Lämna Sverige, flytta utomlands, starta ett nytt liv (samlingstråd)/mod

#1081 2011-07-07, 21:04
L7
Du är knappast den första som tänker i dessa banor. Det kan jag lova! Varningsklockorna för eskapism och ett på gränsen till farligt romantiskt tankesätt ringer, men jag antar att jag inte är rätt man att predika.

Tyckte att inlägget från Released var klockrent. Gör dig en tjänst och läs det en gång till:

Spoiler:
Ursprungligen postat av Released
Jag kan ärligt säga att det vore helt rubbat att inte gå klart gymnasiet innan du drar iväg. Det skulle sätta stora käppar i hjulet inför framtiden och det vore väldigt onödigt. Jag förstår dig dock, jag resonerade nämligen i liknande banor när jag gick i gymnasiet. Jag avskydde att plugga och förbannade mitt gymnasieval med hela min själ samtidigt som jag grubblade satan över vad jag skulle göra av mitt liv. Jag ville ingenting hellre än att bara kasta iväg en dartpil på världskartan, köpa en enkelbiljett och bara be allt och alla att dra åt helvete.

Jag valde dock att härda ut tills studenten innan jag drog iväg på resor. Antalet kloka och vettiga beslut jag har fattat i mitt liv må visserligen vara ganska lätträknade, men att härda ut tills studenten var ett av mina klokaste drag någonsin. Du är bara 18 år och om det är någonting du har gott om så är det tid. Slappna av och lägg ditt fokus på att kriga dig fram till studenten istället för att ödsla energi på att köra dig själv i botten. Gör miniresor under lov om du vill men vänta med ordentliga resor.

Medan du väntar på studenten råder jag dig även att lägga upp någon slags plan. Har du rest mycket? Jag ska inte komma här och spela Allan Ballan och påstå att jag är någon jävla reseexpert, men jag har ändå rest runt en del och har lite erfarenhet. För det första kommer inte 66k att räcka så långt som du verkar tro, så om du vill vara borta länge så måste du antingen fixa mer pengar eller förbereda dig på att skaffa jobb när du är borta. När man reser så blir det fler utgifter än man räknar med och särskilt om man är impulsiv: det är taxiresor, bussbiljetter, tågbiljetter, båtbiljetter, sovplatser, mat och åter mer mat, det är drycker, sprit, mediciner, försäkringar, aktiviteter, små men nödvändiga prylar, inträden, blåsningar, droger, mutor och fan och hans moster.

För det andra verkar du ha en förskönad och orealistisk bild av hur världen ser ut bortanför Sveriges trygga gränser. Skrota den bilden, den stämmer inte. Som ung, västerländsk kvinna kommer du att stöta på fler idioter, puckon, dårar, galningar, psykfall, tjuvar och bedragare än du någonsin kan föreställa dig. Ju fattigare länder desto värre kommer det att bli. Folk kommer förutsätta att du är rik p.ga. den status man har som vit västerlänning och det finns inga som helst jävla gränser för den fräckhet och uppfinningsrikedom folk kommer ta till för att lura, bedra och utnyttja dig. Så var jävligt försiktig med din tillit.

Men samtidigt som man måste hålla sig på jorden och vara realistisk så ska man inte gå runt och oroa sig i onödan. Blir man nedslagen och rånad så är det så. Blir man biten av en sällsynt, livsfarlig och hypergiftig huggormsanakondasnok så blir man. Blir man kidnappad, misshandlad, bögvåldtagen, torterad, styckad och uppäten av ett abstinensgalet, sadistiskt, vansinnigt heroinistpsykfall så blir man. Skit händer. Var kylig och beräknande men noja inte i onödan. Lär dig av misstagen bara.

Och jag håller med dig, upplevelser och erfarenheter går före all status och materiell dynga. Av alla dårar, galningar och skitkonstiga människor som man träffar när man är ute och reser så lär man sig enormt mycket. Gör det du vill och strunta i vad folk tycker. Med sunt förnuft, envishet, humor, en vass käft och en gnutta galenskap så klarar man sig galant. Var spontan om du vill men ha någon slags plan eller idé att följa, saker och ting är aldrig så enkla som de tycks vara i fantasin och det blir ofta mer krångel än man räknade med.

Och gå klart gymnasiet. Och slappna av för fan. Du kommer att ångra dig mer över att du inte gick klart gymnasiet än vad du kommer ångra dig över att du väntade lite med att dra iväg.

Lycka till och kör som fan.


Lycka till!
#1082 2011-07-07, 21:21
MudBlood
Ursprungligen postat av Mappmannen
Grejen är att mat, vatten, sovplats är inte lika enkelt i praktiken som i teorin när du väl sitter där i Istanbul och är rånad på allt du äger. Jag förstår hela den romantiska grejen med att leva som hemlös men ta det från en som vet: att vara det i främmande land är det ingen som vill. Det finns inte heller någon hemlös och fattig i dessa länder som själv väljer att vara det.

Lova mig att du iallafall går en självförsvarskurs innan du åker.

Jag har varit i handgemäng säkert ett tjugotal gånger under de år jag var "på vift" och det har varit allt från hungriga knarkare till romer som gör allt för att komma åt ditt pass. Alla gånger i självförsvar. Och då har jag ändå aktat mig för de sunkigare kvarteren...

Att du dessutom går en viss "diet" kommer inte att vara en god hjälp på vägen! Fixar du att äta geggig mat från papperskorgar? Du måste lösa det där psykiska på något sätt.

Det är roligt att andra tror sig veta mer om hur jag är och vad jag vet än vad jag gör. Jag tvivlar på att ni känner mig bättre än jag gör. Jag vill ha era åsikter, absolut, men du har ingen aning om hur mitt liv ser ut eller har sett ut. Jag delar med mig av ytterst lite på fb, även om det kanske ser ut som en självbiografi. Du ser inte hela mig. Du vet inte hur stark jag är. Jag går inte på diet, jag har bara en viss kosthållning för att jag bor i sverige och kan säga nej till mat. Det är väl givet att det skulle vara helt annorlunda om jag var utomlands. Åt på mcdonalds när jag var 14 och hungrig och mitt inne i anorexin.

Ursprungligen postat av Mappmannen
Vad sägs om svenska skolan i costa del sol eller liknande? Tror det är runt 20k per termin, det var det för ett par år sedan då en bekants dotter flyttade dit har jag för mig.

Då får du ett någorlunda ordnat boende, ordentlig skolgång med student och lite av framsidan hos Spanien. Kanske en bra början?

Ja, det låter som en väldigt bra början! Ska kolla närmare på saken.

Ursprungligen postat av mysen
Ditt sätt funkar för dig hemma i trygga Sverige med världens bästa välfärd och där ambulansen kommer inom 10 minuter om du skulle få problem pga din anorexia/ätstorning.

Om du inte är mogen nog att förstå att man måste äta ordentligt och att du inte blir ful bara för att du äter normalt, så är du inte mogen att ge dig ut i den på många sätt påfrestande och krävande världen utanför Sveriges trygga ramar. Speciellt inte om du ska leva som en luffare.

Du skriver också att du dessutom har en allvarlig form av ätstörning. Vet du vilka risker du löper? Är du säker på att det är en så bra ide att befinna dig på avlägsna platser utan möjlighet till sjukvård den dagen kroppen säger ifrån?

K bry. Du vet ingenting om hur jag behandlar/har behandlat/hanterar ätstörningen eller om hur jag mår i den. Har skrivit om den en gång innan på fb. Anorexin är där den är och är orubblig. Du har väl noll kunskap om vad den innebär då du tror det handlar om yta. Det är så fel att jag inte ser någon mening med att bry mig om dina påhopp eftersom det är uppenbart att du inte vet vad det innebär att ha anorexi.

De flesta anorektiker ägnar resten av sina liv åt att försöka återhämta sig mentalt/bli friska. Väldigt få blir helt friska. Jag har aldrig varit friskare än vad jag är idag, tolka det hur du vill. Jag väger/äter lite men mitt psyke är stablt. Jag är pigg och full av energi, sprudlande och sugen på livet. Jag är inte klen som du tror. Jag har en akilleshäl som inte tar mer plats än den behöver.

Diskuterar inte det här mer nu. Jag anser att ätstörningen i stort sett är över. Det är ingen sjukdom hos mig längre, du skulle sett hur det var förr (vidrigt). Nu är det mer som en svaghet.
#1083 2011-07-07, 21:25
MudBlood
Ursprungligen postat av Released
Jag kan ärligt säga att det vore helt rubbat att inte gå klart gymnasiet innan du drar iväg. Det skulle sätta stora käppar i hjulet inför framtiden och det vore väldigt onödigt. Jag förstår dig dock, jag resonerade nämligen i liknande banor när jag gick i gymnasiet. Jag avskydde att plugga och förbannade mitt gymnasieval med hela min själ samtidigt som jag grubblade satan över vad jag skulle göra av mitt liv. Jag ville ingenting hellre än att bara kasta iväg en dartpil på världskartan, köpa en enkelbiljett och bara be allt och alla att dra åt helvete.

Jag valde dock att härda ut tills studenten innan jag drog iväg på resor. Antalet kloka och vettiga beslut jag har fattat i mitt liv må visserligen vara ganska lätträknade, men att härda ut tills studenten var ett av mina klokaste drag någonsin. Du är bara 18 år och om det är någonting du har gott om så är det tid. Slappna av och lägg ditt fokus på att kriga dig fram till studenten istället för att ödsla energi på att köra dig själv i botten. Gör miniresor under lov om du vill men vänta med ordentliga resor.

Medan du väntar på studenten råder jag dig även att lägga upp någon slags plan. Har du rest mycket? Jag ska inte komma här och spela Allan Ballan och påstå att jag är någon jävla reseexpert, men jag har ändå rest runt en del och har lite erfarenhet. För det första kommer inte 66k att räcka så långt som du verkar tro, så om du vill vara borta länge så måste du antingen fixa mer pengar eller förbereda dig på att skaffa jobb när du är borta. När man reser så blir det fler utgifter än man räknar med och särskilt om man är impulsiv: det är taxiresor, bussbiljetter, tågbiljetter, båtbiljetter, sovplatser, mat och åter mer mat, det är drycker, sprit, mediciner, försäkringar, aktiviteter, små men nödvändiga prylar, inträden, blåsningar, droger, mutor och fan och hans moster.

För det andra verkar du ha en förskönad och orealistisk bild av hur världen ser ut bortanför Sveriges trygga gränser. Skrota den bilden, den stämmer inte. Som ung, västerländsk kvinna kommer du att stöta på fler idioter, puckon, dårar, galningar, psykfall, tjuvar och bedragare än du någonsin kan föreställa dig. Ju fattigare länder desto värre kommer det att bli. Folk kommer förutsätta att du är rik p.ga. den status man har som vit västerlänning och det finns inga som helst jävla gränser för den fräckhet och uppfinningsrikedom folk kommer ta till för att lura, bedra och utnyttja dig. Så var jävligt försiktig med din tillit.

Men samtidigt som man måste hålla sig på jorden och vara realistisk så ska man inte gå runt och oroa sig i onödan. Blir man nedslagen och rånad så är det så. Blir man biten av en sällsynt, livsfarlig och hypergiftig huggormsanakondasnok så blir man. Blir man kidnappad, misshandlad, bögvåldtagen, torterad, styckad och uppäten av ett abstinensgalet, sadistiskt, vansinnigt heroinistpsykfall så blir man. Skit händer. Var kylig och beräknande men noja inte i onödan. Lär dig av misstagen bara.

Och jag håller med dig, upplevelser och erfarenheter går före all status och materiell dynga. Av alla dårar, galningar och skitkonstiga människor som man träffar när man är ute och reser så lär man sig enormt mycket. Gör det du vill och strunta i vad folk tycker. Med sunt förnuft, envishet, humor, en vass käft och en gnutta galenskap så klarar man sig galant. Var spontan om du vill men ha någon slags plan eller idé att följa, saker och ting är aldrig så enkla som de tycks vara i fantasin och det blir ofta mer krångel än man räknade med.

Och gå klart gymnasiet. Och slappna av för fan. Du kommer att ångra dig mer över att du inte gick klart gymnasiet än vad du kommer ångra dig över att du väntade lite med att dra iväg.

Lycka till och kör som fan.

Jag har läst det här inlägger fem gånger nu och sparade det just på datorn. Tack för att du skriver så jävla bra.
#1084 2011-07-07, 21:34
aka-tora
Ett äventyr ute i världen låter precis som det du behöver !
-Kör hår champ!
#1085 2011-07-07, 21:35
Newfield
Ursprungligen postat av MudBlood
Kära flashback, jag har just spenderat två timmar gråtandes framför spegeln. Har inte gråtit på flera år. Fick ett psykbryt. Mitt liv är totalt vedervärdigt och jag vantrivs. Jag älskar tanken på hur jag vill leva. Jag är kär i ett ideal.

Det är inte ouppnåeligt, faktum är att jag kan genomföra det nu. Ögonaböj. Jag vill sälja allt jag äger. Jag hatar att äga saker, hatar att konsumera, hatar att få saker. Jag vill bara existera.

Jag har för tillfället exakt 66 tusen kronor på mitt bankkonto. Jag kan få några lappar mer om jag säljer dator + kläder (bor med mamma så kan inte sälja saker som mikro, tv, soffa osv).

Jag vill bara köpa en enkelbiljett och resa runt i världen och bo på vandrarhem/bo billigast möjligt/vara luffare och njuta av saker som jag egentligen vill ha. Känslor. Frisk luft. Möten med människor. Natur. Andra kulturer. Asien. Afrika. Tropiska länder. Alaska. Nattklubbar. Tält.... livet.

I min bakgrund finns mycket strul. Jag är en mentalt stark person med ett numera läkt psyke. Jag har fortfarande någon form av (allvarlig) ätstörning dock, men den har blivit en så stor del av mig att jag inte längre mår dåligt av den. Den bara "är". Förutom min akilleshäl, dvs maten, så är jag väldigt envis, uthållig, viljestark och autonom. Jag vill inget hellre än att få leva fritt.

Det som håller mig tillbaka är min löjligt goda relation till min ena förälder. Vårat band är så starkt att jag undrar om jag har kvar navelsträngen. Då jag gått igenom mycket svåra saker och alltid haft min mamma där så har jag t.o.m kommit att älska henne mer än mig själv. Det kanske låter vackert men det är ett rent helvete. Värderar hennes lycka mer än min och vågar inte såra henne med min dröm. Men jag måste jaga min dröm.

Jag är så jävla djup. Hon är inte det (hon är inte dum, absolut inte, men hon överanalyserar inte livet som jag gör och förstår mig inte alls).

HUR vågar jag? BÖR jag? Jag är arton, myndig, relativt rik. Har inte gått ut gymnasiet och vill inte heller det. Det skrämmer mig att jag kanske aldrig blir något, att jag kanske lämnar en lovande framtid bakom mig när jag sticker. Men drömmen går före allt. Jag vill se världen. Hur? Hjälp mig, jag är fast i ett liv jag inte vill leva. Jag lever som någon jag absolut inte är och inte vill vara.



Rekomenderar denna film för insperation: http://www.imdb.com/title/tt0758758/ Kör hårt!
#1086 2011-07-07, 21:38
Piratpirats fabler om en fantastisk jorden runt-upplevelse är lika ihålig som en schweizerost och lika orealistisk som en fungerande mångkultur. Förutom att han flertalet gånger sluppit in både å:n, ä:n och ö:n i texter där han annars undvikit det, så finns det vissa detaljer i hans berättelser som är fullständigt ofattbara. Hans resor i mellanöstern är absurda på alla sätt och vis, utan varken pengar eller pass reser han runt i Syrien, Iran, Irak och Turkmenistan. Han vandrar själv till synes utan mat och pengar efter den irakiska gränsen utan att bli stoppad, fängslad, överfallen av rövare och rånad eller mördad. Han "tar ett flyg till" och "ett tåg till" stup i kvarten utan idenfikationsuppgifter och bryter mot lagen genom snatteri och plankning på de mest absurda av platser. Han tar sig in i USA utan problem enbart på grund av faktumet att han är en "vit europé", han får mat, husrum och jobb utan någon form av arbets- eller turistvisum. Han har dessutom av ren slump träffat världens dödspolare i BRASILIEN som tydligen också var "helt lost" och som körde bil själva efter Mexikos och Brasiliens knarkstråt utan att bli flådda levande av drogbossar. Nu skall han och hans nyfunna kollegor ta sig mot Kanada och starta ett företag...

Jisses. Den som köper detta är ju fullständigt blåst. Och missförstå mig inte, hela berättelsen är lockande och fantastisk, och är gärna nåt man skulle vilja uppleva själv, men den är helt enkelt inte realistisk.
#1087 2011-07-07, 22:01
zorzes
Ursprungligen postat av MudBlood
Kära flashback, jag har just spenderat två timmar gråtandes framför spegeln. Har inte gråtit på flera år. Fick ett psykbryt. Mitt liv är totalt vedervärdigt och jag vantrivs. Jag älskar tanken på hur jag vill leva. Jag är kär i ett ideal.

Det är inte ouppnåeligt, faktum är att jag kan genomföra det nu. Ögonaböj. Jag vill sälja allt jag äger. Jag hatar att äga saker, hatar att konsumera, hatar att få saker. Jag vill bara existera.

Jag har för tillfället exakt 66 tusen kronor på mitt bankkonto. Jag kan få några lappar mer om jag säljer dator + kläder (bor med mamma så kan inte sälja saker som mikro, tv, soffa osv).

Jag vill bara köpa en enkelbiljett och resa runt i världen och bo på vandrarhem/bo billigast möjligt/vara luffare och njuta av saker som jag egentligen vill ha. Känslor. Frisk luft. Möten med människor. Natur. Andra kulturer. Asien. Afrika. Tropiska länder. Alaska. Nattklubbar. Tält.... livet.

I min bakgrund finns mycket strul. Jag är en mentalt stark person med ett numera läkt psyke. Jag har fortfarande någon form av (allvarlig) ätstörning dock, men den har blivit en så stor del av mig att jag inte längre mår dåligt av den. Den bara "är". Förutom min akilleshäl, dvs maten, så är jag väldigt envis, uthållig, viljestark och autonom. Jag vill inget hellre än att få leva fritt.

Det som håller mig tillbaka är min löjligt goda relation till min ena förälder. Vårat band är så starkt att jag undrar om jag har kvar navelsträngen. Då jag gått igenom mycket svåra saker och alltid haft min mamma där så har jag t.o.m kommit att älska henne mer än mig själv. Det kanske låter vackert men det är ett rent helvete. Värderar hennes lycka mer än min och vågar inte såra henne med min dröm. Men jag måste jaga min dröm.

Jag är så jävla djup. Hon är inte det (hon är inte dum, absolut inte, men hon överanalyserar inte livet som jag gör och förstår mig inte alls).

HUR vågar jag? BÖR jag? Jag är arton, myndig, relativt rik. Har inte gått ut gymnasiet och vill inte heller det. Det skrämmer mig att jag kanske aldrig blir något, att jag kanske lämnar en lovande framtid bakom mig när jag sticker. Men drömmen går före allt. Jag vill se världen. Hur? Hjälp mig, jag är fast i ett liv jag inte vill leva. Jag lever som någon jag absolut inte är och inte vill vara.



En polare åkte till Indien i 2 månader och brände totalt 15 lax, resa, hotell och ALLT inräknat. Kör på de!
#1088 2011-07-07, 22:15
MudBlood
Ursprungligen postat av zorzes
En polare åkte till Indien i 2 månader och brände totalt 15 lax, resa, hotell och ALLT inräknat. Kör på de!

Vet du hur han gjorde det?
#1089 2011-07-07, 22:30
CR7DO7
Ursprungligen postat av MudBlood
Vet du hur han gjorde det?


Det är Indien. För 66k har du ett år av resande i det landet med boende, mat och fest inkluderat.

Mitt råd är dock att avsluta skolan, ta dina pengar och stick till Australien på ett WHV. Du landar och lever för pengarna i 4-6 månader och arbetar sedan för boende, mat och fest och lever livet där nere. Sista 2 månader arbetar du och sparar alla pengar som du sedan reser för i just Indien i 4-6 månader eller sydostasien i 2-4 månader. Jag har inte gjort detta men det är något jag hade velat göra och kan göra innan jag fyller 30.
#1090 2011-07-07, 22:34
CMakaroni
Gå för i helvete klart gymnasiet! Du kommer ångra dig så in i helvete sen.
Sen kan du åka Det kommer bli grymt, lovar dig.
Plugga, spara och jobba lite kanske så du får mer pengar till resan!
#1091 2011-07-07, 22:56
Marphius
Man måste ha drömmar här i livet! Jag har också funderat på att bara dra iväg... ta bort facebooken stänga av telefonen och bara säga hejdå till föräldrarna.

Tänk dig att komma tillbaka till staden där du växte upp i efter 5 års resande, polarna jobbar kvar på samma gamla plast/trä/metall-industri medans du har sett världen!

Den bittra och tråkiga sanningen är att vi drömmare blir nedslagna av materialister
Spoiler:
kanske även realister


Jag åkte iväg ett halvår till Korsika, Frankrike. Känslan av att sitta i sanden en ljummen solnedgångskväll och bara titta ut över havet är en helt fantastisk känsla.

Lycka till!

Kom ihåg!
Spoiler:
Man får misslyckas!


Spoiler:
PRECIS HITTAT SPOILERFUNKTIONEN! :sneaky:
#1092 2011-07-07, 23:15
noisia
Ursprungligen postat av MudBlood
Skolan går väldigt bra, har vg eller mvg i samtliga kurser än så länge och det bådar gott. Men det ger mig ingenting, det säger ingenting, jag blir inte gladare och faktum är att livsglädjen inte finns i nuläget. Jag tänker på den här resan 24/7. Ibland undrar jag om man någonsin känner sig redo? Jag vill ju åt frihetskänslan, det otrygga, det osäkra. Äventyret. Jag är så trött på att göra samma saker varje dag, jag skäms över min existens och nojjar över att jag kanske får cancer/hjärtsjukdom/skott i pannan och dör innan jag hinner ge mig av. Vågar inte leva för jag är så rädd för att dö innan jag uppfyllt min enda dröm...

Det jag gör om dagarna är att överkonsumera kalorifria godisalternativ (läs: tuggummi a la laxerande effekt och lightcola), gå långpromenader, stirra tomt på spegeln, hålla långa monologer för mamma vars intresse för mig och mitt liv verkar ha svalnat nu när jag fått bättre självförtroende, titta på tv, onanera, vara online och på helgerna gå ut om jag vågar mig på alkohol. Stress och en total frånvaro av lust och glädje finns i min vardag. Jag går med tunga steg, ifrågasätter allt jag gör och allt runt omkring mig, gråter tårlöst, självömkar, längtar så intensivt bort att jag knappt kan ta mig ur sängen på lediga dagar.


Hm, gymnasiet.. har två år kvar. Ett år hade jag nog kunnat vänta tror jag. Men TVÅ?! jag tror jag måste spy bara jag tänker på att leva med det här så länge. Ett år går väl till att verkligen planera + jobba ihop pengar. Men två är helt övermäktigt!

Kan man läsa gymnasiet på kortare tid? Går det att läsa typ två år i ett?



Hej, allt du skriver stämmer på pricken in på mig, när fick du din ätstörning? I grund och botten så tror jag många av dina problem bottnar i den, att du inte kan leva fullt ut och uppskatta saker om kring dig pga att du måste ha kontroll på vad du äter.

Vet att det är oerhört svårt att ta sig ur det här, du verkar vara en väldigt djup människa och du beskriver hur du känner om saker om kring dig på ett väldigt bra sätt som jag har lätt att relatera till.

Som tidigare nämnts i tråden så är nog det absolut bästa om du försöker att sluta tänka så mycket, kan vara oerhört svårt om man är filosofiskt lagd, men i grund och botten så får man nog ett överlag bättre liv om man fokuserar på skola/arbete och social gemenskap än att sitta och försöka komma fram till meningen med livet, det funkar ju inte och leder bara till destruktivitet, och om det fortgår för länge kan eventuellt leda till självmordstankar/självmord.

Försök att hitta en balans där du umgås med de riktiga vänner du har och jobbar hårt för att bli någonting. Livet är ju en resa, inte alltid en rolig sådan. Samhället är ju uppbyggt just för att vi som individer arbetar och försörjer det vi har och bygger nytt konstant, tanken på ett fritt liv där man gör som man behagar är ju lockande, men funkar inte. Tror du jagar den här "resan" för att du vill bli lycklig, men vi strävar alltid efter lycka, livet har medgångar och motgångar det finns aldrig ett stadie där du upplever full lycka hela tiden, det är just därför du har en ätstörning, kontroll på hur livet ska vara, hur det ska levas. Men du vet ju inte hur det kommer att bli i framtiden, eller hur?

Ignorance is bliss.