Den ängsliga blicken hos modern i en familj som besöker en storstad är ett typiskt svenskt tecken iaf.

Upptackte nar jag bodde i USA att det var valdigt latt att kanna igen svenskar. Kunde aven se viss skillnad pa svenskar, norrmann och danskar, inte direkt i kladerna men i utseendet, ansiktsdragen, hur det betedde sig och sa. Svenskarna sag ofta ut som dom gor har hemma pa stan. Ofta barandes pa markesklader, stora solglasogon, tighta jeans, "fag-bags", langt har pa killar etc. Dvs klader som en vanlig amerikan aldrig hade haft pa sig, for denna galler skateskor, bakatvand baseball-keps, helvit XXL-tshirt och avklippta jeansshorts.

Trevlig tråd TS! Jag var i LA och övriga Californien för ett tag sedan och på något mystiskt sätt så kände jag igen svenskar. En gång såg jag en familj med tonårsdöttrar på ett nöjesfält och var övertygad om att de var svenskar. Mycket riktigt fick jag rätt.

En annan gång står jag på en musuem och då slår det mig att svenskan nog inte är ett så hemligt språk här ändå. Mycket riktigt hör jag ögonblicket senare att det sitter en svensk familj framför mig. Jag har dock inte analyserat dessa observationer på samma sätt som TS. Kanske får jag göra en sådan analys nästa gång jag är utomlands.

/Pu

I New York som jag är i som oftast går det inte att gå 3 gator längs Fifth Avenue, Times Square eller rutn Wall Street utan att stötta på ett par svenskar. Ofta är de lite vilse och står samlade rutn en mobil med google maps som tickar på på roaming för 100kr/Mb.

En annan sak jag tänkt på mer och mer är att svenskar (och skandinaver i allmänhet) ser glada och oförstörda ut. Amerikaner ser ofta jävla sura och cyniska ut och har ett falskt leende(förutom om de är från sydstaterna, då är de trevligast i världen). Ser man en blond solbränd tjej med ett fromt leende som ser sig omkring med stora ögon så är det solklart.

Det är nog det tydligaste tecknet. Egentligen ser jag ingen större skillnad på amerikaners och svenskars klädsel, båda gillar foppatofflor, sandaler, gympaskor, jeans, vita tubsockor och urtvättad kortärmad tröja spelar ingen roll om du är vd eller bilmeck.

Men just ansiktsutrycket skiljer: Sverige är en skyddad verkstad och ankdamm=glada miner
USA är de bredaxlades land, skjut först-fråga sen, sköt dig själv och skit i andra=sura cyniska miner

Tror du inte att det har att göra med att h*n är på semester då? För inte fan ser folk glada ute på stan här i Sverige?

jo visst är det så. Såg en del amerikaner utanför Notre Dame i somras och de såg varesig sura eller cyniska ut.

Svenskar på semester i USA är välklädda ja, har man råd att semestra där så har man stil.

Ullareds-Morgan och dylika svenskar håller sig till Skara sommarland (eller Ullared)

Tycker inte heller det är svårt att känna igen svenskar i new york.

I central park i juni såg jag fyra svenskar komma emot mig där jag stod och kollade på sköldpaddorna. De var likadant klädda, med taighta jeans och t-shirtar. Inga jackor trots att det inte var varmt. De gick i bredd och man ser ju av ansiktsdragen att de är svenskar. Lite senare gick jag förbi 2 svenska tjejer på gata 80 vid columbus av. De hade blont hår upptsatt i slarvig knut, stor väska, huvtröja och taights som slutade på halva vaderna. Också dessa två var i princip identiskt klädda.

Boende svenskar i new york brukar klä sina barn i svenska kläder från topp till tå, så de är också lätta att känna igen.

Givetvis finns det svenskar som smälter in som jag inte känner igen, exempelvis hade jag nog inte känt igen filip och fredrik som svenskar ifall jag inte visste vilka de var när jag gick förbi dem för några år sen på 7e Av. Hockeymålvakten Henrik var inte heller klädd som en svensk när jag såg honom på gatan, men han ser ju svensk ut i ansiktet..

Den typiska situationen när jag känner igen svenskar utomlands:

-Europeisk storstad på sommarhalvåret
-Familj på 4 personer, föräldrar i 45-årsåldern, son på 15 år, dotter på 12
-Sonen är stor som ett j-vla hus (minst 1.90), klädd i t-shirt, oversize-shorts och foppatofflor
-Mamman är också hyfsat lång, har mörkbrun page-frisyr och ängslig blick, är den som släpar på guide-boken
-Pappan har "klätt upp sig" med en kortärmad skjorta istället för t-shirt
-Båda föräldrarna har långärmade tröjor knutna runt axlarna
-Föräldrarna går längst fram, den pigga och nyfikna dottern med uppsatt hår går tätt bredvid mamman
-Sonen går några meter bakom och släpar benen efter sig, är skittrött och redan ashungrig trots att de åt lunch för en dryg timme sedan
-Mamman: "Lugn nu David, nu ska vi gå till museet vi pratade om, med de där gamla medeltida virkningarna, det blir väl roligt.."

Ofta är det "helheten" som gör att man kan känna igen dem fanemej på hundratals meters avstånd.

En typisk svensk familj består av fyra medlemmar:

Pappa Sven, 48 år: Mannen med ett stelt ansiktsuttryck, naiv blick, solbränd (läs: hummer/gris) om nacken och där dressmann pikétröjan inte täcker. Går runt med shorts alternativt levis jeans köpta under ungdomen som fortfarande passar. Luktar oftast svett.

Mamma Lena, 47 år: Skrynklig och sliten hud pga alla Kreta och Mallorca resor från ungdomens dagar. Envisas ändå att få lite färg när hon är utomlands. Går gärna runt med ett vitt linne (gäddhänget ska ju synas) så BH:n syns alternativt en randig t-shirt, detta kombinerat med ett par vita shorts som inte är genomskinliga (ska ju inte visa allt för främlingar när Sven är med). Har gärna en halvfärdig tatuering på axeln eller ena skuldern.

Sonen Joel, 14 år: Minst 180 cm lång, går gärna runt med converse skor och någon cool NY-Yankee keps. T-shirt och jeans (eller shorts).

Dottern Karin, 12 år: Tuggar alltid på något, ropar hela tiden på sin mamma som är upptagen med att hitta billiga kläder. Tanig och undernärd (måste ju hålla mig fit!). Bråkar mycket med storebror Joel under semesterresorna.

Amerikaner utomlands känns igen på att de alltid bär löparskor, keps och midjeväska "fannypack" samt att de gestikulerar och pratar högt. Ofta är de smala, då de feta inte har råd att åka utomlands.

De tar gärna upp hela trottoaren och reagerar inte på att man vill komma fram.