Oj, två år! Hoppas du får det grymt . Hur har du finansierat detta?

Gronis vart ska du dra och vad är planerna? Planerar du att aldrig komma tillbaka?

Jag måste kommentera detta också, eftersom jag själv bott utomlands i två år osv. Jag bor, har bott och arbetar, har arbetat med folk från: Thailand, filippinerna, spanien, italien, polen, rumänien, england, irland, estland, danmark, tyskland, finland, australien, grekland och sydafrika. Det är människor som jag faktiskt pratat om kulturella skillnader med, diskuterat hur det ser ut i deras länder osv.

Det är alltid svårt att dra alla över en kant, men säkert är detta finner jag varje gång jag är i Sverige: Väldigt svårt att ta kontakt med nya människor. Går du på krogen, går du ofta i grupp - du kan inte gå ut ensam. Du går antingen ut för att...helt enkelt umgås med din grupp men på krogen. Eller så är det köttmarknad som gäller. Det betyder att det är svårt att prata med, speciellt någon av motsatta könet, utan att det tas som en flört.

Skandinaver är alla någorlunda lika, speciellt norskar och svenskar. Vi är otroligt "politiskt korrekta" och som någon sa, udda åsikter finns det inte många av. Vill man ha udda åsikter ska dom fortfarande "passa in" i den gruppens värderingar istället. Här i grekland där jag bor är jag väldigt imponerad av att många unga människor har sådana speciella åsikter; Många är politiskt engagerade eller engagerade i tillexempel hjälporganisationer. Det är i MEDEL 2 jävla demostrationer per DAG i huvudstaden Aten tillexempel, ni har nog sett det på nyheterna då och då.

Det här med politiskt korrekthet smittar av sig på "korrekt" beteende likaså, i sydeuropa upplever jag det som att man gärna får säga sin åsikt högt, får vifta på armar och uttrycka sig som man vill.

Skandinaver är också oerhört konflikträdda - grekerna "diskuterar ilsket" ofta, och om det skulle ske i Sverige vet jag att det skulle tas personligt helt enkelt.

Räcker det?

Det finns ingen bra eller dålig mentalitet, många tycker knappast om sydeuropeernas "slapphet". Men den kan också kan beskrivas som "avslappnad". Många tycker inte heller om deras högljudda sätt att prata med varandra "deras sätt att ha kul och leva" eller som svenskarna säger "det ständiga gapandet och tjafsandet".

Fly från något?

Ja, fly från något gör vi ju alltid. Vi kanske föredrar Annat
1. Vädret och
2. Mentalitet

Det är ingen som säger att vi är så "kul" och "speciella". Det är vi knappast, bara annorlunda.
Och om ni försöker ta er ut och faktiskt spenderar lite mer tid utomlands, speciellt med människor från helt nya kulturer och lever i ett nytt samhälle, så är det som att födas på nytt. Man lär sig jävligt mycket, både om sig själv och sin omvärld. Livet är kort som TS säger! Jag hör ständigt jävla klagande när jag är tillbaka i Sverige på att exempelvis Anna drömmer om att ha ett hus i karibien och Olle drömmer om att jobba som bartender i Magaluf. Fucking do it säger jag bara!

Väljer du att kolla på melodifestivalen och skotta snö för att få ut bilen - ha det kul!

Erkänn, var ärlig mot dig själv, din livssituation är idag ganska grådaskig och ospännande. Du är antigen fast i tråkiga studier du egentligen inte är intresserad av eller ett monotont robot-arbete som sällan får dig att sprudla av livsglädje.

Känner så väl igen mig i det du säger.. pluggar just nu på en högskola men innerst inne känner jag att jag inte har en aning om varför jag egentligen gör det. Men nu har jag i alla fall bestämt mig för att ta ett uppehåll från skolan i ett år och efter det får jag se vad som händer, om jag fortsätter plugga eller hittar på något helt annat.

Inget är bokat eller klart än men jag är helt inne på att åka till antingen Thailand, Filippinerna eller Indonesien i höst för att försöka hitta jobb som dykinstruktör och helt enkelt vara borta från Sverige och dess avigsidor tills jag kommer på andra tankar eller när pengarna börjar sina.

Då det verkar finnas folk som är beresta här inne så kanske någon har erfarenhet av att arbeta i ovan nämnda länder och kanske till och med inom just dykbranschen så passar jag på att fråga.. hur lätt/svårt är det att hitta ett arbete på resande fot, eller bör man försöka fixa något jobb innan man åker iväg från Sverige?

Varken du eller Kaspen gav mig svaret pa mina fragor direkt.
Jag var inte intresserad att lasa om vad ni tycker ar fel pa svenskar, for det ar ju typiskt svenskt svar du ger

Du skrev ett langt inlagg och det enda som kan tanka sig vara ett svar pa mina fragor ar att du ar annorlunda?

Vad menar du med det, (ja forrutom att du gjorde det Anna drommer om att du Fucking drog utomlands?)?

Jag ar mer ute efter vad som gor er sa osvenska och har/hade ett osvensk mentalitet nar ni vandrade omkring hemma i Sverige?

Ar det inte sa att det ni sager er vara emot ar egentligen det mest ur-svensk man kan bli, att tycka svenskar har en dalig mentalitet bla.

Du skrev att du hade bott utomlands under 2 ars tid, har du bott pa samma ort i 2 ars tid eller har du hoppat runt?

Tank att det har tagit er cirka 15-25 ar att bygga upp ett ogillande emot svensk mentalitet och Sverige, hur lang tror ni att det tar att komma under for med hur t.ex greker egentligen ar?

Jo, jag ar sjalv en utlandssvensk sedan ett ars tid tillbaka sa bor jag i utkanten utav Sydney, Australien.

Jag har aldrig haft en drom om ett liv i utlandet, men nar jag kom ner hit ner pa semester sa traffade jag varldens underbaraste tjej som rakade vara aussie, 3 ar senare och en jobbig visumprocess sa ar vi numera gifta och drommer om ett liv i Sverige/Europa!

ok da. Kommer du ihag det jag sa var daligt med svensk mentalitet? Jag ar motsatsen.

Det ar typiskt svenskt att sitta I Sverige och klaga och langta bort, men det ar inte typiskt svenskt att lamna Sverige for gott.

No offense, du skriver som en person som précis flyttat utomlands och tror sig veta hur allt ligger till. Vore kul att se hur Dina asikter forandras med lite perspektiv. Men flytta garna hem igen om du vill. Fattar bara inte vad du har emot folk som inte tycker som du och valjer nagot annat.

blabla