Ursprungligen postat av el.zakke
Och du "sa va det med det" lr va du nu hette, jag tankte pa en sak. spanskan, en lattare version av franska? vilken spanska?
latinamerikansk kanske? som shakira columbiansk? lr nat'?
lr castellian? euskadi? dom narmast frankrike ar euskadi och dar finns nagra likeheter med franska. men dom i norra delen av spanien, forstar inte folk fran exempelvis sevilla. definera garna lite? den spanskan jag larde mig strax innan jag akte var bara att kasta nar jag kom till bilbao. har talar dom eusadi.
jag tycker inte det franska e lika med nat av dom olika spanska spraken jag hort, skuklle vilja jamfora det med svenska och tyska. jag kan forsta tyska, for det finns manga lika ord och samma ord. men jag skulle inte pasta att svenska lr tyska ar en lattare version av den andres
men vad vet jag?
Franska och Spanska är inte ett dugg lika för en person som inte talar båda språken, utan man ser likheterna när man kan båda. Jag lärde mig först franska, och sen hörde jag att språken skulle vara lika, men vafan, spanska var ju helt obegripligt
Men nu har jag fått upp ögoen för latinamerikansk musik och lärt mig en del spanska, så nu ser jag likheterna. Många franska ord stavas lika på spanska men uttalas olika. En del är bara lika, fast inte exakt lika.
Uno
Dos
Tres
Quatro
heter på franska:
Un (ön)
Deux (dö
Trois (troa)
Quatre (katrä
I paranteserna står det hur man utalar orden. Men stavningen är väldigt lika. Dessutom är verbkonstruktionerna lika. Man har inte preteritum på franska, utan de verbformer som man använder i dåtid heter
Imparfais och
passé composé. Imparfais, heter imperfekt på svenska, och motsvarar imperfekt. Passé composé motsvarar preteritum och perfekt(perfecto). Reglerna för när dessa används(tillfällig eller något som pågår en längre tid) är detsamma. Så har man en gång lärt sig dem så behöver man inte lära sig det en gång till.
Franska har visserligen en gammal verbform som heter
passé simple och är en kopia av preteritum. Men den används bara i fin litteratur.
Båda språken är ju latinska, så det är klart att de har vissa likheter. Om man ska sammanfatta, för de som inte talar något av språken, så är grunderna i språken lika. Verb böjs på samma sätt, fast givetvis med olika ändelser, och ordföljd är väldigt lika. En stor skillnad är dock personliga pronomen. På spanska säger man aldrig
jag gör, utan bara verbet
gör. Man böjer helt enkelt verben efter person, som i tyska och engelska, och då hör man vem som gör vad.
jag gör är alltså bara ett ord på spanska, nämligen
hago.
Att göra heter
hacer i infinitiv.
Jag får förklara bättre senare, när jag har mer tid. Jag hinner tyvärr inte skriva mer nu.