Funderar på att ansöka om ett jobb i irland. Rätt så bra lön för 6månaders arbete (runt 200.000), jobb är inom översättning till spel.

Irland, något att ha ?

Nu var det tänkt att jag skulle hoppa på högskolan i höst, men utan kunskapen om vilken inriktning jag ska välja så känns allt bara hopplöst. Har verkligen 0 motivation att börja plugga någonting jag inte har ambitioner för. All denna press om att man MÅSTE bestämma sig för att man befinner sig vid en vägkorsning i livet är så jävla deprimerande. Jag vill inte ta några definitiva beslut nu, jag vet ju fan inte ens vad jag gör imorgon.

Så därför har jag funderat allt mer och mer på att ta en timeout och göra en resa utomlands i 1 år, men jag behöver råd om hur jag ska gå tillväga. Just nu lutar det mest åt Frankrike/Paris för att förbättra språket.

Men det känns som man är lite för gammal för att göra en språkresa när man är 23? Åker man med språkreseorganisationer hamnar man väl bara med andra 19-åringar svenskar vars enda syfte med resan är att supa? Jag vill ju helst slippa svenskar och deras(våran) suparkultur. Kan man inte bara söka till universiteten, gå lite franska-kurser där nere och få CSN? Fast då har man ju säkert problemet att hitta boende vilket gör det hela så satans jobbigt att man drar sig för att göra det.

Kan man inte bara dra neråt med en endast en ryggsäck, provsöka lite jobb, se om man hittar nånstans att bo. Samtidigt som man träffar massvis med nya människor, dejta fina donnor o ha "the time of your life"! allt som TS snackar om.

För helvete! Ge mig pepp/råd! Hur ska jag gå tillväga? Jag behöver DRAAAA

För helvete! Ge mig pepp/råd! Hur ska jag gå tillväga? Jag behöver DRAAAA

Finns bara ett sätt - dra iväg!!
För jäkligt snart så är du plötsligt 40+ och en annan sorts feghet slår till. När man är 23 så är man fortfarande odödligt och man får misslyckas hur många gånger som helst utan att allt går åt helvete.

Ta ryggsäcken, dunka in alla gamla minnen hos föräldrarna och dra iväg sen, för när du väl står där nånstans i Frankrike så kommer allt lösa sig!

Finns bara ett sätt - dra iväg!!
För jäkligt snart så är du plötsligt 40+ och en annan sorts feghet slår till. När man är 23 så är man fortfarande odödligt och man får misslyckas hur många gånger som helst utan att allt går åt helvete.

Ta ryggsäcken, dunka in alla gamla minnen hos föräldrarna och dra iväg sen, för när du väl står där nånstans i Frankrike så kommer allt lösa sig!

Tror inte du kommer dra iväg med ryggsäck du är för trygg för det.

Nå? Någon som vet om man får hjälp från CSN för att finansiera det?

Borde det inte vara många som söker till sådana språkkurser - alltså svårt att komma in på ett populärt resemål som Tokyo, London, Paris eller vad det nu är. Dessutom får man nog ut mer av att jobba ett år i ett främmande land istället för att läsa nån kurs som man ändå inte har någon riktig användning av. Right?

Erkänn, var ärlig mot dig själv, din livssituation är idag ganska grådaskig och ospännande. Du är antigen fast i tråkiga studier du egentligen inte är intresserad av eller ett monotont robot-arbete som sällan får dig att sprudla av livsglädje. Utöver detta kanske du super på fredagarna och tittar på melodifestivalen på lördagarna och visst kan detta vara trevligt i sin mån men känns det inte jävligt intetsägande efter ett tag? Vill du inte ha ut lite mer av livet? Vill du inte sluta springa i det fördömda råtthjulet och göra något riktigt jävla spännande istället? Vad sägs om att komma bort från allt detta för, åtminstonde ett litet tag och göra något helt annat, något som alla i din omgivning kommer tycka är helt galet? Vrida 360 grader på ditt liv och garanterat förändra det till det positiva för alltid. Jag vet att du vill, och det bästa med detta är att alla kan göra det. Precis alla, det är dags nu.

Det ultimata är en språkresa och uppfatta mig nu inte fel, en språkresa dvs studier på en språkskola är inget krävande som många tror utan en enda lång livsnjutarfest. Oftast studerar man fyra timmar om dagen, säg 9.00 till 13.00 och efter detta är man helt fri att göra vad som helst, föreställ er det - helt jävla fri i ett främmande intressant land med massor av pengar (mer om detta senare) utan några som helst krav på sig. Du kan göra precis vad du vill när du vill och vad du än gör behöver ingen här hemma någonsin få reda på. En bonus är ju också att man lär sig landets språk och träffar massa sköna människor i skolan

Du kommer träffa vänner för livet, du kommer bemöta en ny spännande kultur och allt vad det innebär, skapa minnen du kommer tänka tillbaka på resten av livet, äta ny spännande mat varje dag, dejta fina donnor, lära känna dig själv, festa likt det inte finns någon morgondag, utforska intressanta platser och ständigt åka på äventyr och återigen lära känna tusentals sköna individer du aldrig annars träffat, och det bästa - helt enkelt komma ifrån ett ångestfyllt kallt/regnigt DDR-Sverige till något mycket, mycket mer spännande och exotiskt. Något som, återigen, garanterat kommer förändra ditt liv och kanske kan styra om din annars fördömda tråkiga framtid i Sverige. Vad vet jag?

Hur finansierar man då detta?
Det bästa är givetvis om man kan samla ihop pengarna själv men för oss som inte har de möjligheterna är CSN räddaren i nöden, och låt nu inte detta med lån skrämma bort er. Visst blir det en skuld men vad spelar det för roll om det dras någon tusenlapp som fasta avgifter varje månad sen när du ändå blivit gammal, trött, ful och tjock? VAD SPELAR DET FÖR ROLL? Det är nu när vi är unga och friska vi måste passa på. Själv tog jag ett lån på 150 tusen när jag var i Tokyo för några år sedan och det kan ha varit de bäst investerade pengarna i hela mitt liv, jag ångrar inte en enda krona och jag är säker på att ni kommer tycka likadant om ni vågar ta steget. Det bästa är också att man får ut rejält med pengar samt att bidragsdelen ökar markant för utlandsstudier, själv hade jag ut 9 tusen efter hyran var betald. Föreställ er det, 9 tusen att leka och käka gott för i ett pulserande tokyo.. snacka om att man njöt... herregud.. tror inte man som människa kan ha det bättre. Du kan göra detsamma.

Tacka csn för denna chans för jag tror sverige är det enda landet i världen ger oss dessa möjligheter.

Och skulle ni vara lite äldre låt inte detta heller stoppa er. ALLA, precis alla kan söka till världens språkskolor och komma in. På min skola i tokyo fanns tillexempel ett äldre par på 50 år och tror ni inte de sade att det var det bästa beslutet de gjort i hela sina liv när jag frågade dem - att ta steget dvs. Det finns precis inget som kan hindra en oavsett ålder, kön eller eventuella svårigheter.

Hur tar jag mig ut i världen då?
Gött! Gå nu in på denna sida och sök igenom världen efter en plats som låter spännande.
http://www.studin.se/varakurser/varakurser.html
Nej jag är inte utsänd att göra reklam för dem men de är onekligen den bästa arrengören i sverige med störst utbud på länder och kurser. Så sök nu runt där, någonstans måste väl verka spännande? Föreställ er sedan att ni kan ta er dit om bara några månader, känn spänningen och hur pulsen höjs - och ANSÖK online just nu! NU NU NU, tveka inte en sekund!

Tillslut: Känner du att du trampar vatten här i sverige och inte får ut något av livet? Tveka som sagt inte! Du kan ta ett sabbatsår i studierna och du kan säga upp dig från jobbet imorgon. Låter för riskfyllt? Skitsamma, allt löser sig på ett eller annat sätt ändå när du sen kommer tillbaka - om du nu ens kommer tillbaka igen! Allt löser sig liksom, vi bor i sverige och inte irak. Ut och njut av livet, berika det och skapa underbara minnen att berätta om för barnbarnen! Kom ihåg att livet är kort! Ta vara på det!

UT I VÄRLDEN OCH NJUT!
Själv kommer jag göra detsamma i oktober!

Har ni eventuella frågor ställ dem gärna här! Känner ni att detta låter intressant men kanske inte vågar ta steget? Skriv här så skall vi peppa er att komma iväg för tro mig, det är värt det

Kanske valde fel uttryck, jag menade att fullständigt förändra sitt liv, från svart till vitt