jag bor i London och här dräller det av Svenskar, de jag oftast hör och ser är turisterna. De märks ju fort för de brukar prata Svenska.

Sen stöter jag väl på lite av dessa butiksarbetade Svenska ungdomar ibland också, de brukar utmärka sig med att försöka se ut och klä sig som extremt modemedvetna modeller och försöker utstråla självsäkra, men som samtidigt lyser av underliggande osäkerhet.

Det är väl majoriteten jag ser skulle jag tro.

Hörru, om det är någon som agerar ignorant/blockerar trottoaren och inte ber om ursäkt om de råkar stöta/knuffa på en så är det svenskar, eller skandinavier generellt. Amerikaner är artiga nog och ber om ursäkt för sådant beteende.

Minns att jag körde en lek med mig själv när jag ville få tiden att gå på Newarks flygplats en gång. Leken gick ut på att man skulle titta på folket som satt vid gaten och sedan skulle man gissa vilken destination planet gick till. Det var förbjudet att kolla på någon monitor vart planet skulle gå eller gå för nära de som satt på stolarna bredvid gaten för att höra hur de pratade. Jag visste att det fanns en gate där planet skulle gå till Stockholm. När jag gissade på vilken av gaterna det var så fick jag fel men det var ändå gaten där planet skulle till Oslo som jag gissade på så det var ju ändå skapligt nära. Så jag tycker iallafall att jag känner igen nordbor skapligt bra men tycker det är svårt att skilja på exakt vilket land de är ifrån utan att prata.

Som nämnts så är den oskyldiga blicken rätt så utmärkande. Ser ut att tigga om att bli lurade. Tjejerna är numera lite småmulliga, i alla fall om man jämför med de flesta någorlunda fräscha tjejer på Manhattan.

Killarna kan man ofta känna igen på en mils avstånd. Det finns flera olika typer. Den jag stör mig mest på är nog mediakillen från Stockholm med en liten fräck palestinasjal eller scarf som bär på en fet systemkamera och knäpper bilder här och där. Han åtföljs i princip alltid av sin flickvän som är typiskt Söder-klädd. På restauranger sitter de och lusläser menyn för att hitta något billigt som passar portmonnän men samtidigt kan erbjuda skrytmöjlighet hemma på jobbet om att de besökte både den ena och andra berömda restaurangen. Om de är i större sällskap kommer ibland rent av miniräknaren fram så att ingen behöver betala 5 dollar mer än vad han beställt för när notan ska delas.

Men vanligast är väl Acnemunderingen och Conversedojor.

Nu lät jag visst som en typisk utlandsboende svenskhatare. Trots allt så blir jag glad av att se och höra svenskar men ger mig inte till känna om det inte är på krogen och personen ser intressant ut.

jag har bott i brighton i england de senaste 9 åren och är mycket bra på att känna svenskvibbar. oftast på grund av stora gäng som är mestadels blonda och ser så där ordentliga/hälsosamma ut. eller enskilda individer som har mycket stickade accessoirer, typ fingervantar och benvärmare.

numer har massa icke svenskar kånken och haglöfs-väskor så de är inte säkra tecken längre.

i london känner jag igen svenska turister på den förvirrade blicken och tendensen att vara ivägen. svenskar rent allmänt är i vägen ganska mycket tycker jag, märker det när jag är hemma nu för tiden.

gillar när jag blir förvånad av att någon är svensk. gillar också när jag förvånar någon - fast då får jag oftast kommentaren "men du är ju inte blond!"

Sverige är en nördig ankdamm, men här är vi iaf hälsosamma trots kass sjukvård.

Tydligt argument det där med att se hälsosam ut. Räcker med att åka till Danmark för att se tjocka fula typer med dåliga tänder som röker.

Överlag är folk på kontinenten gladare i cigarretter, fet mat och alkohol. Åker man till Baltikum är det cigg i mungipan och ett helrör på morgonkvisten som gäller.

Ja dom har "ikväll får 107 svenskar gonorre" tishor och pratar svenska med en funny accident.

Nu beskrev du precis 90% av alla turister i London, inte just svenskar.

Haha, exakt ett sånt par såg jag i taxikön på JFK i somras. Jag gick fram och sa på svenska "hej, ska ni till Manhattan? Ska vi dela taxi?"