Tror han befinner sig i landet Starcraft 2.

Hello guys, ja, jag lever fortfarande. varje gang jag har sagt till mig sjalv att jag ska uppdatera traden sa har nagot kommit mellan... sorry for det, for javla mycket har hant mig det senaste aret(????) for att jag ska hinna/orka skriva allt har i en uppdate, sa har kommer en extrem expressversion.

Om jag minns ratt sa var jag i turkmenistan i januari 2010, det varade inte lange da det ar ett skitland och man har inte en chans att gora nagot som invandrare dar... sa jag tog mig darifran sa fort jag kunde och akte vidare osterut, jag talade med sverige och fick ett pass skickat till mig, darfor att jag inte skulle komma in i kina utan pass, och jag ville dit , sa i mitten av mars i ar sa var jag i peking, det ar en maktig stad! Men jag trivdes inte dar da det var pa tokt for stort for mig, och man ar tvungen att ha ett arligt jobb for att kunna gora nagot. jag hade en hel del pengar da som jag hade vunnit pa betting, da jag alltid varit bra pa det. sa jag tog mig till phillipinerna och manilla, underbart land och annu underbarare stad, har en polare som kommer darifran och jag kontaktade honom i schweitz och fick bo med hans bror ett tag. Men i juni trottnade jag pa att ha ett sa segt jobb som polarens brorsa hade fixat till mig, var ett ok betalt kontorsjobb, fick det for att jag var vit och visste hur man skickade mejl, det ar tydligen prestige att ha vita arbetande for sig i sydostasien... fick alltid folja med chefen pa middagar/tillstalningar och sa visade min chef upp mig for de andra cheferna och kallade mig for sin assistent... fornedrande som fan.

sa nar jag hade en del pengar i juni tog jag flyget till London, men jag skulle aldrig vilja bo dar sa jag stannade dar i bara 4-5 dagar, sen tog jag ett flyg till Rio de Janieiro, hajkade runt i brasilien i ett par manader. sen sa kom en polare pa en ide, jag och nagra andra som hade traffats i brasilien, de var lika lost som mig, bestamde att vi skulle packa vara vaskor och kora en bil runt sydamerikas kust, for att sen aka upp i USA, vi tankte att det inte skulle vara nagra problem eftersom vi alla var vita europeer och ingen hade nagra droger eller andra farligheter pa sig, sa vi akte runt i 2 manader och bara upptackte och chillade, sen tog vi oss in i usa via mexico helt utan problem(???) och nu har jag vart i lilla seabrock (Texas) i ungefar 1 manad, och jag trivs som fisken i vattnet, jobbar for tillfallet i en convinience store, men jag och mina 3 kumpaner har storre planer an sa, vi ska norrut, mot kanada och starta nagot litet foretag dar, sa fort vi kommer at lite pengar och en bra idee.


Sa, fraga vad ni vill och jag ska svara, har tillgang till dator och internet i stort satt varje dag nu, sa traden kommer att uppdateras ofta.

PS: Alla som kommer skrika troll nu kommer jag ignorera, bara sa ni vet.

Hittade en fraga!
Du ser svaren i min senaste text, jag hittade nagra kumpaner som var pa liknande resa i sydamerika.
Jag var verkligen less pa samhallet i sverige, som sket fullstandigt i alla svenska medborgare och gullade med invandrarna. Ville val kanske bevisa att inga andra lander ar sa gulliga mot invandrare utan pass/pengar/bekanta i landet. och jag har ju bevisat det lite iallafall.
Och jag ser att din fraga inte ar exakt ett ar gammal, men det har gatt ungefar 10 manader och jag ar i usa nu. tror nog att jag kommer vara har om 2 manader ocksa, eller kanske inte, vem vet.

I salute you

Så jävla grymt gjort, lycka till i fortsättningen och hojta till om du har vägarna förbi Japan

Skön storry!

Antar att du inte har några planer på att besöka Dakar (eller Afrika övht), men om du gör det tror jag du skulle trivas och ha mycket att diskutera med dina motsvarigheter här. Många av de på min skola (främst biståndsarbetare) har de mest enastående äventyr bakom sig... och framför sig.

Ett litet axplock:
* En finlandssvenska som har varit biståndsarbetare i så många länder att hon slutat räkna i exakta tal.
* En amerikan som ska stanna här och göra utvärderingar av Västafrikas biståndsarbete i minst tre år framöver.
* Ett par från Färöarna som ska iväg efter nyår och jobba i en by i Mali i minst fem år.

Hor av dig om du kommer forbi LA pa din vag till Canada, sa jag far bjuda dig pa bira.

Finns väl inte mycket mer att säga än "Grattis!".

Man blir otroligt inspirerad av att läsa, tack så mycket för att du tar dig tid att skriva här! Planerar själv min resa nu och det känns jävligt skönt att läsa dina poster och det gör att man orkar hålla ut!

Låter intressant, vad har biståndsmänniskorna för bakgrund egentligen?

Allt möjligt. Präster är rätt vanligt i o m att många biståndsorganisationer är kyrkliga. Sjuksköterskor förekommer en hel del också. Har även träffat en och annan journalist.

Många (framförallt de yngre) är här på utbyte, vilket betyder att de först pluggar språk i Dakar och därefter gör någon form av volontärarbete i någon by. Vissa av dessa har blivit så förälskade i livet här att de blivit kvar. Har man väl fått in en fot är det nog inte svårt att hitta någon liten arbetssyssla kan jag tänka mig.

Jag trodde att man inte tog in så mycket yngre människor i de seriösa organisationerna utan mer ville ha läkare, sjuksköterskor eller andra med relevant utbildning.

Alltså en bekant som sa "Nä hörrdu, nu lämnar jag Sverige för gott och kommer aldrig tillbaks" bara sådär spontant?

De skall ha eloge som tog det initiativet isåfall, framförallt om det lyckades bosätta sig utanför Europa.