Som andra har nämnt tidigare så är det en gradvis mental process att inse att ens fosterland är blott en spillra av sitt fornstora jag. Det som gör det än mer graverande är de skyhöga skatterna som åläggs envar utöver den negativa samhällsutvecklingen.
Vår plan är långsiktig och vi ämnar lämna Sverige när vi går i pension, vilket vi förhoppningsvis gör om 10-15 år beroende på vår avkastning. Det är i samband med att vår avkomma kan påbörja de eftergymnasiala studierna, vilket vi skall uppmuntra honom att göra i USA.
För oss är det tre länder som vi har haft i åtanke. Min fru har ett dubbelt medborgarskap och som gifta så skulle även jag erhålla medborgarskap i hennes hemland. Tidigare så har det landet brottats med stora problem, vilket det ännu idag gör men den ekonomiska utvecklingen har varit betydande och stabil över tid. Dessutom såg jag i WHO:s ranking att deras sjukvård nu hade passerat många europeiska länders. Det är dock det minst attraktiva alternativet idag men det kan förändras.
Familjen har sedan många år tillbaka en bostad i Costa del Sol och vi har spenderat mycket tid där nere. Initialt var tanken att även vi skulle slå ned bopålarna där framgent och det lockar visserligen ännu men det är i dagsläget det näst mest attraktiva alternativet.
Drömmen är att kunna omlokalisera till Naples eller St.Pete Beach i Florida och att sonen börjar studera där. För att kunna få uppehållstillstånd så är den enda teoretiska möjligheten EB-5 Visa men för att det skulle kunna realiseras krävs det att vi får ärva eller att de avyttrar mycket av medlen innan Gud kallar dem hem. Det är inget vi vill eller kan planera utifrån så då handlar det om B2-visum, d.v.s. att kunna stanna i USA i bästa fall sex månader. Det skulle dock innebära att vi behöver en hemvist ytterligare och där är vi inte på det klara med hur vi skall göra.
Sedan har livet en tendens att förändra planerna men det är en uttalad önskan hos oss sedan många år tillbaka.