vafan, ibland undrar jag alltså...
alla dessa naiva tankegångar á tonåren har alla haft;
"jag ska fan dra iväg, skita i allt, vara oberoende av allt, fiska mitt eget käk och torka mig med lönnlöv"
ni som säger att ni "spontant" ska dra till usa, tjena! det är 2009; för att förtydliga, ett helvete att ens komma in i landet! hur fan ska ni då längre visum?
"min engelsk och tysklärare gav mig vg i betyg, jag anser mig vara rätt skillad" aa visst, speciellt i jämförelse med Jürgen i Berlin, som söker samma jobb och Jeff i USA som vuxit upp på en farm och kan allt på området.
jag menar inte att dra ner er på jorden - det är skitkul att vissa inser att världen inte är Sverige, men att dra iväg en längre period kan man inte göra "spontant". jag har sett "into the wild" och tyckte att det var en skitfilm, med en egotrippad autistisk kille som gav blanka fan i sina föräldrar som älskade honom så! enda brevväxlingen var med hans syster om jag inte minns fel, och hon var väl också helt förstörd över hans beslut?
jag ska dra iväg snart till Indonesien i nästan 5 månader. det har varit ett jävla projekt att fixa businessvisa, posta fram och tillbaka, vaccin, läsa på om landet. jag har på förhand fixat ett kneg hos några nära familjevänner som är snälla och ställer upp med boende.
jag skrev detta lite i frustration, hoppas ni som dragit iväg hör av er åtminstone till era närmaste!
må väl