Ursprungligen postat av Dr.Kobashvili
r1ckardd, vad studerade du i USA? Och vart? Under vilka år var det? Kostade det mycket? Fick du CSN lån då? Och fick du jobb direkt efter utbildningen inom ditt utbildningsområde? Inga blue collar jobb alltså, fick du jobba under studierna och har du fått flytta långt i sökan på jobb? Är det inte mycket "rasism" mot européer, för det ska det vara enligt vad jag har hört från de jag känner som bor där. Och är det sant att arbestgivare kan sparka folk utan anledning i USA?
Fan blir nog allt lite avundsjuk på medelklassen i USA, här bor man själv i en lägenhet, förbisso svensk medelklass men man kunde bo i ett lyxigt palats med 3 bilar (vilket vi har men de är inte top notch exakt) och Arizona's sol i pannan... arrrgh!
pluggade ekonomi&data i wisconsin 2001-2005. kostade $6k-8k/termin i terminsavgift. sen tillkommer ju givetvis mat, bil&bensin, hyra, osv. jag jobbade heltid under 3 av aren, 2 deltidsjobb (1 av "jobben" var ett betalt internship, det andra ett campus-jobb). Mycket stress och slit, och betygen blev inte de basta direkt. Men jag fick ett helt ok jobb direkt efter plugget, innom mitt utbildningsomrade (ca $90k/ar i lon inklusive bonus, plus alla forsakringar, mobil, gymkort, osv.) Flyttade till Minneapolis for jobbet (3 timmar fran dar jag pluggade). Fick egentligen 3 jobb erbjudanden; 2 i minneapolis och 1 i samma stad dar jag pluggade.
Rasism mot européer har jag inte markt av. snarare verkar manga tycka att det ar intressant och nastan lite coolt att man kommer ifran "nagon stans langt borta". Ibland kanske vissa manniskor ar lite retsamt skeptiska till européer, meninte varre an vad svenskar ar om folk fran Norge.
arbetsgivare kan sparka folk utan anledning? Ja, sa lange det inte handlar om rasism, handikap, konsdiskriminering, osv. Men i praktiken ar detta mycket ovanligt. Visst hander det, med da handlar det oftast om ett skitjobb och nagon som trots varningar betett sig som ett svin. Innom kvalificerade jobb hander det mycket sallan, och de fall jag har sett handlade om grova regelbrott och medvetna overtramp med resultatet att arbetsgivaren sager "nasta manad ar du avskedad. du har 3 veckor pa dig att avsluta vad du haller pa med och packa ihop och dra". Betyder detta att man star utan inkomst och sjukforsakring? nej. (kan inte de exakta lagarna/reglerna, men) sjukforsakringarna ar tvugna att tacka 3 manader efter avskedandet. Vidare far ofta den avskedade severance pay, vilket ar en typ av kompensation, oftast nagot i stil med 85% av lonen i 3 manader.
Men visst, jobbar du pa Joe's Carwash och beter dig som en idiot kan du bli avskedad pa stubben utan kompensation, varvid du iofs far unemployment compensation (eller ett nytt jobb).
Sjalv tycker jag det ar mycket bra (hor och hapna) att arbetsgivaren kan avskeda en oduglig arbetare utan tjafs. Tank dig sjalv om du har ett litet foretag och en av dina 5 arbetare ar vardelos och inte skoter sig? sjalvklart masste du omedelbart kunna avskeda honom utan att behova lagga ner tid och kraft pa att bli av med honom. men den diskutionen hor val kanske inte hit...
hur som hellst, jag trivs mycket bra i USA. Latt att lyckas, latt att fa en mycket bra levnadsstandard, gott om pengar i planboken, gott om trevliga och glada manniskor (ja, hor och hapna Sverige, alla amerikaner ar inte ultrakonservativa vapentokiga religiosa fanatiker, och det ligger inte uteliggare i hogar pa gatorna, och folk blir inte mordade i massor - det ar faktiskt sant!)
tror de flestas negativa uppfattning om USA egentligen handlar om avundsjuka. argument som "jag skulle aldrig vilja bo i USA darfor att underklassen i USA har det daligt" haller ju inte. For vad spelar det for roll hur underklassen har det om du sjalv skulle tillhora medelklassen? Ungefar som att det skulle vara sa fruktansvart pafrestande att bo i ett palats med 3 bilar, medveten om att det finns dom som har det samre (underklassen)? och just darfor skulle det plotsligen inte vara vart att bo kvar/flytta dit? njea, egentligen tror jag det handlar om trygghet. Folk ar naturligtvis radda for att ta for stora chanser/initiativ, darfor foredrar man en samre levnadsstandard istallet for att satsa pa nagot battre och kanske misslyckas. Tror det ligger lite i den svenska ryggraden, trygghet. For mig handlar trygghet om ett sparkapital och bra forsakringar, inte om att "nar jag ger upp masste ni andra hjalpa mig". Och just detta tror jag an en enorm skillnad mellan sverige och usa. Liksom hela mentaliteten att "det ar battre att forsoka och misslyckas, an att aldrig forsoka".