Jag har flugit en del både privat och i jobb och som regel är jag tillfreds med det, gillar rent av startacc. och sånt.
Dock har jag 2 tillfällen där det varit direkt obehagligt, det första är 1991 när vi är på väg från ARN-CPH för byte mot Dublin. Inflygningen över öresund är lite skakig men inget märkvärdigt.
Tills höger vinge träffas av blixten, planet kränger till åt det hållet och belysningen flimmrar någon éller några sekunder innan allt stabiliseras....ja, det var några sekunder av oro där.
Har fått intryck att det händer ganska ofta, men det var obehagligt ändå.
Andra tillfället var med TAP i en Airbus 320 mellan Faro och Lissabon 2001. Vi hade ungefär 15 min kvar på flygningen (enl. monitorn i taket iaf)...då bröt vi molntcäcket på just över 900m höjd och piloten drar sen på full motor och reser upp nosen. Problemet som vi såg det var att viinte fick nån höjd alls. Det fortsatte såhär några minuter och sen tändes bältesskylten, med all rätt skulle det visa sig. Vindarna var nog lite småtokiga för hela planet åkte stor-slalom kändes det som. Fick "bredsladd" och krängde mest hela tiden. Å andra sidan märktes det att piloterna fick jobba för lönen den resan, de där sista 12 minuterna var ingen lek för dem heller tror jag.
Vi ser att vi är på väg in mot landning när hastighetsdisplayen säger 330km/h....jag tänkte att det var lite fort, för när vi landade på Faro på nerresan sa samma display 240. Två mindre "tippningar" åt varsin sida innan vi studsade med bakhjulen en gång och sen fick han ner oss helt.
Det var ett par fler än jag som var skapligt oroliga inför fortsättningen hemåt. Samma crew, men lite passagerar-rotation bara.
De satte ner oss på både Köpenhamn och Arlanda utan att det kändes . Vi som vart med från Faro applåderade lätt och tackade piloten på väg ur planet. Det var han värd kändes det som.