Omöjligt?
1. Skaffa dig en utbildning.
2. Skaffa jobb på ett amerikanskt bolag med verksamhet i Sverige.
3. Efter ett år, sök en intern tjänst på samma företag i USA.
4. Ansök om L-visum, tar 4-6 veckor.
5. Flytta och ansök om green card direkt.
6. Ha ditt green card efter ytterligare 6-12 månader.

100% uppnåeligt för alla normalbegåvade som vill.

När jag var liten och såg mycket på film hade jag väl en illusion om att bosätta mig där nån gång när jag blev vuxen.

Idag är jag vuxen och känner absolut inget sug att flytta dit. För USA är inte som på film, det är ett land med en otrolig fasad (måste ju vara världsrekord). Städerna är sunkiga och förfallna (låt inte den fina bilden av downtown lura dig, i ytterområdena ser det ut som skit minst sagt). Segregationen är ENORM och har du inte stålarna till att bo i ett övre medelklassområde så kommer du bo bland massa drägg.

Amerikansk college är säker jättekul om man känner för att betala närmare 100.000 kr i terminsavgift (något du helt slipper i Sverige).

Fri sjukvård glöm det. Försäkring går att fixa, men det är skitsamma för många knegare - försäkringen är dyr.

Vill du åka nånstans måste du ha bil. Finns ju såklart lite bussar här och där men dessa är fulla av hemlösa, pundare och kriminella. Inget du vill sätta dig bredvid.

Det är denna allmänt otrevliga stämning i USA som gör att jag verkligen känner noll behov av att flytta dit. Resa dit kan jag absolut göra nån gång då och då, men bosätta mig permanent är inte aktuellt.

Det som USA kan få plus för är deras natur och landskap på västkusten!
Men det är egentligen det enda goda jag har att säga om USA.

Du har sällan homogena områden som du antyder. Downtown är ofta en blandning av gamalt och nytt, det finns nya kontorsbyggnader/höghus och fina hotell, men några kvarter bort kan det ligga betydligt äldre byggnader, och då kan kontrasten göra att de äldre byggnaderna ser "sunkig" ut, precis som om du ställer utt hus från Gamla Stan bredvid ett nybyggt kontorshus i Stockholm.
Vad är din definition av "ytterområden"? Jag bor i ett område som heter Preston Hollow i norra Dallas, ca 15 km från downtown Dallas. Jag skulle knappast kalla det "ytterområde", men det är möjligt att du gör det.
Där jag bor finns allt från stora sprillans nya miljonvillor till vanliga småvillor byggda på 50- och 60-talet, hyreshus byggda på 1980-2000 och bostadsrätter byggda allt mellan 1960 och 2020.
På andra sidan motorvägen är det helt klart lite sunkigare, hyreshusen är fler och brottsligheten är högre. Men det området ligger lika långt från downtown.
I många städer i USA är det inte avståndet från downtown som avgör hur sunkiga eller fina områden är, det är många andra faktorer som påverkar, främst demografi. I Sverige har du sunkiga områden som Tensta, Rinkeby och Rosengård, som är tämligen stora, medan motsvarande i USA oftast är betydligt mindre och mer avgränsade.


Så enorm är inte segregationen. Den är betydligt värre i Sverige. Det finns undersökningar som säger att i Sverige, när ett område kommer upp i en andel icke-svenskar på 4% så börjar svenskar flytta iväg från det området. Något liknande ser du inte i USA, inte på den nivån.
Du behöver inte alls bo i ett dyrt över-medelklassområde för att bo bra. Fast även vad du kanske klassar som "dyrt" är egentligen billigt med svenska mått.


Det är få college som har sådana terminsavgifter, du kan komma ner betydligt i kostnad. Men om du nu går en utbildning med den typen av terminsavgifter så får du sedan förmodligen ett välbetalt jobb. Tack vare att du får behålla betydligt mer av lönen efter skatt (och med en utbildning har du förmodligen också betydligt bättre lön än motsvarande jobb i Sverige) så har du faktiskt råd att betala tillbaka lånet på någorlunda kort tid.
Amerikanska studenter har i genomsnitt bara 30% högre studieskuld efter sin utbildning, jämfört med svenskar (trots att det är "gratis" i Sverige):
https://www.theatlantic.com/international/archive/2013/05/the-high-price...


Fri sjukvård finns (MediCare och MedicAid). Och om du är "knegare" så har du normalt sjukförsäkring via jobbet. Du betalar en mindre del av kostnaden, jobbet betalar resten. Jag betalar inget alls på mitt nuvarande jobb, på mitt förra jobb betalade jag $140/månad. Och då har jag en bra försäkring.
Du måste aktivt neka till sjukförsäkring för att inte få det via jobbet.
Om du inte har sjukförsäkring via jobbet (exempelvis om du jobbar deltid, mindre än 30 timmar per vecka) så kan du skaffa sjukförsäkring via MarketPlace/ACA. Kostnaden för premien beror på din inkomst, min son betalade till exempel $60/månad den vägen. Så inga enorma summor alls.


Ja, USA är byggt för att ha bil. Så alla har bil. Vad är problemet, menar du?
I städer som NYC, Boston och Washington DC har du bra kommunaltrafik, som "alla" använder, eftersom parkering kan vara dyrt och problematiskt inne i de centrala delarna (precis som i Stockholm). Så man körmed bilen till en infartsparkering (om man inte bor nära buss/tåg) och åker kommunalt därifrån.


Jag tycker Svenskar är betydligt otrevligare och mindre gästvänliga än den genomsnittliga amerikanen.
När var den senaste gången någon ny person började på ditt jobb, kanske flyttat från ett annat land eller en annan ort i landet, och du bjöd in den personen att fira påsk med dig, eller följa med ut på picknick med din familj? Sådant är mycket vanligt här.


Naturen är fin, inte bara på västkusten. Det finns mängder av State Parks och nationalparker, betydligt fler än i Sverige. Tror inte det fiunns något motsvarande State Parks i Sverige, för övrigt.

Något annat som är bra med USA är att man har möjlighet att tjäna betydligt bättre (och behålla mer av lönen), jämfört med Sverige. Förutsatt att man inte är lat, korkad eller obildad. Exakt samma jobb som jag har nu skulle ha gett mig en lön i Sverige (innan skatt) på ganska exakt hälften av vad jag tjänar här. Tittar vi på efter skatt blir skillnaden ännu större.

Men är man en bekväm svensk som vill att pappa Staten ska hålla en i handen, och man vill göra så lite som möjligt, då är Sverige absolut bättre.

När Joe Biden blev president.

Japp.
När den utvecklignsstörda idioten blevprasident så dog drömmen om en flytt...

1 år på High School i San Diego när jag var 18 år och senare 1 år jobb i San Francisco.
Sen var jag botad. Ingen dragning alls till detta land. Framförallt inte arbetsmässigt.

Som regel brukar den manlige svensk som trivs i USA INTE trivas särskilt bra i Sverige. Man kan göra en checklista för att se om man passar som Svensk Man i USA:

• Självförtroendet är gott och många svenskar stör sig på det. Du passar in i USA.
• Din amerikanska Engelska är utmärkt och du fixar det Amerikanska "flytet". Du passar in i USA.
• Du är utåtriktad och älskar att umgås med folk. Sitta vid en bardisk och snacka med andra män är precis din stil. Du passar in i USA.
• Det bor en Gentleman i dig, och ju "damigare" kvinnan är desto mer Gentleman blir du. Du passar in i USA.

Är du däremot blyg av dig som man, och allmänt osäker och tystlåten - Stanna i Sverige !

För 15 år sedan bodde man några år i Los Angeles när man pluggade på college. Den bästa tiden i livet. Minns fortfarande min första taxiresa från LAX till Santa Monica. Allt såg precis som det gjorde i filmer. Alltid förvånad utav hur skitig luften var där borta. Kranvattnet smakade klor. Inte undra på att folk alltid köpte vatten på flaska. Jag minns hur deprimerad jag var i Sverige och övervägde medicinering men jag hoppade det inför USA resan. Inte en endaste gång var jag deprimerad i USA under mina 3 år där. Ibland behöver man bara byta miljö.. miljöombytet förändrade mitt liv. Hade alla möjliga vänner från all världens hörn och alla färger. Vi trivdes kanon.

USA är ett land med enorma kontraster. Du har en massa hemlösa som ligger lite överallt på gatorna i Los Angeles. Ingen bryr sig om dem. Riktigt hemsk syn. I Sverige tjatas det så mycket om dessa individer. I USA gör man inte ett skit om dem. De har satt sig där själva från början även om vissa kanske har förlorat allting. Handlar inte alltid om droger.
Minns en gång när jag vandrade i centrala LA och vi passerade ett kvarter som bara bestod av juvelbutiker. Hur rent och fint som helst. Några 100-meter bort kom nästa kvarter. En massa hemlösa överallt. Sjuk kontrast.

Nog babblat om mina personliga minnen. Jag jobbar inom vården och kan flytta om jag vill men USA 2021 är inget land jag vill leva i. Annat var det 2007.

Bästa och sämsta med USA.

Bästa.

1. Människorna. Mkt trevliga och öppna. Du får kanske inte den djupa vänskapen men du är sällan ensam.
2. Du kan lyckas om du arbetar häcken av dig. Inte som i Sverige där folk glor arslet av sig om du är framgångsrik.
3. Klimatet. Nu skiljer det sig såklart mellan vart man bor men i Los Angeles regnade det 1 gång per halvår och det var sol nästan varje dag. Jävlar vad det påverkar ens mående. När det väl regnade så var det som världskrig. Bilolyckor. Försenade bussar, folk kom sent till sina jobb mm. Det var verkligen tramsigt.

Sämsta

1. Sociala tryggheten. Har du inte pengar i USA så är livet svårt. Säga vad man vill om skatterna i Sverige men här finns ett annat socialt skyddsnät även om det inte alltid fungerar så är det många gånger bättre än det som USA erbjuder som fattig. Har du pengar i USA kommer du inte finna ett bättre liv någonstans.

2. Vapenlagar. Under mina 3 år var jag bara med om en skottlossning i mitt bostadsområde. Rent generellt gillar jag det inte. Säga vad man vill om deras vapenlagar och deras förkärlek för vapen men inget som passar mig. Lägg till en del psykisk ohälsa och tillgång till vapen. Nä tack.

3. Dyrt som fan med boende. Jag betalade 10000 kr för att hyra ett rum. En vanlig lägenhet med 2 sovrum kostade 28000 kr i hyra varje månad. Det var i en gated community men då ingick gym, pool, jacuzzi mm. Vanligt att man har rumskamrater för annars är det helt omöjligt att klara det om man inte tjänar väldigt bra.

Gillar du segregation. Du kan passa in i USA.
Kapitalet före människan. Du kan passa in i USA.
Går på massa trams. Du kan passa in i USA.
Låg EQ. Du kan passa in i USA.
Mot jämställdhet. Du kan passa in i USA.
Fetma är status. Du kan passa in USA.

Ha,ha. Den var underhållande.
Vi kör en till:
Gillar du att få dina MANLIGA nöjen och rättighter tillfredsställda ? - Du passar DEFINITIVT in i USA !

Du har fel i att sunkiga områden i USA är mer avgränsande än i Sverige.

I stadsdelen Harlem i New York sker det rån väldigt ofta och nåt mord då och då. Och Harlem ligger i Manhattan, alltså promenadavstånd från finare delar i Manhattan.
Det finns även områden i centrala Los Angeles som du inte kan besöka utan att bli rånad eller nerslagen.

Tensta, Rinkeby och Husby i Stockholm måste du ta tunnelbanan till för att besöka. Det är inga områden du promenerar in i av misstag, utan du måste verkligen vilja ta dig dit för att komma dit.

Men grattis till att du hittat boende i fint område.



Skulle Sverige ha värre segregation än USA? Det är ett väldigt magstarkt påstående. Det finns drösvis med städer i USA där "hispanics" utgör en tredjedel av invånarna, bor dessa verkligen i samma områden som de "vita"?

Nog för att det finns segregerade områden i Sverige också, men dessa är relativt få jämfört med det stora landet USA.




Du kan få ett lika välbetalt jobb med en utbildning i Sverige utan att betala ett enda öre i terminsavgift. Varför lämna Sverige liksom?

Studielån är inte gratis nej, den kommer man inte undan med vart man än bor.





Problemet är att alla städer inte har bra fungerande kollektivtrafik, vilket ger fler nackdelar än fördelar. Alla har inte tillgång till bil av diverse skäl. Hur ska dem transportera sig? Dessutom är det trevligt att transportera sig med buss/spårvagn och njuta av utsikten/få diverse jobb gjort under tiden istället för att behöva köra överallt.





Svenskar är ett väldigt inskränkt och antisocialt folk, det håller jag med om. Men jag pratade mer om den otrevliga stämningen i USA överlag, än folket i sig. USA har sämre social trygghet, vilket ju inte är så trevligt.

Du målar upp en fin bild av USA och du nämner att du har ett välbetalt jobb. Ja, det kanske är just därför du trivs där? Men alla knegare som tjänar 8-15 dollar i timmen då? De säger säkert annat.
Som sagt, klassklyftorna (och segregationen) är högre i USA än i Sverige.

I Kalifornien förväntas "hispanics" vara i majoritet kring år 2030.

På många ställen är "vita" i minoritet. Jag trodde Connecticut var en relativt europeisk delstat, men när jag googlade på delstatens huvudstad Hartford så ser jag att inte ens 30% av befolkningen i staden är "white".

Mindre segregation än i Sverige? Ja tjena!