Jag var inte riktigt allvarlig nar det gallde morkret eller soffan heller.

Att kanna sig ensam kan man gora oavsett var i varlden man befinner sig, men har man sjalv valt att aka ivag ensam en langre tid sa ar man val medveten om att den ensamheten och/eller saknaden av nara och kara kommer kunna uppsta?

Det ar sjalva gnallet over det jag inte forstar bara.

det skulle inte var ett dugg jobbigt själv skulle jag nu vilja åka bort 2 månader men har skjutit uppp det till höst istället då ska jag åka bort from otober oh vara borta till mars. om alla släktingar flytta med en skulle jag ej sakna nått förutom att kugå på spelningar med mina favoriband som sjngr på svenska förståss!

Var ute i sex månader och hade skit kul hela tiden. Kom hem till Sverige igen och blev deppig. Polaren ringde och sa att han bokat ny biljett till Thailand, jag boka en direkt och åkte tillbaka fyra veckor till.

Så nej, hemlängtan hade jag inte alls.

För dom flesta människor finns det en brytpunkt när semestern inte är semester längre.

Jag har ingen erfarenheter av resor längre än sex veckor men när jag var i asien
för någon vecka sedan pratade jag med ett par som rest i 2 år(!), dom tyckte att
efter 6 månader så försvann semesterkänslan.

Själv så fick jag hemlängtan efter 5 veckor haha, men det beror oxå på hur man
lägger upp resan, miljöombyte är viktigt. Vi reste "bara" omkring i Singapore,
Malaysia, Thailand och Indonesien och det är för likt, ska man satsa på långresa
så hade jag satsat på lite olika världsdelar.

Klokt. Jag spenderade närmare 4 månader i ovan nämnda länder och kände mig ganska mätt. För att vara ute längre tror jag ett miljöombyte är ett måste, typ varva strandlivet med några dagar i storstaden och så vidare.