Stort tack Cyco Miko, Motvillig, Nickname och Leenie för era svar!
Jag måste nog säga att jag förstår tanken med att ta till sig så mycket av det australiensiska som möjligt när man väl har flyttat. Som tur är är min kille (pimp, haha) väldigt intresserad och fascinerad av det svenska och Sverige och kommer nog vara den som propsar på att få delta i diverse svenska högtider.
Det som jag tycker är tråkigt är att mina föräldrar, syskon och vänner inte kommer att kunna hälsa på så ofta som jag skulle vilja, "det är ju inte direkt London", som min far säger. Avståndet och tidsskillnaden är det som de flesta Swaussies jag varit i kontakt med påtalar som det allra jobbigaste.
Det som jag upplevt annorlunda när jag varit nere och hälsat på är att min killes kollegor och deras fruar tycker att det är jättekonstigt att jag vill jobba när jag kommer dit. Det behöver du ju inte, du blir ju försörjd, tycker de (på äkta pimp-manér). Men ni har ju tidigare berättat om att det är lite annorlunda vad gäller jämställdhet. Det faller dem inte in att man vill jobba för sin egen skull och för den personliga utvecklingen!
Men, men, jag lovar som sagt att dela med mig här av mina erfarenheter och kommer garanterat att fråga er om råd :-)