Det är betydligt mer acceptabelt att småprata med folk man inte känner, speciellt snubben i den lokala affären, vakten på tågstationen och andra människor som du ser mer eller mindre dagligen i deras tjänst.
Att någon äldre gubbe börjar surra med dig när du står i baren på en pub och ska beställa är väldigt vanligt. Oftast grymtar de ur sig något ohörbart följt av ett skratt och då är det bara att le och hålla med.
Efter snart två år i England har jag fortfarande svårt att svara på hälsningsfrasen "Alright mate?". Svaret du väntas ge en nära vän jämfört med en ytligt bekant eller en främling är så olika och det är inte alltid man träffar rätt. Enklast är att bara svara "Alright" tillbaka.
Mitt allra bästa tips om du vill kunna smälta in bland lokalbefolkningen är att vara noggrann med hur du uttalar bokstaven j samt bokstaven v. Väldigt många svenskar har problem med det och jag fick tidigare ta enormt mycket skit för mitt uttal av dessa två bokstäver. En kompis förde till och med statistik över hur ofta jag uttalade jacket, jealous eller job fel.
Överdriv i början och säg "Dddddjames" istället för "James". Efter ett tag sätter det sig.
Var också noga med att uttala v som just v och inte som w. Village, inte willage. Van, inte wan.
Ursprungligen postat av reproman
Cider är inte omanligt, men det är heller inte vad du nog förväntar dig av en cider.
Kanske inte av traditionell brittisk cider (Strongbow, Magners, Gaymers etc.), men våra svenska Kopparberg och Rekorderlig säljer underligt nog som smör i England.