Afganistan

Var du där som soldat, hjälparbetare eller turist? Vilken typ av människor träffade du?

I många områden i södra Kina hinner man inte gå många meter innan någon låtsas titta bort och springer rakt in i en. (Jag talar helt flytande kinesiska efter 7 års studier där.) I snabbköpet måste jag ofta maskera vilken vara jag skall köpa för om kineserna ser det för tidigt så springer många fram och blockerar vägen.

Kina får betraktas som halvagressivt. i förhållanden till alla halvsmällar som delas ut så blir dock de riktiga fighterna inte så många. Jag har varit med i ett par. En fight slutade med en heldag på en polisstation.

I Indien satt jag på en järnvägsstation och halvsov när någon måste ha dragit ett knä stenhårt i bakhuvudet på mig. Fyra indier stod och hånflinade runt mig. Jag brukar försökaklippa tillbaka (fast jag inte kan slåss), men jag var groggy.

Ett indiskt hotel polisanmälde jag när de alltid serverade mig sist och jag frågade varför och fick svaret "Du skall vara glad att du får äta här alls. utlänningar skall äta i korridoren på andra våningen.".

Ett såpass civiliserat land som Filippinerna - En tjej som är en bra kompis med mig suddar alltid det jag skriver i henne Facebook och svarar med PM istället. Hon blir helt enkelt dissad av polarna om hon har utländska vänner. Hon bor på Negros occidental där man ju dessutom talar Illongo vilket ger mig ett intryck av särart som man inte tränger in i.

Den kenyan som stjäl en fin mobiltelefon av en utlänning är hjälte i byn. Stjäl han en simpel nedsliten kineskopierad mobil av sin polare trär dom bildäck över honom, häller bensin och tänder på. (OK det har jag inte sett, men känslan är den ganska generellt i Afrika.)

Jag kan tillägga att jag och mina polare som upplever liknande är inga rötägg som super och busar. Vi är akademiker som valt att försöka lära oss språk och försöka förstå andra kulturer. Vi gör vårt bästa för att smälta in. Aldrig varit i en fight innan jag kom till Kina. Men det blir en annan situation när man lämnar turistområden, stannar längre och lämnar turistrollen.

På hatlistan kan jag nog lägga till Indonesien. - Med samma reservation som tidigare. man skall ha lämnat Kuta beach (hinduer) och gått i närkontakt med de 88% Muslimerna (eller andra av de många etniciteterna) av de 250 milj innevånarna.

Det är lite terapi att skriva det här, tror jag, hahaha

ja Israel sen har vi Jugoslavien!

Förresten, om Japan. Den utlänning som lär sig bra japanska bör nog lägga in lite avsiktliga fel här och där när han talar så japanerna inte känner sig förnärmade när någon utlänning är ofin nog att bryta konvenansen och spela det vanliga spelet att allt japanskt är så svårt och djupt att ingen utlänning någonsin kan förstå det.
Allt "djup" är naturligtvis bara en spelad yta.
Det är dock inget problem med att lägga in fel för mig, min japanska är dålig. men japanska är inte ett svårt språk. Bara svårt att lära sig för kulturutbytet är svårt att nå. Inte ens de som gifte sig med japanska tjejer kunde ha dessa som lärare. De fick gå på samma skkolor som andra och traggla formella och mycket ineffektiva studier.
Jag lider mest av de japanska finterna. När man till slut lärt sig något om språk eller kultur och diskuterar detta med en japan då ändrar dom allt och säger tvärt om och hävdar att det man lärt sig är helt fel. Man har ALLTID fel.

Wow, tack, jag läste dina exempel med stor behållning! Din cyniska attityd känns väldigt Karl Pilkington, är du verkligen rätt person att ha varit så mycket på resande fot?

"Den ofrivillige resenären" kanske. Karl Pilkington talar om "An idiot abroad". haha Jag har inte hittat något av honom att lyssna på ännu. iTunes vill jag inte installera på min gamla burk.

Vill man höra trevliga historier kan man ju lyssna på de yngre "travellers" som tillbringar det mesta av resan på guesthouse-verandor i Chiang Mai och Phnom Penh samt åker utlännings charterbuss däremellan. Det är väl ofta mest historierna som byter ägare där.

Fast allt är ju inte svart eller vitt. Naturligtvis ser de yngre resenärerna också en del. Men en del vill nog gärna förbättra historier och förklara hur spännande allt var och hur bra dom fixar situationerna.

Jag kan medge att jag är lite kantig och oslipad, men jag vet att många upplever detsamma. Som jag sade tidigare så tror jag mycket handlar om hur länge man stannar och hur mycket utanför trutiststråken man befinner sig. Bilden ändras påtagligt, det är inte bara TomYum-soppan som plötsligt börjar smaka vrålstark bara man lämnar Khaosan Rd

Jag ger i alla fall inte upp. Iväg igen om en månad eller så. Mot Sydamerika. Där kan det ju faktiskt vara farligt. En provokation mot en utlänning i fel område vid fel tidpunkt måste man ta på allvar. Asien är ju däremot mycket säkert.

Annars är det ju som bekant inte hajattacker, fallande kokosnötter, dengue eller malaria som dödar utan 99% är trafiken. Se alltid upp. En av de otrevligaste saker jag upplevt inträffade på Malaysias ostkust. Ett tyst och otäckt ställe. Alla tjejer går i burka eller huvudduk (utom möjligen i kineskvarteren) en utlänning är inte mycket värd där. Någon försökte köra över mig med bil eller i alla fall psykas rejält. Det lämnade en otrevlig eftersmak länge hos mig.

Jag är inte säker jag har rätt, men jag tror att rasism är svårt att förstå för oss svenskar. Vi har inte varit i en situation där man måste tillhöra en släktmässig, religiös, etnisk, geografisk eller annan gruppering för att ”överleva”. Om borgmästaren kommer från ens egen stam eller by så får man stora fördelar. Om familjen känner en tjänsteman så får man de tillstånd man söker … Personer styr, inte lagar. Ingen offentlighetsprincip. Den som klagar råkar bara värre ut.

Vietnam eller Turkiet, vet inte vilket som är värst faktiskt!

Har bara varit i Europa och Amerika men i fransktalande delen av Belgien har nog haft stört andel otrevliga och äckliga människor, hände två gånger att en hel familj med barn och allt pekade finger och ropade franska förolämpningar bara för att man var turist (plus annat drägg men just barnfamiljerna tyckte jag var jävligt märkligt).



Jag fick samma intryck av Paris. Jag kunde inte ett ord franska men folk var hövliga och hjälpsamma och de som kunde engelska var jävligt trevliga. Resten av Frankrike kändes lite som jag föreställer mig ett arabland: aldrig några kvinnor ute och aldrig kvinnor som kör bil. En konstig känsla.

Jag tycker också parisarna är bättre än sitt rykte. Men som utlänning får man anstränga sig lite mer. Man bör nog minst säga något i stil med "God morgon Madame. Ursäkta min dåliga franska. Mår er hund bättre den här veckan? Kan jag få en baguette, s'il vous plait." Då går det ju lite bättre

(Fast servitörerna på cafeerna är nog ofta lika tråkiga som det sägs )

Men fransmännen uppfattar ju sig själva ju som kulturens, hövlighetens och matlagningens Mecca förstås. Men jag är inte säker på att allt det stämmer.

Sammanfattningsvis kan man alltså säga att alla världens folk är det otrevligaste folket i världen.

Personligen skulle jag vilja påstå att man i Kina har det största spannet mellan trevliga och otrevliga människor (finns så överdrivet hjälpsamma att man känner sig extremt besvärad och så fruktansvärt otrevliga att man aldrig mer vill sätta foten i landet igen).