USA är ett U-land med ett guccibälte. Ville flytta dit tills jag blev vuxen och insåg att det landet är ett skämt.

Varför skulle man vilja bo i en polisstat där man kan gå in på en supermarket 24/7 och köpa ett skjutvapen? Och varför skulle man vilja vara omringad av amerikaner och amerika-älskare? Nej tack, jag kommer dö lyckligt av att aldrig sätta fot i det landet.

När jag var 12 gav jag upp drömmen då jag insåg att USA var historielöst och saknade äldre städer, därav all smaklöshet och bristande autenticitet. Men när jag var 58 insåg jag att Europa tyngdes ner av sin långa historia och sina gamla städer, därav all initiativlöshet och pessimism.

Idag vid 103, är det hugget som stucket var jag bor.

??? Den drömmen har jag aldrig haft. Eller rättare sagt: jag hade, för länge sedan, en fascination för pionjärtiden, "Vilda Västern". "Lilla huset på Prärien", Westernfilmer med bland annat Gary Cooper. Men då var det till just den perioden i USA jag ville flytta, och det var s.a.s. lite svårt...

Jag har aldrig gillat det moderna USA med stor fattigdom och sociala orättvisor, uppfattningen att fattiga _alltid_ har sig själva att skylla, och därför inte ska ha rätt till t.ex. mer avancerad sjukvård eller ens en skälig levnadsstandard, massor av skjutvapen i omlopp, kriminalitet och bisarra brott (även om vi har fått mycket av det hit också på senare år), vulgär kultur (som tar död på det klassiska, europeiska) och historielöshet. För att inte tala om de enorma problemen med landets judar (som styr väldigt mycket) och negrer (som begår en stor del av brotten, och tar upp en stor del av de sociala insatser som ändå finns).

Det finns även vissa drag jag ogillar hos enskilda personer (alla amerikaner har såklart inte samtliga de dragen): skrytsamhet, självhävdelse, högljuddhet, överdriven patriotism, en falsk, hysterisk och samtidigt grund religiositet, dubbelmoral, begränsad allmänbildning, en benägenhet att på ett översvallande sätt förklara evig vänskap till en ny bekantskap på en gång - och sedan försvinna/svika lika fort igen, etc. etc..

Har aldrig haft drömmen att bo där men nu vill jag knappt besöka det. Verkar pågå en masspsykos där borta. Enda som får mig att vilja besöka är för att se naturen.

För mig var det 2000, då jag blev erbjuden en tjänst där med vidhängande grönt kort och många fördelar.
Då fick jag tänka igenom för och nackdelar innan dess har man väl funderat lite vagt på vad en flytt skulle innebära.
Men då det blev ett faktum blev svaret att inte flytta och det har jag inte ändrat.
Så USA är inte på tapeten för mig däremot kan jag nog tänka mig andra länder.

Vad ska man till USA att göra egentligen? Är det endast pga Hollywoodfilmer eller?

USA är ett land för folk med pengar. Är ditt liv redan skit i Sverige (inga pengar, jobb eller utbildning) så kommer en flytt till USA inte att ändra på det. Högkvalificerade yrken ger bra lön, men en vanlig arbetarlön kommer du inte långt med.

Allemansrätt existerar inte i USA. I Sverige kan du snickra upp ett tält i princip vart du än vill. Icke i USA.
Och faktumet att du måste äga en bil för att kunna ta dig nånstans gör hela tillvaron så mycket mer begränsad. I Sverige kan du festa och supa dig full en kväll i Göteborg för att sedan ta nattbussen till Bohuslän kl 02. Funkar absolut inte i USA, vill du festa måste du fixa chaffis om du bor en bit bort.

Sverige är ett av de mest generösa länderna i världen. Varför ska man lämna Sverige för USA som är precis tvärt om? Skatten är hög i Sverige men samtidigt är ju sjukvård och utbildning gratis här. I USA betalar du också skatt men du får inte lika mycket service för det.

Har bott i USA under delar av mitt liv och totalt varit spenderat runt 5 år av mitt liv där i olika delar i både väst och öst.

Hur mycket jag än tycker om USA och gillar delar av landet så är det så mycket annat där som gör att jag inte skulle vilja BO där. Absolut vara där på semester eller ett på jobb under en begränsad period. Men inte permanent.

Finns nog skäl till att vi ser att flesta stjärnor vi har i NHL flytta hem efter en lång karriär. Och då har de inte några problem med pengar som är ett måste om man ska skapa sig ett bra liv där.

I Sverige behöver man inte pengar? Det regnar från skattebetalarnas fickor..

Till det jag skrev innan måste jag även addera: Amerikanska städer är i regel ganska tråkiga, fula och historielösa. Baltimore är ungefär lika intressant som Nässjö typ. Los Angeles är en enda stor turistfälla och dit åker jag helst inte tillbaka.

1990, klar med militärutbildningen.
Två kompisar försöker få med mig till att ta värvning i Marinkåren.
Får dock antagningsbesked som gör att jag väljer att stanna hemma.
Kompisarna åkte, en kom hem efter två år.
Den andra gick den långa vägen i Marinkåren och tog pension efter hela 25 år, slutade som major.
Han får nu ut ca 4 500 USD skattefritt i månaden i pension och får gratis sjukvård för sig och sin familj, rabatt på försäkringar och lån och får handla skattefritt på miltärbaserna.
Han har köpt sig en båt och fiskar utanför Key West, sommarstuga utanför Skövde.
Hans fru jobbar halvtid som sjuksköterska och kommer snart att sluta hon med.
Ibland ångrar jag mig...

Jag hade aldrig en tanke pa att flytta till USA, det var aldrig en drom oht. Men sen flyttade jag till USA och nu kan jag inte tanka mig att bo nagon annanstans. Att flytta till USA var det basta jag nagonsin gjort.