Dewt beror på vad man är ute efter. Vill man bara följa strömmen så är inte Rumänien nummer ett. Då åker man till Nice, Troppan, Paris, Barcelona eller något annat turistgetto. Nyligen har Ungern och Budapest seglat upp som väldigt trendigt resmål och det är svårt att på kort varsel få en flight från Sverige.

Rumänien är nog inte så dumt men obeprövat, det krävs att ett antal svenskar åker dit och postar på facebook att de inte blev mördade för att den stora massan ska våga sig dit. Personligen hoppas jag att det dröjer då jag själv vill dit innan mainstreamturismen förstör landet.

Beror väl på vad man är ute efter? Alla vill liksom inte samma sak. En del vill ha all inklusive på någon klassisk turistort vid havet, andra vill ha storstadsliv med fantastiskt nattliv osv. Andra vill åka "off the beaten track" så att säga, dit alla andra inte åker. De flesta som besöker Rumänien (eller som kan tänkas göra det), de dras ju oftast till Transylvanien. Uppenbarligen finns det något där som lockar folk.

Kollar man dessutom på turistsiffror och vilka som de är minst besökta länderna i Europa, så hamnar inte Rumänien på dessa listor. Konstigt, landet borde ju hamna där om landet är ett av Europas minst attraktiva länder.

Det finns områden i Rumänien som är helt orörda. Det sägs tom att Europas sista orörda områden ska finnas i Rumänien. Ett exempel på detta är att Rumänien har Europas största bestånd av varg, björn och lodjur.

Eko- och ruralturismen ligger högt i kurs ifall man är ute efter sånt.

Annat unikt är Donaudeltat. Det finns inget liknande i Europa som Donaudeltat.

Tänkte höra hur det är med att ta emot paket i Bukarest.
Har hört att paket skickade med vanlig post alltid måste hämtas på postkontor - och öppnas på plats framför anställd från postkontoret.
Stämmer detta?

Antar att en postbox är det smidigaste sättet att ta emot paket?

Om, avsändaren inte har beställt utkörning så får du gå till kontoret, men du behöver inte öppna paketet på postkontoret.

Även om paketet är skickat från utlandet?
Har vänner här i Brasov som beställt saker och varit tvungna att öppna paketet på poskontoret, kanske bara gäller försändelser som kommer från länder utanför EU - eller så har dom haft otur..

De hade väl oturen att träffa på en idiot som lyckats få anställning på posten. Men behöver inte öppna paketen på posten.

Lite senkommet svar, men det går sovvagnar Bukarest-Chisinau. Det tar dock ett tag, bl.a. eftersom Moldavien har fått sitt järnvägsnät byggt med rysk spårvidd, 1524 mm, samma som Finland för övrigt, Det normala i Europa, Kina och Nordamerika är 1435 mm. Det innebär alltså att man måste lyfta vagnarna på gigantiska domkrafter på gränsen, rulla in boggier med den nya spårvidden, och sänka ner vagnen på dessa, ansluta pneumatik till bromsarna m.m.. Det tar ett tag.
(Samma sak med vagnar som går Berlin-Moskva, de byter boggier i Bialystok, eller på Transsibiriska när vagnarna ska över från Mongoliet till Kina. Spanien och Portugal har också mongoloid-spårvidd, 1675 mm tror jag).

Det kostar ocksa en del att resa den sträckan. Bara färdbiljetten kostar, vill jag minnas att jag läst, motsvarande ca 30EURO enkel resa. Därtill kommer sovplats. Det lär resa en del skumma figurer pa dessa tag, sa om jag reste ensam skulle jag bokat egen sovkupé (vilket dock blir ganska dyrt). Generellt vill jag avrada folk fran att resa med nattag i Östeuropa, av säkerhetsskäl. Risk finns att objudna gäster tar sig in i kupén med en dyrk.
Resan Bukarest-Chisinau har beskrivits som "hell of a ride", och det inte enbart p.g.a. boggiebytena. Passkontrollen är rigorös vid gränsen. Jag tvivlar pa att nattsömnen blir särskilt god.

Är grymt sugen på att åka till Rumänien nu till våren och skulle vilja vet hur är det som att åka dit ensam och hur är mentaliteten bland invånarna? Vet att att alla svennar tror att alla rumäner är ziggisar och det är självklart skitsnack. Vilka ställen är värda att besöka och vilka ska man helst undvika? Är brudarna schyssta med mera?

Mikrobryggskulturen har inte nått Rumänien än vad jag märkt. Sist jag var där drack jag iofs en Silva Pale Ale. Ingen mikrobryggeri men jävligt god öl.

Så har jag efter lång tvekan besökt Rumänien och Bukarest. Jag tycker inte om att flyga, utan vill helst åka tåg. Där var ett krux med förbindelserna från Ungern - det tar en förfärlig tid att komma fram till Bukarest. Aker man dagtåget kommer man fram sent på kvällen (dessutom finns inte ens en kopp kaffe att köpa ombord), och nattåget blir dyrt ifall man tar en sovplats - och att resa i sittvagn nattetid genom Rumänien vore dumt ur säkerhetssynpunkt.

Efter en tids efterforskningar kom jag på en bra lösning: Jag tog tåget på morgonen från Budapest till Arad, som ligger i nordvästra Rumänien, inte långt ifrån ungerska gränsen. Där gick jag av, och köpte en biljett med nattåget till Bukarest. Priserna för sovplatser i Rumänien är mycket lägre än i andra länder, och därigenom hade jag hittat ett mycket trevligt och prisvärt researrangemang. Jag hade läst en del på nätet innan, och mycket riktigt visade sig sovvagnen vara säker. Det gick att regla sovkupén med dubbla lås och säkerhetskedja! Rumänska sovvagnar verkar aldrig vara fullbokade.

Resan var trevlig, dock måste man ta med i beräkningen att förseningar på 1-2 timmar inte är ovanliga i Rumänien. Mycket riktigt kom vi fram ca en timme för sent till Bukarest, vilket inte spelade mig någon roll. Jag skulle bara stanna några dagar, för jag hade ingen orsak att bli kvar längre. Mitt första intryck av Bukarest (och även Arad) var: fattigdom. Folk var i allmänhet illa klädda. Husfasaderna i framför allt Bukarest var fula och nedslitna. Det var smutsigt på gator och torg. Förvånansvärt många talade bara rumänska. Till och med biljettförsäljare i Bukarest!

Hotellstandarden är dålig. Det är varken billigt eller prisvärt, fastän jag fick tag i ett rätt billigt hotell, som åtminstone var rent, bortsett från en läckande toalettstol(!) Att äta ute är billigt, och jag kunde få en lunch för motsvarande 3 EURO. När jag skulle åka tunnelbana i Bukarest, gick jag fram till biljettförsäljaren i luckan, och sade att jag ville åka en station. "Ja, men det är bara att åka en station, då, t-banan har du där till höger!". Tydligen var jag tvungen att påpeka det självklara - att jag behövde en biljett! "Men varför säger du inte det?" kläckte denna rumänska ur sig, vars associationsförmåga uppenbarligen inte låg på topp....!! Jaja, östeuropéer....

Gällande sevärdheter var det väl egentligen endast ett objekt, som intresserade mig särskilt; presidentpalatset. Men efter en del webbresearch, där det framkom att man måste lämna ifrån sig passet under hela rundvandringen i palatset, beslutade jag att skippa besöket där. Jag anser det för riskabelt att lämna ifrån mig passet till någon oansvarig tjänsteman - och mycket riktigt berättade bl. a. en amerikan om sina negativa erfarenheter. Den ansvarige tjänstemannen hade helt enkelt förvarat passen och ID-handlingarna på ett öppet bord, huller om buller där besökarna sedan fick fria händer att själva ta tillbaka "sitt" pass/ID-kort efter rundvandringen i palatset!!

Så jag nöjde mig med att fotografera palatset utifrån, denna enorma byggnad. Det kan vara rätt trevligt att ta långa promenader i Bukarest, och vädret var grant, ca 20 graders brittsommarvärme. Ett besök blev det på historiska muséet, jämte en rundvandring i de centrala delarna.

Att zigenarna i Rumänien skulle vara få till antalet, vilket en del skribenter här säger, kan jag inte riktigt hålla med om. Man ser de lite överallt. De är heller inte så skötsamma, som vissa vill göra gällande. I Arad hade jag en asfull gaphals till zigenare bara någon meter bakom mig, när jag släpade på mitt bagage - klockan 11 på förmiddagen. I Bukarest såg jag zigenare slåss eller skojbråka med varandra på öppen gata. Men jag upplevde inte situationerna som direkt hotfulla, även om jag fick en känsla av att vara i "tjuvarnas land".

Efter att på ett par dagar stillat min nyfikenhet på Bukarest lämnade jag staden - och Rumänien. Det enda jag möjligen missat var att jag inte hann gå runt i affärer och titta på allehanda grejer från t. ex. kommunisttiden. Men det får, kanske, bli en annan gång.