typ "starkare minnen" eller så om man åker med någon att dela allt med? Hur känner ni?

Jag har inga problem socialt och har ett par vänner jag säkert skulle kunna få med mig, det är inte det. Det är mest att jag vet att min mest potentiella resepartner t ex lätt blir grinig och sur bara under kortare resor osv, så även om hen är jätterolig normalt skulle vi nog börja hata varandra om vi reste längre tsm. Jag tror helt enkelt att jag skulle ha roligare om jag kände mig "fri" osv, så det var så jag kom på iden att jag kanske borde resa själv, men det är mest det ovan som oroar mig. Vad tror ni?

Tänkte mig någon månad eller två i västindimen/centralamerika.

Jag reste i australien i 3 månader själv. Visst träffar man folk men som du säger är det inga vänner för livet, iallafall inte för mig. Dock så är alla helt sjukt öppna när man reser och man kommer nära folk ändå. Men jag reste som sagt själv och en av anledningarna till att jag åkte hem tidigare var att det blev ensamt. Men jag har ett behov av att ha en nära polare som man kan tjöta med för att fördriva tiden, det blev istället att jag mest satt med telefonen när jag inte hade nån aktivitet för mig. Så det var synd. Har du inte det behovet är det ju inga problem dock.

Mitt tips är att åka med nån kompis men att båda är med på att splitta upp sig ett tag om det nu skulle behövas. På så sätt är man inte strypt av den andre heller.

Ja, det är roligt att resa ensam, där med har jag inte skrivit att det är roligare men man är mer beroende av andra människor än om du är med din vän på resan. Man lär känna folk du inte trodde du skulle få möta och du kan få uppleva saker du bara drömt om. Bara positiva minnen.
Sen är du fri, du behöver inte ta hänsyn till vännen du har med dig.

Enligt mig är det bekvämare att resa med nån annan, eftersom man aldrig behöver anstränga sig för att hitta umgänge. Men däremot är det mycket roligare att resa själv, eftersom du själv är tvungen att se till att saker händer och du är mer flexibel inför alla möjligheter till att ha kul som uppenbarar sig under resans gång.

Sen så är det också mer utvecklande att resa själv. Jag upplever att när jag reser med en bra polare så är jag inte alltid helt bekväm med att uppföra mig annorlunda jämfört med vad jag gör hemma, eftersom det kan kännas lite obekvämt att ha med någon som "vet" hur jag "egentligen är". Därför tycker jag att en ensamresa är en perfekt arena för att testa sig själv lite, att leva ut dom delarna av en själv som man inte kunnat göra till vardags.

Precis!

Båda har sina fördelar men ensamresande är enligt mig mer givande då alla sociala begränsningar försvinner. Med nytt folk kan du vara en ny människa varje dag. So what om du gjorde bort dig totalt igår, dom du gjorde bort dig inför behöver du aldrig träffa igen. Det faktum att bekantskapen är så ny gör att man kan vara öppnare än med sina bästa vänner hemma och är helt fri att välja och vraka bland folk vem som är vän och vem som inte är det.

Det är inget fel i att resa med vänner men för mig är det inte lika givande. För mig är en resa med vänner en semester och en resa ensam mer något som utvecklar mig som person. Vilket alternativ man väljer beror på vad man vill själv. Inget av alternativen är fel.

Jo men det är just det jag tänker på, att alltid ha någon att snacka med på hotellrummet, att hitta på saker med, osv. När jag är ensam blir det lätt att jag mest sitter hemma med datorn/mobilen tyvärr. Sen också grejen med att skapa minnen osv, att det känns som att det blir "starkare" om man delar dem med någon annan, eller kanske inte? Men sen är ju just 3 månader väldigt lång tid att resa så under så efter så lång tid kan man säkert hinna lessna även om man är med någon annan.






Bra poänger båda två. Tack! Den aspekten hade jag inte ens tänkt på. Skulle nog behöva en "hitta sig själv"-resa, även om det låter klyschigt.

Väldigt sant. Man lär känna sig själv och sidor man inte riktigt var medveten om när man reser själv.

Man får kanske välja resmål efter det också.

Det är ju inga problem att gå ut och träffa nytt folk i världen. Då väljer man såklart inte en anläggning för par-spa utan kanske lite mer fest.

Jag tycker också att det är utvecklande. Framförallt första gångerna. Det är inte helt lätt i början att stå och göra bort sig på egen hand när man möter en helt ny kultur. Men jag tror att om man alltid har en polare med sig så suger man liksom inte riktigt upp kulturen på samma sätt utan det blir mer en rolig sak att göra det mer än att faktiskt leva som dom, vilket man blir "illa tvungen" att göra när man är på egen hand. Liksom med polare så skämtas det bort lite och man är inte så allvarliga. Så känns det ju absolut inte när man är ensam.

Det jag missar när jag reser själv är utflykter osv. Jag tar inte nån båt till en exotisk ö utanför fastlandet när jag reser själv utan då tar jag det lugnt framåt kvällen och drar på bar framåt natten.

Enklare att fest-resa själv för mig personligen.

Annars tycker jag helt klart det är värt att resa själv. Framåt nästa år drar jag till asien igen men stannar upp mot ett halvår. Själv. Hade det så otroligt härligt senast.

Att jag reser ensam betyder inte att jag är ensam.

Jag reser i princip alltid ensam nu för tiden. Just för att jag uppskattar friheten med att inte behöva kompromissa med någon om hur jag ska resa, bo, göra äta etc. Men även för att jag har en del intressen som jag inte delar med alla mina vänner. Och de gånger som jag har rest med andra så har det ofta slutat med att jag antingen har tröttnat ur på de andras festande och väntan på att dem ska piggna till. Eller att det har blivit gnäll från olika håll om vart man ska bo etc.

Men samtidigt för att jag majoriteten av mina vänner inte förstår tjusningen i premiumresande. Jag har status inom två flygbolagsallianser som ger mig fördelar som lounge etc. Men det är svårt att motivera en oresvan person varför man bör välja premium före lågpris. Framförallt när det kan skilja någon tusenlapp på flygbiljetten. Men jag ser den tusenlappen som poäng till en uppdatering för nästa resa. Och där har vi alltså nästa bekymmer för mig. Jag skulle ogärna flyga utanför Europa i ekonomi. Och samlar därför poäng för uppdateringar. Men det är ett fåtal av mina vänner som är införstådda med det resonemanget.

Någon dag kanske jag träffar en tjej igen som jag kommer dela mina smultronställen med. Men tills dess så kommer jag nog fortsätta att upptäcka världen på tumanhand :thumbsup:

Det är väll njutningen som är det bästa, gillar du att se dig omkring utan att någon är där och velar så är det absolut trevligt att åka ensam. Jag kan gilla att vara för mig själv och njuta av vardagen så gott det går, inte stressa alls. Att vara ensam kan dock kanske vara tråkigt i längden.