Älskar den filmen. Skulle vara trevligt att göra samma sak fast i ett varmare land. Förslag på bra länder som är varma, och man slipper bli knullmördad i?

Vidare efterlyser jag tempel som man ka ringa eller maila, som tar emot besök under några månader.

Jag ämnar att göra samma sak, att försvinna spårlöst dvs. Inte nödvändigtvis till ett buddhistiskt tempel.

Att försvinna spårlöst kräver en del förberedelse. Jag har redan tänkt och klurat en hel del.

En viktig sak är att inte berätta för någon var man tänkte dra i första hand, allra helst inte berätta alls. Sen bör man inte ha allt på FB sen, tar nog bort mitt konto i samband med mitt försvinnande.

Man bör nog också göra sig av med sitt mobilnummer, eller göra sig otillgänglig. Kan inte riktigt säga varför, men det tror jag att jag kommer göra. Efter xx samtal från ens närmaste kanske man blir lite vek och vänder hem. Vem vet?

Jag tror att avskedsbrev är en bra grej. Tänk på att inte posta dem från där du är (försvunnen) bara. En god idé vore att låta någon du litar på, som bor en bit bort, posta dem åt dig ungefär samtidigt som du drar. På så sätt får du ett försprång, och nästa dag -give or take-, får utvalda personer sina brev.

Sen tror jag man bör hålla låg profil där man är, inte bokföra sig eller liknande. Jobba svart och inte ställa till med saker och ting. Att bli arresterad är antagligen ytterst olämpligt för sekretessen.


Kommer inte på mer nu.. Utveckla din fråga. Vad är äventyr för dig?

När jag kom till Manali (Himachal pradesh, Indien) så var det ofattbart så många mammor och släktingar som gick runt med sina barns bilder och frågade vart dom var, tydligen är det skitmånga new-age hippies som tar sig hit och bara drar in mot bergen och lever av att odla gräs och sånt.

Så jävla egoistiskt att bara försvinna sådär. Om ni verkligen vill försvinna så skriv ihop ett brev där ni förklarar att allt är bra och att ni lever. Sen postar ni de i något land som ni mellanlandar i, eller som ni precis ska lämna.

Varför kan ni inte ringa hem till släkten lite då och då? Ska de verkligen komma och hämta hem er? Herregud, ni är myndiga. Är ni så svaga för släktens vädjanden. Visar ni att ni mår bra så är föräldrarna nöjda, så gör det.

Nu är inte dessa planer mina, utan någon annans. Jag skall inte gå in för djupt i hans omständigheter, men han har ingen som har något behov av att hålla kontakten med honom. Hans anledningar att spårlöst försvinna skall således inte behandlas här.

Det är inte alls så enkelt, även en erfaren kille som McCandless klarade inte av det helt. Starkt psyke, annars är det kört, spelar ingen roll hur stor och stark man är.

Han var väl inte erfaren? Han var väl precis klar med college, och hade endast läst en bok om ätbara och farliga växter?

Han det berör är varken stor eller stark, men jag är säker på att ensamheten är något som han klarar och behöver.

Erfaren var ju precis vad han inte var, och det var därför han dog, gjorde misstag som han inte behövt göra.

Jag kan dela med mig av min livshistoria.

Har alltid längtat bort till nåt annat. Har aldrig riktigt gillat Sverige. För mig har det alltid varit litet och tråkigt och allt jag velat se och göra har funnits nån annanstans.

Reste ganska mycket efter gymnasiet och älskade det, men kom till slut in i nån slags lunk i Sverige. Skaffade mig fast anställning och började jobba ihop pengar för en superresa, men jag blev bekväm med min livsstil och att ha massa pengar så jag spenderade dom. Till slut avskydde jag jobbet men fortsatte jobba för att ha råd att köpa grejer så jag kunde stå ut.

Blev mer och mer less och kände att jag dog inombords. Insåg att nåt måste förändras och jag drog iväg lite ansökningar till universitet (efter ett lyckat högskoleprov). Av någon anledning valde jag historia i Uppsala och pluggade i två år till historielärare. Första halvåret var en fröjd, men snart kom den där hemska tristessen smygande. Jag visste innerst inne att historia inte var det jag ville göra och att jag ville se mer och göra mer.

Sista året var total pest. Har aldrig varit så olycklig. Började isolera mig mer för att jag helt enkelt inte stod ut med att leva mitt liv och jag var så deprimerad att jag inte ville träffa någon eller göra nånting. BÖrjade få panikångestattacker av att vara ute på stan, åt antidepressiv medicin. Hade bra lägenhet och en underbar flickvän och betygen gick bra, men jag stod helt enkelt inte ut. Drog iväg en ansökan till MI i Hollywood, och när jag kom in och insåg att jag kunde få CSN tvekade jag inte en sekund.

Min flickvän sa att vårt förhållande absolut skulle klara att jag var borta ett år, men innan jag åkte gjorde hon slut med mig. Det var ett enormt hårt slag och jag kände att jag blev sviken.

Iaf, nu hade jag inte nånting att förlora, förutom ett hemskt tråkigt liv i ett kallt och deprimerande Sverige som sög musten ur mig och gjorde att jag dog på insidan.

Jag tog med mig en ryggsäck och en gitarr och sålde/slog sönder allt annat. Har några kartonger på pappas vind men inga möbler kvar. Landade i Los Angeles, bodde först på Hostel och så men fick en trevlig lägenhet inne i centrala Hollywood.

Hade ett kort förhållande med en modell men vi lessnade snart på varandra. Vi sa att vi skulle gifta oss så jag kunde få uppehållstillstånd efter skoltiden.

Jag började spela i ett band, och det bandet hade en tjej som bassist. Efter flera månader började vi så smått dejta och nu är jag gift. Det är inte ett giftemål för uppehållstillstånd utan riktig kärlek. Nu bor jag i Hollywood med min fru och våra två katter.

Jag är väldigt lycklig. Den depressionen jag hade för flera år sen hemma i Sverige är helt borta. Har inga problem kvar alls från den tiden. Jag säger inte att allt är perfekt, klart det är upp och motgångar, men mitt liv har förbättrats med 10000%.

Jag säger inte att det är rätt för alla, men för mig är det det absolut bästa beslut jag någonsin fattat. Jag saknar ingenting i Sverige förutom småsaker (kebab, att allt är rent och säkert) som jag kan leva utan. Har bra kontakt med familjen och vi har träffats ett antal gånger sen jag åkte. Ska till Sverige nu i sommar i 2.5 veckor men efter det har jag inga planer på att åka till moder Svea inom överskådlig framtid.

Har en gammal icke uppdaterad resedagbok om någon bryr sig.

Tack för mig

Intressant läsning!

Hur livnär du dig i Hollywood?

Väldigt intressant att läsa. Får man vara nyfiken och fråga om din resedagbok?

Hur oerfaren jag än är och hur lite tid jag nu än förmodligen skulle klara mig.. så är något sånt där en dröm jag alltid haft. Och min målsättning skulle nog inte alls alltid vara att klara mig överlevande därifrån, men bara tanken på att bege sig ut i vildmarken och leva för sig själv, leva tills man inte längre klarar sig.. ja, det är en dröm. Fan ska man gneta på i det här jävla hamsterhjulet för