Då är vi minst två. Kom igen nu Piratpirat uppdatera oss om hur du har det.

Blir så grymt sugen på att göra något liknande.

Denna tråden har överensstämt med mina tankar kring samhället. Men också vilka mål jag har i livet.

Jag kommer kanske att skriva om mina tankar kring det hela senare i tråden. Till att börja med måste jag sortera de i huvudet innan jag kan förklara det för någon annan och skriva ner dem.

Jag har sedan jag var 15 år varje sommar gjort mindre resor. Varje år har de blivit större och större. Varje år har de blivit mindre planering. Varje år har jag lärt mig saker. Varje år har jag varit borta längre. Förra sommaren tågluffade jag mig t ex genom en stor del av europa i åtta veckor, och klarade mig på 13 000 kr.

Allt dethär är en förberedelse till den dag då jag kommer lämna Sverige, förmodligen inte för gott. Men helt säkert för att inte bosätta mig här igen.

Jag tänker mig en resa som kommer likna en blandning av luff i vildmarksliv, boende på vandrarhem, någonstans kanske i lägenhet. Jag kan tänka mig att stanna en längre tid på vissa platser för att kanske arbeta. Jag kan också tänka mig att jag hamnar i situationer då mina pengar är slut och jag tvingas bo i vildmarken tills jag lyckas ordna det för mig på bättre sätt.
Resan kommer sträcka sig över minst några år, och vara en livsstil i början av mitt liv. Det är den livsstil som jag tror på därför att den kommer lära mig mest, ge mig flest erfarenheter, och låta mig slippa Sverige/den svenska vardagen. Utöver europa skulle jag gärna upptäcka syd-America t ex.

Jag planerar även att filma mycket under resans gång, då jag är filmintresserad och nån gång vill arbeta med film/teater.

Jag kommer ta studenten med hyffsade betyg, jag har alltid haft lätt för mig i skolan. Men jag har inte pluggat mycket, det ligger inget slit bakom betygen trots att de är omkring VG i snitt. Jag går på en mycket krävande skoa, min prestation skulle säkerligen värderas med högre betyg på en annan skola. Jag var ett tag påväg att strunta i sista året på gymnasiet, men beslutade mig för att slutföra de i egen vinnings syfte. Jag känner att jag lär mig viktiga saker som jag kan ha nytta av. Jag tror däremot inte att jag kommer behöva betygen när jag söker jobb, högskola kommer jag kanske inte att gå, gör jag det blir det inte i Sverige.

Efter att jag nu tar studenten blir det av till lumpen. Jag gör det för att jag helt enkelt tror jag kan ha mycket nytta av den kunskap jag får. Nu menar jag kanske inte kunskapen om hur man skjuter med en k-pist, utan snarare kunskap om mig själv som person. Vad jag klarar av.
Dessutom vill jag lära mig om omöverlevnadsstrategi och vildmarksliv, detta måste jag lära mig någonstans då jag planerar att åtminstonde för några år leva det liv många talar om i denhär tråden.

Det är naturligtvis inget nytt att unga män vill slita sig loss från sin vardag och se världen, inte gamla män heller för den delen. Jag mins inte var jag hörde dehär, men det var på Tv, och diskussionen berörde just detta.

"Om en ung man vill ut och upptäcka världen, så måste man låta honnom göra det"

Detta kan låta som ett ganska självklart och tråkigt citat för många här, men när han sa det så var det någonting i mig som ingav känslan av just det, självklarhet. Det är självklart att jag måste få göra detta om jag känner ett strakt behov av det. Jag skrämdes också av att så många människor kanske aldrig vaknar som jag just gjort, utan lever kvar i tron att de måste leva efter samhällets vägvisare.

Men ska jag leva ett liv, så tänker jag inte låta någon säga åt mig att det ska se ut såhär: Dagis till 7år - skola tills 19år - högskola tills 24 år - arbete tills 65år.

Jag tänker inte låta intellektuella människor tänka åt mig och säga hur jag ska leva. Det finns många fler vägar att nå framgång, egen framgång.

"Den största illusionen är när människor som inte tänker själv, fortfarande lever helt övertygade om att de tänker"

Jag vill tänka efter själv vad jag verkligen vill, jag vill göra mina misstag.

Närmast ska jag surfa på den Franska och Spanska nord kusten hela sommaren när jag och min kompis ska bila i en skrothög ner. Ca 5 lax på fickan, varsit fiskespö, och varsin surf bräda.

/Lasse lindh

Nej fan. Pais vasco e sketnice, här händer inte mer än nån annanstans. jag ahr inte hört nåt om ETA (måste vara det du tänker på Visst ibland ser man lite poliser stanna än och annan bil på jakt. Men det e ju ren rutin som svea med..

Ofan du kom hem allså. trodde du skulle vara borta lite längre. Men din andra dröm då? Att vandra ner till portugal? Fet nice dröm allså.. Hade också velat göra det, men man har så mycket drömmar och så lite tid...

Det jag menade med ensam var typ.. Allså, det spelar ingen roll hur många vänner jag har, hur gott jag än tycker deras mat och kultur är. Det är fortfarande inte den kulturen jag växt upp med, Därmed att man kanske känner sig lite ensam ibland. fast... yeye jag älskar Vasco, .. tar väl bara lite tid till att komma in i språket perfekt, och kunna leva utan västkustsallad

Men jag beger mig ut på vandring nästa år. Visseligen bara 1-2 månader med en tjejkompis. Från Bilbao längs med pilgrimsstigen till Santiago. Ska bli nice. har redan införskaffat mig mitt munspel och lärt mig spela "Bob Dylan - " funderar på att ta upp en gammal ungdoms-ovana, typ puffa gräs hela vandringen med..

Men vettefan om det inte påverkar mig, kan ju inte ens ragga chicks då. och pilsner e så jävla tung att vandra runt med även om det hade varit det fetaste. hehe

Sen så har jag varit sugen på att ordna en fet cykel, med bekväm kärra bakom, och dra igenom europa, med en-manna tält och allt praktiskt, fixa en riktigt seriös planerad resa.. men den kommer nog när jag hamnat där jag trivs...

haha vet inte om jag ska vara glad eller ledsen för din skull emd alla projekt. Men det verkar vara självförvållat och isf är jag glad. haha Ja, det vill jag höra, vad har du ställt till med? Gjort en "zakke" e alltid NICE. e man bara lite positiv så handlar det egentligen bara om att man stänger en dörr (slås igen av en sjuhyndars kraft) men så många fler dörrar öppnas.. Always look at the bright side of life .. La la, laaa lalalal.. *nynnar för fullt nu*



Tackar, fast det e inte bara jag som bara dragit och till dig, Vad väntar du på? jobba spara och dra, vem vet vad som väntar runt hörnet?

Shit hur har jag missat dig? Vart ska du ? Hur går det? och kan du hålla oss uppdaterade??

Till alla andra som jag missat, Länka bloggar, pallar ni inte bloggar, lägg in en story här då och då? *

Denna tråden är det många som satt sina präglar i nu.. SÅåååå NICEEEeeee...

Lyfter på hatten för er alla som har åkt, kommer åka och återvänt... Sikken frihet det är, och vi alla ör fortfarande unga, Do it!

Sen alla grabbar som återvänt. Dom som inte fick det på silverfat är det dubbelt upp för. Först lämna allt... sen komma tillbaka till noll. det e inte lätt det heller Beroende hur pass polerat silverfatet är haha


Buena Suerta Amigos...




Edit : Quotade Mr D. och tillägger följande:

Vem Är Griniga Gubben??

Jag sitter med precis samma tankar som trådskaparen.

Är 21 nu och har blivit varslad på jobbet för 4 månader sen och går hemma på a-kassa. Och söker jobb som bara den men får inget.

Då Kom jag och tänka på alla unga som bara drar när dom pluggat klart och vilka upplevelser dom ska vara med om!

Som sagt om man nu skulle sälja lägenheten för att ut och resa ett tag.

Var sakll man åka? hur kommer man undan så billigt som möjligt? Ös på med tips =)

Att mina projekt är nedlaggda är ganska självförvållat. Jag orkade inte bry mig och höll aldrig vad jag lovade, och jag bryr mig inte nu heller. Jag höll på att komma för långt, inte för att det är fel att komma långt, men jag brann inte för det och ville inte lägga ner mer tid och engagemang. Men jag vill nog inte att fler dörrar öppnas kring det här projektet, aldrig mer seg politik för min del. Jag sörjer knappast att det här projektet är nedlagt, jag skrattade bara åt allt redan från början.

Men jag har alltid varit inblandad i olika saker, mest musik. Leder redan en grupp yngre personer, och är även med i ett par till. Men jag har spelat och ägnat mig åt musik sen jag var liten, så det är inte något nytt. Men jag har lätt för att påbörja saker utan att avsluta dem, ibland blir folk sura men varför ska jag bry mig om jag ändå inte vill veta av dem?



Vad?

Jag har läst en del du skrivit, missförstå mig inte men jag tycker det är mycket snack om att dra hit och dit från din sida...önskar dig det bästa och att du tar mod till dig och förverkligar det som du verkligen eftersträvar, lycka till.

Flytta utomlands rekommenderas varmt
Ar overlycklig over att antligen ha kommit ivag pa vad som verkligen kanns som permanent basis. Har etablerat mig finfint och tar sma stapplande steg in i det mycket annorlunda samhalle som jag numera ar en del av och verkligen kanner att jag kommer vara kvar i lange.

Det ar absolut inte latt mentalt att overge allt man ar van vid och uppvaxt med - for mig kravdes det en riktigt rejal spark i roven i form av extrema trakasserier och ett forsok till totalt justitiemord av svenska staten.
Jag har visserligen bott utomlands ett ar tidigare, men da kandes det inte alls som att man skulle bli kvar pa samma satt utan snarare som att man var hemifran tillfalligt for att uppleva nagot nytt .

Men nu kanns det verkligen som jag ar nagonstans dar jag hor hemma, vilket det aldrig riktigt kandes som i Sverige nar jag tanker efter.
Nar jag var tillbaka for rattegangen sa kandes verkligen allt helt fel. Sa otroligt sterilt, trakigt och reglerat. Varnings- och forbudsskyltar overallt. Staten detaljstyr alla detaljer i ens liv - bade ekonomiska och rent personliga.
Storsta gatorna i Stockholm kandes helt ode jamfort med minsta bakgata har. Folk gar runt och verkar helt doda inuti och ar livradda for nagot annat scenario att jobba kvar pa samma stalle tills de gar i pension.
Att inleda en konversation med en framling betraktas narmast som ett brott som renderar atal for brott mot manskligheten.

Samt den varsta misar och lidande jag nagonsin sett, atminstone rent kvantitativt, namligen folks ansiktsuttryck pa kollektivtrafiken pa morgnarna.

Barerna har snorkiga dorrvakter man far overtala om att bli inslappt istallet for folk som star utanfor och forsoker overtala alla forbipasserande om hur bra barens specialerbjudande/happy hour ar (Fa var tredje ol gratis hela kvallen! Alla groggar kostar endast NNN!). Ciggen ar svindyra och har stor varningstext fran das Volkgesundheitinstitut. Att roka en joint pa gatan ar helt otankbart och att ens gora det i ens eget hem ses som ett allvarligt brott som renderar tvangsmassigt blodprov - ett klockrent brott mot lakareden for den lakare som utfor det.

Jag har inte flyttat hemifran. Jag har antligen funnit ett hem.

Intressant läsning, vart har du din bas nu?

Har faktiskt också planer på att sälja det man har, få ihop en klumpsumma och bara ge sig ut i världen och nästan försvinna ifrån landet. Vore väldigt intressant om man kunde få något jobb i antingen något bananland i Sydamerika eller kanske hamna ute i bushen någonstans i Asien. Ni vet, där man lever enkelt, folket är glada för ingenting och det är härligt väder året runt (ja.. regnperioden kan ju vara lite tråkig). Detta ska jag någon gång uppleva.

Tackar! Mycket snack är det allt från min sida, men jag vet ju inte vart jag vill åka, jag har ingen aning:o Nya budet är Belize. Någon som vet något om Belize? Jag har alltid snackat om Brasilien, men Belize har allt som Brasilien har, fast finare natur och inte alls samma kriminalitet. Dessutom växer turistindustrin, och naturen är ju underbar där. Det verkar tyvärr hyffsat svårt att få jobb där, lite som Sverige. Ja, de kan faktiskt konkurrera med svenska skatter också Enda anledningen till att inte dra dit.

Men ibland kommer känslan av att strunta i allt, bara lämna allt och ge sig av. Kanske ta ett jobb på en kibbutz i Israel eller något annat som ger lite mat för dagen.

Jag har flygbilljetter till Tunisien i sommar, de är redan bokade. Passande nog ska jag hamna mitt i ett bröllop därnere också. Kamelherrarna kommer dessutom ägna en hel vecka åt att gifta sig, så det blir nog ett bastant bröllop Återigen, bara en dum grej som har lett till en annan och det skulle inte förvåna mig om jag tar över som Tunisiens president i sommar. Allt kan hända! Men som jag har tänkt så struntar jag kanske i returbiljetten, eller bara bokar om den. Är det bra i Tunisien så kan jag ju stanna där, men jag tror knappast att jag kommer att trivas i ett arabland. Ett annat alternativ är ju att jag åker hem till Sverige, reder upp allt med jobb och gör rätt för mig innan jag sticker för gott.

Men den stora gåtan, var kommer jag att trivas? Jag ska tänka på dina ord. Kanske är det bara att sticka, trivs jag inte så reser jag till ett annat ställe.

Helt seriöst, trodde först jag hade skrivit det där själv. Du kunde lika gärna ha varit jag, om man bortser från lumpen som inte blir av för min del.

Jag är inte ensam.. Häftigt.

Vi kanske ses nån gång där ute, jag är rätt lång och intressant. Säg hej

Jag tror det är en fråga om vad man är villig att offra. Om man kan leva med i största allmänhet nedsatt standard tror jag att man kan leva billigt i alla länder.

Har hört att Indien är ganska billigt, se min tråd.

Det är en balansgång mellan komfort och snålhet, som verkar vara tämligen individuell.