Ursprungligen postat av babylonzooo
Tjena gott folk, härlig tråd att läsa. Var inom europa skulle ni rekommendera att leva om det enbart var för att just leva med bra livskvalitet?
Jag har egen firma och pendlar till kunder inom EMEA området så jag bryr mig inte om arbetsmöjligheter där jag bor, men ett krav är hyfsat bra kommunikation till flygplats. Har provat Grekland men kan inte se mig leva där nere. I dublin blev jag döless på klimatet. Bor just nu i London, gillar utbudet av grejjer att göra i stan och skattereglerna för non-doms men söker mer sol, glädje och natur. Sneglar klart söderut, bland annat mot Malta, Spanien, Italien, Andorra och Schweiz. Snackar bara engelska och tyska men villig att lära nya saker.
Gibraltar och Malta är engelskspråkiga. Ett klassiskt tillhåll för intressanta individer som tröttnat på väst är Tanger i Marocko - mycket nära sydvästra Europa. Finns även en spansk enklav i Marocko, men du har ju privat sjukförsäkring så om det är EU är alltså strunt samma. Har personligen erfarenhet av att bo på Fuerteventura, och jag kan rekommendera det starkt. Har även kollat in Gran Canaria en del och det finns mycket gott att säga om det också. I sydöst känner jag en som köpt lägenhet i Istanbul och berättat mycket om det; kan nog vara en bra investering, även om kulturen är lite av en... komplikation när det gäller att leva där. Sedan så är vintrarna iskalla. Madeira kan också nämnas, med överkomlig båtförbindelse både till Portugal och Spanien, och där kan det nog vara hyfsat många som snackar engelska pga. turismen.
Andorra är ett fantastiskt land och min kandidat nr. 1 när det gäller att välja land själv. Däremot så skulle jag inte precis rekommendera det till andra, med tanke på att det är väldigt litet och begränsat. Å andra sidan så har man metropolen Barcelona på ett par timmars avstånd med buss/bil. Vettigt om man inte behöver känna att man befinner sig i händelsernas centrum varje dag. Jag älskar ju riktigt långa promenader i naturen, tystnad, ett slags tristess om man får använda det ordet (förutsägbarhet kanske är bättre). Livskvalitén är 100% och Schweiz har inte mycket mer än naturskönheten att sätta upp, enligt min personliga åsikt och erfarenhet. Allt är billigare, särskilt njutningsmedel som choklad, cigarrer, sprit. Återstår för mig att upptäcka det lokala käket, jag käkade mest burgare osv. eftersom jag inte hade tid att leta. Tror även att det möjligtvis är större i övriga Catalunya. Andorra kom till som ett resultat av ett brittiskt löfte om ett självständigt land för katalanerna, kulturen är nog starkare i resten av regionen. Däremot är det bra och vettigt folk rakt igenom. Landet har också en stor arbetskraftsinvandring från det relativt fattiga Portugal. Fine, liksom, det är ingenting jag tror att man direkt störs av. Det är inte alla som talar engelska, men frekvensen är mycket högre än i både Spanien och Frankrike. Katalansk litteratur publiceras i trilinguära utgåvor; katalanska, spanska - och engelska. Nästan alla verkar däremot kunna franska. Min känsla efter att ha känt in Andorra var "fan, det är
så här det ska vara". Beror väl mycket på att det är 0 kriminalitet och arbetslöshet, plus att det är tämligen liberala vibbar överhuvudtaget. Någonting som måste upplevas.
Ett annat tips är Rivieran (typ mellan Nice och Genova). Var som helst där är det kanon. Vad kan man säga, små fiskebyar med lugn och ro (utom i augusti/september i vissa fall kanske) med fantastiskt genuint käk (bl.a. kommer peston därifrån, men du vet inte vad det är förrän du testat den färska som de säljer i små butiker runt omkring i själva Ligurien), vackra kvinnor, solen, turkost hav, små stränder där man kan ligga helt ensam, fantastiska naturområden m.m. Rätt bra atmosfär, man känner att ribban sitter ganska högt ändå och det är typisk italienska
västliga vibbar som gäller. Det går en story att den första banken i världen grundades i Genova, men det är ju en typisk lokalpatriotisk skröna. Däremot lär det vara sant att England tvingades använda den genovesiska flaggan, Croce di San Giorgio, när de kom förbi med sina fartyg vid den extremt viktiga hamnstaden Genova. Kulturladdat som in i helvete i Genova alltså, kåkar från 1500-talet och barock så att det skriker om det. Nietzsche bodde i Ligurien och skrev delar av Zaratustra där. Men det riktigt fantastiska som händer där är inte omskrivna och historiskt kända grejer, utan det är njutningen av livet. Sedan så ser folk på den italienska halvan lite ut som svenskar, utan alla baltiska och slaviska dragen jag kan tycka att många svenskar har idag - antikt blonda och blåögda på något sätt skulle jag säga. Glöm att prata engelska dock. Återstår för mig att upptäcka den franska delen närmare; ska vara där hela våren hoppas jag ( (på en franskakurs).
Språket där är ju språket med stort S, olika romanska språk då, med latin och grekiska i grunden. Att lära sig kommer av sig självt, det är ju självklart att man ska kunna det här, inga konstigheter. Och jag själv har dessutom utvecklat ett starkt intresse för klassisk litteratur och historia, och en smak för det sydeuropeiska, vilket jag tror är lätt hänt, och då blir det ännu lättare med språket. Det är väl värt det; du öppnar dörren till en värld full av rikedom på alla plan. Som sagt, maten, konsten, litteraturen, arkitekturen, historian osv.
Där tycker jag att Bratislava kan ta sig rätt hårt i jämförelse. Men å andra sidan vet jag att det är många som sålt sina bostadsrätter i Stockholm och numera lever som "ekonomiskt oberoende" i Polen och tycker att det är toppen. Men fy fan att behöva se de där slavfejsen varje dag, och höra deras obegripliga kackel, som väl aldrig gjort en enda jävel glad så länge det funnits. Vidrigt översaltat skitkäk också, med konserver som huvudrätt. Fattigdom och kriminalitet, och ortodox katolicism (det är det ju ingen som håller på med i Norditalien och Frankrike). Tur bara att de har öl och vodka... Så deprimerande att man lika gärna kan flytta till Sibirien.
Wien kan nog vara intressant dock, av flera skäl. Har ingen erfarenhet från Centraleuropa. Det skulle inte skada att tillbringa en semester där, men jag är nog mest glad om jag slipper vara med om det mer än så.
Åk till
Gibraltar, åk till
Andorra, åk till
Rivieran, åk till
Malta... Andorra, Gibraltar, Monaco och Malta är välkända för bra skatte- och bankpolitik (nåja, vet inte om Malta är så väldigt bra egentligen). Och även för bra politik inom många andra avseenden, och för hög livskvalité.
Angående flygplatser så är den nära var du än är på Malta, kostar max 10 SEK att åka dit med buss. Rivieran har du nära till många flighter i Nice, men också på förvånansvärt många mindre franska orter där flygplatserna är rätt så bra trafikerade, på italienska sidan har man Genovas flygplats, och Milanos flygplatser, det är även nära till Pisas flygplats. Bra strategiskt läge om man ska ha nära till flera hyfsat aktiva flygplatser. I Andorra har du en buss som går direkt både till flygplatsen i Toulouse och till den i Barcelona, samt en buss till Girona för vidare anslutning med den lokala flygbussen. Gibraltar har en egen flygplats, och tur är väl det höll jag på att säga. Det verkar jobbigt att komma därifrån eftersom det inte går några tåg direkt till större städer med aktiva flygplatser, som Cadiz och Marbella. Kanarieöarna har bra flygförbindelser också, om du bor i någon av de större städerna så är det bara att ta buss/taxi billigt så är det max. 30 minuter dit. Har inte centraleuropa rätt kassa flygförbindelser?
Vad mer ska man säga... Det är bra att vara insnöad på sydvästra Europa, för det är något av det bästa den här planeten har att erbjuda. Centralamerika och Västindien är klassiker om man vill fly från skiten, men fattas det inte någonting där? Någonting som heter själ? Sandstränder och svindyra villor där det bor kändisar, jaha... Sydeuropa (västra då, självklart) måste vara bästa platsen man kan ta sin tillflykt till. Säger det till alla anglofiler i tråden också - testa Sydeuropa för fan. Det kanske är lägre lön, kanske, men det är bättre valuta för pengarna - om man bara vill dra någonstans.