Vad härligt att du kom tillbaka med en uppdatering, jag hade nästan trott och du blivit bortrövad eller något. Fortsätt med det du gör, lev lite för oss andra en stund till. Tack. Och lycka till.

Vill inte klanka ner på Piraten men är det bara jag som ser många likheter mellan "Into the Wild" filmen och piratpirats berättelser?

t.ex.

Piratpirat: "fick jobb pa en gard, fick gora en massa slitjobb"

Into the wild: Jobbar på en gård och gör många slitjobb för att få ihop pengar att köpa vad han behöver inför hans Alaska äventyr.

---------

Piratpirat: Blev utkastad från ett tåg som han tjuvåkte på

Into the wild: Blir utkastad från ett tåg som huvudpersonen tjuvåkte på.

Exakt det jag vill göra! men är nog för skraj för att göra de, vi säger att man inte lyckas hitta jobb/boende hur fan gör man då?! åker tillbaka till Sverige där man inte har nånting kvar? det gäller att tänka på både för och nackdelar!

Men härligt att se nån som har det modet jag inte har! lycka till!!

Jaha? Det var ju kul att du hittade samband med den filmen. Om du koncentrerar dig lite så kommer du hitta likheter med Andra världskriget också.

Om man ska tjuvåka så brukar det göras med tåg, och då är det stor risk att bli avkastad. Trodde du att han skulle få ett soft jobb på ett kontor?

Fan va ballt. Hoppas det går bra för TS. Själv har man bokat en resa till Tyskland.. vetifan vart det bär av. Skulle gärna också bara lämna allt. För att det ska gå, bör man väl dra till nåt varmare ställe

Som jag tidigare skrev så tror jag på piratens berättelser. Men den finns sannerligen skäl att inte göra det, skäl som många andra redan har tagit upp i tråden.

Ni som skriver att det är bättre att leva ett Svensson liv, och sedan resa utomlands när man är pensionär och är tät vet inte vad ni pratar om! Varför skulle det vara bättre? Om jag utgår ifrån mig själv så är jag tveksam till att jag kommer orka leva som beskrivs i denna tråd när jag blir 65. Dessutom har jag knappt något som håller mig kvar i Sverige. Har knappt några vänner, väldigt lite kontakt med mina föräldrar etc. Vad har man då kvar när man är 65 tror ni? Ingenting! Ser man till att leva ordentligt nu har man iaf förhoppningsvis endel fina minnen att minnas tillbaka på som russin sedan...

För min del är tanken att jag ska leva och dö på en och samma plats hela mitt liv sjukt skrämmande.
Mitt liv är alldeles för kort och den här planeten är alldeles för stor för att jag ska stanna i det kalla och regniga sverige tills jag blir gammal.

Jag är arbetslös sedan igår, har knappt några ägodelar, och väntar bara på 11e juli då mitt enkelflyg till Kroatien går
Ut i världen med er!

Jag likt många andra kände av detta under slutet av gymnasiet. Jag tog jobb på en brygga ute i skärgårn där jag jobbade ihop pengar som jag sedan använde till en 4 månader lång vistelse i Sydostasien, reste runt och njöt av tiden i Thailand, Malaysia, Singapore och Indonesien.

När resan tog slut blev man sugen på annat, skaffade lägenhet(resa och bo hemma eller bo själv?) och flickvän samma sommar som jag kom hem (2007). Satsade på att sticka till New York och plugga hösten 2008 men det sket sig pga olika grejer. Längtan efter att bara sticka iväg igen har hela tiden funnits i mig men pga nämnda orsaker har det varit väldigt svårt. Det är väldigt enkelt att bli fast i tillvaron, jobb, flickvän och lägenhet är väldigt trevligt men också väldigt bindande.

För cirka sex månader sen brast det tillslut i mig, jag fick total panik. Jag blev besatt av tanken att fly livet och tillvaron i Sverige. Jag började planera resor till Australien och Sydamerika, vilket jag också berättade för min flickvän, som såklart blev helt förstörd. Efter ett tag lugnade sig allt och jag insåg att jag pga skolan inte skulle kunna sjösätta mina planer. Nu har jag istället blivit antagen till en termins utbytesstudier i Amsterdam, sticker ner i slutet av Augusti och ska vara där nere till januari.

Här hemma lämnar jag alla underbara polare, en flickvän jag älskar och en grym lägenhet, men mitt behov av att känna mig fri och på resande fot är helt enkelt för stort. Visst tvivlar jag ibland på att jag gjort rätt som bestämt mig för detta, men jag måste utforska saker och ting på egen hand och se vad som är rätt för mig.

Jag har en otrolig längtan efter att leva och uppleva mycket i mängder av länder vilket jag hoppas att jag även tycker efter detta äventyr. Om jag trivs med livet utomlands kanske man skulle sätta sig på en buss/båt ner till Las Palmas och försöka mönstra på någon segelbåt som paying crew och ta sig över till Karibien.

Time will tell!

I London finns allt utom vackert väder. Jag nöjer mig med att bara besöka staden tack vare vädret. Annars hade jag stuckit dit.

Ärligt talat så tror jag att du blir kvar i Sverige, men visst, lev på drömmen, den är säkert drivande...

Den som lever får se