Du oroa dig för mycket, om du ska landa flyget i Kuala lumpa (hur fan man stavar det) så är det bra priser på datorer med internationell garanti och därifrån kan man starta sin resa som ett exempel.

Många av vandrarhem bruka ha trådlöst internet men det jag menar är, ibland situationer som du har fått en jävla sketrenna som vara i flera dar eller att du orka inte vara ute och kolla runt, kan vara skönt med att använda laptop för att bara se på film, musik.

Sen en tips till, om du ska dra till Sydostasien, växla dollarn när det som lägst, du får bättre ut med saker i fattiga länder eller växla in i svarta marknaden...

Sanningen det är dyrare att resa runt och forska fram än att bo minst2-4v på samma ställe (discount).

Vart har du funderat att resa?

Orkar inte skriva så mycket nu.

Men kan tipsa om en tråd som gjordes 2009. En vid namn piratpirat stack utan en krona och har uppdaterat titt som tätt. Helt fantastisk resa om en som verkligen stack och har besökt massa ställen.

Hans inlägg börjar på sidan 2, så du behöver gott om tid för att plöja dig igenom och hitta hans uppdateringar.

https://www.flashback.org/t857739p2

Tänkte att det skulle vara lite som inspiration . Du behöver egentligen inte mer pengar än vad du redan har nu.

Gör det! Stick ut i färden och se dig omkring lite. Skaffa lite livserfarenheter!

Det är nu du har chansen att göra en sån grej! Var ärlig mot din morsa och säg som det är, vill hon inte lyssna så skriv ett brev.

Det låter för bra för att vara sant, men har hört att boende kan vara väldigt billigt där. Men det finns ju andra omkostnader att ta hänsyn till. Billigare än många andra länder är det ju i alla fall!

Det låter för bra för att vara sant, men har hört att boende kan vara väldigt billigt där. Men det finns ju andra omkostnader att ta hänsyn till. Billigare än många andra länder är det ju i alla fall!


Jag tackar dig oerhört för en mycket viktig läsning. Precis vad jag behövde läsa just nu, känner mig så desperat och intolerant så det går inte att uttrycka i ord. Jag vill inte vänta för jag är rädd för att bli fast/må sämre av miljön och pressen på att åka. Jag vill inte vänta för jag har inget vettigt sätt att fördriva tiden på utöver skolan.

Är inte rädd för att inte få jobb som sagt. Levnadsstandarden jag nöjer mig med (med det menas vad jag vill ha när/om jag kommer hem till sverige) är mat, vatten, skithål/toa, tvål, någon form utav dusch, sovplats. Jag behöver inte så mycket och har aldrig gjort. Använder inga saker alls. Konsumerar mat, toapapper och hygienartiklar. No more no less. Hade gärna skaffat egen lya och möbler och sånt i framtiden (någon gång om många år), men det får bli om man har råd. Annars är ju kollektiv en lösning. Tv är ett bra tidsfördriv för det mesta, när man ändå känner att man sitter och väntar på att åren ska gå, datorn likaså.. Men inget jag vill vara beroende av och det är jag absolt inte heller.

Ett jobb med ca 15-20.000 i lön hade nog räckt för mig. Låter som en naiv barnrumpa, det vet jag.

Ditt inlägg avskräcker faktiskt lite. Men är bara extremt ambivalent, har inte ändrat mig eller så..

Kan man plugga på resande fot, någon som vet? Fattar såklart att jag lär ägna mig åt att överleva på heltid, men jag tänkte mer om det ens är möjligt att läsa gymnasiet på det sättet? Typ mobilt gymnasium..

Kära flashback, jag har just spenderat två timmar gråtandes framför spegeln. Har inte gråtit på flera år. Fick ett psykbryt. Mitt liv är totalt vedervärdigt och jag vantrivs. Jag älskar tanken på hur jag vill leva. Jag är kär i ett ideal.

Det är inte ouppnåeligt, faktum är att jag kan genomföra det nu. Ögonaböj. Jag vill sälja allt jag äger. Jag hatar att äga saker, hatar att konsumera, hatar att få saker. Jag vill bara existera.

Jag har för tillfället exakt 66 tusen kronor på mitt bankkonto. Jag kan få några lappar mer om jag säljer dator + kläder (bor med mamma så kan inte sälja saker som mikro, tv, soffa osv).

Jag vill bara köpa en enkelbiljett och resa runt i världen och bo på vandrarhem/bo billigast möjligt/vara luffare och njuta av saker som jag egentligen vill ha. Känslor. Frisk luft. Möten med människor. Natur. Andra kulturer. Asien. Afrika. Tropiska länder. Alaska. Nattklubbar. Tält.... livet.

I min bakgrund finns mycket strul. Jag är en mentalt stark person med ett numera läkt psyke. Jag har fortfarande någon form av (allvarlig) ätstörning dock, men den har blivit en så stor del av mig att jag inte längre mår dåligt av den. Den bara "är". Förutom min akilleshäl, dvs maten, så är jag väldigt envis, uthållig, viljestark och autonom. Jag vill inget hellre än att få leva fritt.

Det som håller mig tillbaka är min löjligt goda relation till min ena förälder. Vårat band är så starkt att jag undrar om jag har kvar navelsträngen. Då jag gått igenom mycket svåra saker och alltid haft min mamma där så har jag t.o.m kommit att älska henne mer än mig själv. Det kanske låter vackert men det är ett rent helvete. Värderar hennes lycka mer än min och vågar inte såra henne med min dröm. Men jag måste jaga min dröm.

Jag är så jävla djup. Hon är inte det (hon är inte dum, absolut inte, men hon överanalyserar inte livet som jag gör och förstår mig inte alls).

HUR vågar jag? BÖR jag? Jag är arton, myndig, relativt rik. Har inte gått ut gymnasiet och vill inte heller det. Det skrämmer mig att jag kanske aldrig blir något, att jag kanske lämnar en lovande framtid bakom mig när jag sticker. Men drömmen går före allt. Jag vill se världen. Hur? Hjälp mig, jag är fast i ett liv jag inte vill leva. Jag lever som någon jag absolut inte är och inte vill vara.