Där håller jag med dig. Det bästa med att resa själv är just att man bara behöver anpassa sig efter sig själv. Om jag vill promenera runt hela stan tills fötterna blöder så gör jag det, känner jag för att dra och sova några timmar på hotellet under eftermiddagen gör jag det.

Fördelen är ju också precis det OP klagar på - man får spendera precis som man vill. Personligen så tycker jag om att lyxa till det med lite lyxigare flygbolag och hotell medan mina vänner som kanske heller inte har så mycket tid att resa ofta bara väljer norwegian/ryanair och sunkiga 2-3* hotell för att "man ska ju ändå bara sova där".

Jo, jag märkte att efter ett tag nu när jag tågluffade så längtade jag verkligen efter att prata med andra människor. Blev sjukt glad när andra ville prata med mig. En ny sida av mig jag inte trodde jag riktigt hade då jag alltid trott att jag kan gå utan att prata i flera månader, men det var fel!

Åkte nyligen helt själv till Polen. Jag har aldrig åkt själv tidigare och tänkte bara att "wing it", vad är det värsta som kan hända? Jag kollade upp ett riktigt bra hostel med mycket fina recensioner där folk talade om bra atmosfär. Det fanns också en bar som sålde öl för tio spänn halvlitern på hostellet vilket alltid underlättar när man ska träffa nytt folk. Priset per natt var facila 120 kronor och jag körde en mjukstart från måndag till fredag.

Oj vad kul det var, betydligt roligare än samtliga resor jag gjort i grupp. Du får ta ansvar på ett helt annat sätt när du är själv och du kan göra exakt vad du vill. När du är själv är det också mycket lättare att hitta folk eftersom folk då öppnar upp sig. På hostell hittar man massvis av människor som inte heller vill vara själva och därför blir det ofta socialt och folk vill ta kontakt. Ålder spelar inte så stor roll, jag snackade med 18-åringar från holland som var packade för första gången, en 28-årig fransyska, en 32-årig britt osv. Vi spelade kort, åt mat, gick på turer osv.

Varje dag var det pub crawls med folk från hostellet och när shotsen kostar 8 kronor är det lätt att le. Just i det ögonblicket, när du är själv och långt hemifrån i en bar och dricker öl med nyvunna vänner, just då existerar bara nuet. Vad som kommer sedan spelar inte så stor roll, du vet bara att den här tiden är underbar och det är bara att låta kroppen flöda genom tiden obehindrat.

Om några dagar kommer de människor som du nu skålar med som om ni varit vänner sedan barnsben att vara en svunnen epok. Ni är förenade genom de minnen och upplevelser ni delat, men snart kommer allt att vara försvunnet, som tårar i regn. Det är därför resandet är vemodigt, men ack så stärkande.

Stärkt av min resa kommer jag att tillbringa många veckor själv ute i Europa. Jag har tackat nej till sommarjobb för att kunna göra det. Varför? För att de minnena är något jag kommer att kunna bära med mig hela livet. Är det konstigt? Jag vet inte, men jag kommer inte låta det hindra mig.

Det jag tycker känns mest obekvämt med att resa själv är att gå ut och äta ensam. Hur har ni som rest själva upplevt det? Å andra sidan finns det ju hotell med kök och take away haha...

Alla människor äter så det är väl det minsta att vara obekväm med. Man kansske inte väljer nån romantisk restaurang utan tar något enklare.

Värsta är väl när man är i helt nytt land vars kultur man inte är bekant med så får man maten upplagd på ett sätt så man inte vet om man "gör rätt".

Är man med.en polare är det ju enklare att skoja bort saker.

Annars tycker jag nog bara att det där var obekvämt första gången jag var på restaurang på min första solresa. Släppte helt. Sånt som utvecklar en till en självständig säker person. Att utföra dessa moment som bryter ens spärrar.

Det brukar inte alls kännas konstigt. Jag har ätit ensam på allt från cafeer till restauranger med bordsplacering. Har alltid blivit bra bemött av personalen, och jag är sällan den ende som käkar ute ensam på samma ställe. Så jag har i alla fall märkt att det är socialt accepterat att gå och och äta ensam.

Beträffande att äta ensam är det ju inget konstigt, man kan ju göra det i tjänsten rätt ofta med eller om man helt enkelt bara inte orkar laga mat en dag.
Känner mig mest avslappnad när jag gör det.

Ja, i synnerhet att äta på kvällen kändes lite underligt i början. Kände mig konstig och uttittad, men efter en vecka försvann den känslan. Vi alla måste ju trots allt äta..

Hej!
Jösses, vad roligt att du skall iväg på charter! Absolut inte en dum idé, skönt med en paus från tillvaron.

Egentligen skrev Shadowcraft kort och gott det jag ville säga OCH gissade på att jag skulle säga det. Sneaky.



Anyhow. Du kommer att ha det jätteskönt, förmodligen skönare än många andra som åker på charter och måste anpassa sig till partners, glasstörstande barn eller tjafsiga kompisar.

Det är verkligen helt okej att själv, precis som att välja att resa med någon, det är ju så pass olika upplevelser i sig. Att alltid behöva resa med någon måste vara sjukt enerverande och mycket underligare, om du frågar mig. Tror att det är väldigt sunt att göra saker på egen hand.

Ha så roligt!

Det skrivs här i tråden mycket om hostel och hur kul man kan ha med andra resande som bor där. Glöm inte bort att om ni reser ensamma kan det passa bra att vara med i Couchsurfing vilket ger er chansen att bo gratis hemma hos invånare i den stad ni besöker. Väldigt ofta dras man med på olika fester och annat så man träffar vänner till de man bor hos. Det händer även ofta att den man bor hos redan har en eller två gäster från andra länder, vilket betyder att kvällarna och morgnarna blir desto trevligare. Även om det är gratis att bo hos folk som är med i Couchsurfing så är det alltid välkommet att betala för deras dricka någon kväll eller att ta med en liten present. Ett annat liknande alternativ är Hospitality club, som dock har färre medlemmar.

Jag reser gärna ensam eftersom det är mycket lättare att lifta då.

reser nästan alltid ensam. av princip skäl. så mkt lättare. träffar istället folk under resans gång (om jag väljer det) eller på själva resmålet.

ju fler kockar (resenärer i detta fallet) ju sämre soppa (upplevelse i detta fallet) tycker jag stämmer i 9 fall av 10 när man applicerar det på resor.

Jag har rest ensam många gånger, inkl en tre års resa i Asien och Australien. Även om man reser ensam så är man ju egentligen aldrig ensam. Om man vill så träffar man nytt folk hur lätt som helst. Det gäller att vara öppen och social. Om du inte tror att du är det så kommer du att bli det efter ett tag, du har inte mycket val såvida du inte VILL ha lite tid för dig själv(vilket man behöver ibland)

Nu när jag reser med min fru på alla resor så är det...annorlunda. Som par är det inte alltid lika lätt att träffa locals och andra resenärer...man håller sig tyvärr lite för sig själv...

Så om du är ung och singel så ge dig ut och res ensam, du kommer älska det!